Årsbokslut i text och bild

Då var ytterligare ett år till ända. Mycket har hänt men ändå inte. Den stora grejen är ju naturligtvis att familjen flyttade från Viksjö norr om Stockholm till Högvalta strax utanför Arvika i somras och den grejen har väl präglat hela året på flera sätt.

Men för att sammanfatta året mer kronologiskt så började det nya året med en alltid lika trevlig nyårsfest hos familjen Backlund.
Nyårsfest

Ida lär sig åka skridskor
Ida på skridskor för första gången

Favoritpuben i Jakan slog igen för gott. Jag såg till att vara med på bartömningen
Highlanderklockan stannar för alltid

Johanna och Ida provade på slalom i Lofsdalen för första gången. Jag misstänker att det inte var den sista.
Systrarna slalom

Jag rakar skallen och flätar skägget för första gången. Den rakade skallen och det flätade skägget var lite rekvisita till cykelresan till Mallorca som jag och några kompisar gjorde i mitten av april
rakad och flätad En kall öl på en av cykelrundorna under veckan på Mallis

Ida har otur som vanligt och får infektion i ett vanligt skrubbsår. Detta resulterar i antibiotika och ett nästan oräknerligt antal smärtsamma bandagebyten
Ida i bandage

Ida lär sig cykla
Ida kan cykla

Tokrenovering av radhuset som sedan säljs i rätt tid i början av juni
Tokrenovering några dagar innan visning

Alternativa OS, eller ett riktigt 120-årskalas, går av stapeln i Gunnarskog utanför Arvika
Alternativa OS - eller en riktig 120-årsfest

Flytten till Arvika går 23-24 juli. Stockholms största flyttbil får rycka in för att vi ska få plats med alla saker
Flyttlasset går från Viksjö Flyttlasset kommer till Arvika

Röjning av sly och renovering av huset påbörjas
Röjning Renovering

Förutom Mallisresan så drog polaren Tomaz och jag med några kompisar till Skeikampen i Norge för att njuta av stigsykkling under en helg i mitten av augusti. Eftersom Norgeresan kändes bra i benen bestämde jag mig för att köra ”Glafsfjorden runt” helgen efter. En nätt liten runda på 86 km, med sluttid på 2,52 och drygt 30 km/tim i snitt. Nöjd som f-n!
Cykelhelg med polaren Thomaz En halvfet räsercyklist i sina bästa år.

Min låtsasbror Magnus, numera känd som Ugglan Helge, med sambo kom på besök i oktober. En mycket trevlig helg med god mat och dryck samt tokiga påhitt
Magnus "Ugglan Helge" Karlsson

Ida har gått på dans med Funky-kids hela hösten. Här rockar de loss på avslutningen
Ida showar på Funky kids-avslutningen

Johanna och Ida var lucior i sina respektive tåg på skola och dagis
Johanna i luciatåget på Agnetebergsskolan Ida i luciatåget på Prästängsgården

Och så blev det jul. Familjen Janssons egenhändigt huggna gran från egen skog pryder det nyrenoverade vardagsrummetFam. Janssons första egenhuggna julgran från den egna skogen

Året kommer traditionsenligt att avslutat på samma sätt som tidigare tillsammans med familjen Backlund. Jag är självutnämd fyrverkerimästare……..
raketer

GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!

Årets julklapp för familjen Jansson

Tomten följde upp fjolårets succejulklapp på ett bra sätt när han överlämnade ett paket innehållande en Wii fit-board med tillhörande program.

Det känns lite fånigt att lägga upp en profil där man väger in, får sitt BMI uträknat (hemska siffror) och en personlig tränare av manligt eller kvinnligt kön. Ja, tränarna är en historia för sig. Killen har onormalt fyrkantiga magrutor och tjejen har bröst som två strutar. Men, men.

Nu har dagarna gått ut på att åka slalom, hoppa backhoppning, yoga eller köra styrkeövningar, hela tiden med sin personliga tränares goda råd och påpekande.

Förra årets Wii-sports gjorde att jag hade träningsvärk i överkroppen av hårda tennismatcher eller boxning medans årets Wii-fit ger träningsvärk i ben och stuss av slalom och backhoppning.

Ida har insett vikten av koncentration och god balans.

Balans

Koncentration

Presenter

Jag och min fru fick några timmar för oss själva igår då vi ilade mellan luciafirande på skola och dagis. Vi passade på att köpa några julklappar. När vi gick där på gågatan i Arvika så frågade hon mig vad jag önskade mig i födelsedagspresent. En cyclocross svarade jag tvärsäkert och förklarade i snabba drag vilka fördelarna var med en sådan cykel.

Önskepresenten, en cyclocross från Nishiki

Jag tolkar hennes tystnad som att hon förstår……….

14 ton, de é mycke!

Vi har egen väg in till huset som behöver lite omvårdnad. Det har blivit rätt många potthål av allt regnande, lägsta punkten nere vid bäcken står nästan jämt under vatten och en sträcka på väg in mot gårdsplanen är vattensjuk och måste dräneras.

För några veckor sedan la vi ner två rör under vägen för att på det sättet leda undan en del av vattnet som av naturliga skäl ska över eller igenom vägkroppen. Det blev något, eller obetydligt, bättre beroende på hur man ser det.

Någonstans i gräsmattan finns sedan tidigare ett dräneringssystem. Det gäller bara för mig att hitta det och klura ut hur det är lagt. Jag hittade ett par rörändar när jag inspekterade dikena runt huset. Till min glädje fick jag loss all lera som hade satt igen det stora röret och genom att hugga av en dränslang i diket fick jag fritt flöde.

I går beställde jag ett gruslass att förbättra vägen nere vid bäcken. 14 ton é mycke grus kan jag meddela.

Med facit i hand hade jag bara behövt hälften så mycket grus men när allt är klart kommer vägen över bäcken att bli ungefär 40 cm högre än tidigare och helt problemfri vad gäller vatten.

Efter 18-19 skottkärror var alla potthål ifyllda och jag helt slut trots att Johanna var med och hjälpte till. Kondition och styrka är en färskvara vill jag lova.

Nästa helg blir det hyra av liten grävmaskin. Då ska resten av gruset fördelas och dikena grävas rena.

Styckefrusna godsaker

Vi har våra goda vänner Stefan & Britta och deras Johanna hos oss under helgen. Vi har känt varandra sedan våra båda Johannor föddes för sju år sedan.

På dagsprogrammet stod Klässbols linneväveri för mammorna och skogspromenad med barn för papporna. Det visade sig vara älgpangning på vår mark på andra sidan vägen så vi fick åka hem och promenera i vår skog runt huset.

Efter bara 20 meter sätter sig vår johanna på knä och visar på trattkantareller i mossan runt några stenar och en stubbe. Vi börjar plocka och eftersom det var runt 10 grader kallt i natt så bryter vi av svamparna då de är djupfrysna. Synd att vi måste rensa dem, annars hade det bara varit att slänga dem i frysen.

Mammorna kom tillbaka från Klässbol tomhänta, hör och häpna! Papporna har njutit en kall öl och hela gänget har ätit lunch för en stund sedan. Nu ligger det folk och trynar middag i var och varannan soffa vi har här. Riktigt skönt.

Själv tror jag att jag ska ta mig en öl till.

Kung Bore

Gubben Frost har redan varit och hälsat på flera gånger hemma i Arvika och i morse så knackade Kung Bore på fönstret när ungarna drog upp rullgardinen.

De skrek: -pappa, pappa, det har kommit snö! JÄTTEKUL!!!!!!

Jättekul tänkte jag som har 8 mil till jobbet och inga vinterdäck.

Temperaturen låg runt nollan så det slaskade rätt rejält ute på vägen. Stundvis gick det riktigt sakta, under 50 km/tim och kön som bildades liknade Essingeleden i Stockholm under rusningstrafik, men jag tog mig till kontoret utan missöden på dryga timmen.

Nu står bilen hos en däckfirma för byte till vintersulor och montering av extraljus. Jag bor ju trots allt i rallyland.

Fråga 1 av 100, delsvar 1 & 2

Så hände det då, jag åkte fast för fortkörning på väg till jobbet i morse. Faktiskt första gången sedan jag tog körkort och inget att bråka om. Men visst är det lite utstuderat att stå mitt på en 2-filssträcka på en 1+2-väg? Sen hade jag solen rakt i fejan och inte en chans attt se laser-snuten.

Jag har haft körkort i nästan 22 år och kör 3000 mil per år i snitt så relativt sett är boten billig. Den kostade mig med lite konstruktiv matematik 30 öre per dag.

Tycker Du att rubriken är klurig? Se 100 frågor om mig

Strömavbrott

Nu har jag flyttat till ett rött hus med vita knutar långt från ära och redlighet.

Nä då, så farligt är det inte men jag har upptäckt att elmatningen in till huset är lite svajig. Vi har några microkorta strömavbrott varje vecka. Tyvärr går servern med bloggen ner vid varje avbrott för att efteråt inte starta upp ordentligt. Min IT-tekniker bor ju sedan en tid (ja, tidpunkten sammanfaller faktiskt med den Janssonska flytten) så jäkla långt bort men vi ska nog klura ut hur vi ska lösa det.

Nu är väl detta problem egentligen ett ickeproblem, men för Er som trots allt tittar in hit ibland tänkte jag att det kunde vara bra för Er att veta.

Glafsfjorden runt 2008

Arvika IS cykelsektion har tagit upp traditionen att anordna ett motionslopp på cykel runt Glafsfjorden i Arvika. Jag bestämde mig tidigt i våras att jag skulle köra, lite som en nypremiär för mig på min nya hemmaplan. Nu har det ju inte blivit så mycket, eller faktiskt ingen, träning för mig hittils i år men jag ställde mig i alla fall på startlinjen denna fina sensommarlördag i augusti. Planen var att rulla igenom de 86 km långa loppet med en snittfart på drygt 25 km/tim och en sluttid på strax under 3,5 timmar.

Masterbilen ledde oss länge i önskad fart innan han drog på och jag fick se storfräsarna dra ifrån så det sjöng om det. Själv lallade jag på i dryga 30 km/tim i en rätt stor och ostrukturerad klunga. Ibland funkade växeldragningen bra och ibland inte alls. Men vi trampade på och hjälptes åt så gott det gick. Det var en härlig känsla att susa fram i över 45 km/tim på landsvägen utan någon som helst ansträngning.

Nu visade det sig ju att man faktiskt måste träna en del för att cykla fort, så efter 72 km fick jag tacka för mig när krampen satte in i både lår och vader. Jag noterade snittet på 34 km/tim och kände mig faktiskt nöjd ändå. De 14 sista kilometrarna gick betydligt saktare och med pedaltekniken: 10 tramptag-vila-parera kramp -> 10 tramptag-vila-parera kramp o.s.v.

Jag kom i mål på tiden 2,48 med snittet 30,4 km/tim.

Rätt bra för en otränad, fet, snart 40-årig grabb. Jag är nöjd.