Sjukt sjuk!

I tisdags åkte jag hem från Lerum för att ta hand om dottern som låg hemma med feber och halsont. På onsdagen var det ombytta roller. Jag åkte på världens dunderförkylning med feber och hosta medans Johanna piggnade på sig så pass att hon kunde dra till skolan på torsdagen. Själv blev jag sittandes i tre dagar i soffan utan ork att göra ett smack! På fredagen kände jag mig piggare vilket gjorde att vi bestämde oss för att på lördagen gå på den fest med Tyska utbyteslärare som några goda vänner hade anordnat. Sprechen sie Deutsch? Nein!

Lördagen började med tidig uppgång eftersom Johanna skulle spela match i Säffle. Fotbollsmamman fick ta denna resa eftersom jag hade en del annat att stå i. Johanna satte sin första balja och var supernöjd.

Jag åkte till tippen och tömde extraförrådet på skräp. Ja alltså, släpkärran är vår sopsorteringsanläggning. När jag kom hem lyfte jag av kåpan på kärran så att jag kan lasta den med traktorprylar som jag har köpt i Lerum. Nu blir det några resor med Volvon som drar soppa som jag dricker öl på en afterwork, dvs. mycket. Med kärra och last kommer den nog att kosta 3 ggr så mycket som diesel-Opeln. Men det blir i alla fall billigare än att hyra trailer i Lerum som jag hade tänkt från början. En bensinmack med släpvagnsuthyrning skulle ha nästan 3000 pix för torsdag kväll till måndag morgon. Jag fattar fortfarande inte hur hon räknade, men det skiter jag i nu.

Lördagskvällens fest var trevlig men ändå rätt lugn. Utbyteslärarna satt i ett hörn och pratade med varandra. Så kul var Tyskarna!

Idag söndag var det lekdax för våra ungar med kompisarna i familjen Backlund. Deras Joel hade också nätat i en match på förmiddagen varför det bestämdes att vi skulle ha måltårta med fika ute hos oss framåt eftermiddagen. Pappa Jonas hjälpte mig att dra ihop ris till två enorma höstbrasor. Hoppas att det inte regnar så mycket under veckan som kommer så att det går att få eld på högarna till nästa helg.

Här ska eldas!

Annons

Ingen rädder för hunden här, hunden här, hunden här…….

Min äldsta dotter Johanna har problem med hundar. Hon blev skrämd när hon var liten och är sedan dess maniskt rädd för hundar. Detta ställer till problem för henne då hon noga måste välja vem hon ska leka med. Det får ju inte finnas någon hund, eller katt för den delen, hemma hos kompisen. Det ställer också till det för resten av familjen eftersom vi också måste planera våra aktiviteter lite grann.

Problem är till för att lösas så också J’s hundrädsla. Vi har sagt till J att vi måste träffa hundar så att hon vänjer sig och när vi åkte upp till Lofsdalen över påsk så passade vi på att titta in hos min gudson i Torsby. Där finns sedan några veckor en 11-12 veckor gammal Golden retriever-valp som heter Azlan. Alltså han är så gullig att det inte går att låta bli honom. J var rädd som vanligt och vägrade att gå in i huset om inte valpen var instängd i ett annat rum. Vi gosade med Azlan medans J satt rädd och ängslig på en stol i köket. Men strax innan vi skulle gå så förmådde hon sig att klappa valpen på rumpan om vi höll i huvudet på honom. Ett litet framsteg för J!

När vi åkte hem efter påsk stannade vi till för att hälsa på Azlan igen. J deklarerade -”ni får gärna gå in och hälsa, men jag sitter kvar i bilen!” Så blev det inte, jag bar en skrikande och gråtande unge ur bilen för att hon än en gång skulle få träffa den söta hundvalpen. Jag tog det lugnt men närmade mig sakta men säkert trappen där de satt med Azlan i koppel. J grät så att hon skakade och höll mig krampaktigt om halsen. Men efter en stund så satt vi också på trappen men med mamma som tryggt skydd mellan oss och hunden. Sen gick mamma…………




Jag är lätt sönderbiten på båda händerna och underarmarna och Johanna vill nog träffa Azlan igen……..

Lerum på riktigt

Tills idag bodde jag i en villa i Västra frölunda. Det var inte så roligt och glamouröst som jag tänkte mig från början. Huset var gammalt, ofräscht och vattenskadat. Men det var förhållandevis billigt och jag är glad att det gick att fixa en bostad så snabbt. Eftersom jag inte trivdes i huset var jag där så lite som möjligt. Jag jobbade mycket och käkade färdigmat på väg hem från jobbet eller i huset direkt ur kartong eller burk. Jag iddes inte att laga mat där heller.

Men idag flyttade jag in i en liten stuga i Gråbo en dryg mil från jobbet i Lerum. Nu känns det som det är på riktigt! Jag får ha stugan till sista april nästa år men om jag hittar någonting bättre innan dess så får jag dra på dagen. Hyresvärden verkar vara en trevlig gammal man som bor på sin gård tillsammans med barn och barnbarn. Barnbarnen är i samma ålder och av samma sort som mina barn, dessutom har de hästar……. Jag fick order av Johanna tidigare ikväll att fota hästarna och ta reda på vad de heter. Hur ska det sluta?

I kväll har jag ”firat” genom att laga mat i min lilla stuga. Nu ska jag packa upp väskorna och göra iordning cykeln till i morgon bitti då jag ska börja cykelpendla igen. SÅ JÄKLA SKÖNT!

Lyan

Yesterdays winner is todays looser

Måndagar och fredagar är hemmadag med Ida. Eftersom jag är pappaledig med Johanna, som går i skolan mellan 9 och 14, så måste Ida straffas och får bara gå på dagis 15 timmar per vecka. Hon blev skitsur när jag berättade det i februari, men nu har hon nog kommit på att det är rätt skönt att få vara hemma och få 100 % uppmärksamhet av mig.

Idag ville hon dock inte ha alla mina 100 % så jag passade på att maila förslag på datum med bifogat CV, det är kanske jobb på G!

Angående vinnare och förlorare så åkte jag, som vanligt, på däng av Ida under dagens första matcher i Memory. På det megastora ”Bamsememoryt” hade jag inte skuggan av en chans, men på ”Höjdarmemoryt” var jag något bättre. Är det för att jag har fyllt 40 som jag har tappat närminnet?

Bamsememory

Höjdarmemory

Ida är i alla fall ruskigt duktig på det här.

Årsbokslut i text och bild

Då var ytterligare ett år till ända. Mycket har hänt men ändå inte. Den stora grejen är ju naturligtvis att familjen flyttade från Viksjö norr om Stockholm till Högvalta strax utanför Arvika i somras och den grejen har väl präglat hela året på flera sätt.

Men för att sammanfatta året mer kronologiskt så började det nya året med en alltid lika trevlig nyårsfest hos familjen Backlund.
Nyårsfest

Ida lär sig åka skridskor
Ida på skridskor för första gången

Favoritpuben i Jakan slog igen för gott. Jag såg till att vara med på bartömningen
Highlanderklockan stannar för alltid

Johanna och Ida provade på slalom i Lofsdalen för första gången. Jag misstänker att det inte var den sista.
Systrarna slalom

Jag rakar skallen och flätar skägget för första gången. Den rakade skallen och det flätade skägget var lite rekvisita till cykelresan till Mallorca som jag och några kompisar gjorde i mitten av april
rakad och flätad En kall öl på en av cykelrundorna under veckan på Mallis

Ida har otur som vanligt och får infektion i ett vanligt skrubbsår. Detta resulterar i antibiotika och ett nästan oräknerligt antal smärtsamma bandagebyten
Ida i bandage

Ida lär sig cykla
Ida kan cykla

Tokrenovering av radhuset som sedan säljs i rätt tid i början av juni
Tokrenovering några dagar innan visning

Alternativa OS, eller ett riktigt 120-årskalas, går av stapeln i Gunnarskog utanför Arvika
Alternativa OS - eller en riktig 120-årsfest

Flytten till Arvika går 23-24 juli. Stockholms största flyttbil får rycka in för att vi ska få plats med alla saker
Flyttlasset går från Viksjö Flyttlasset kommer till Arvika

Röjning av sly och renovering av huset påbörjas
Röjning Renovering

Förutom Mallisresan så drog polaren Tomaz och jag med några kompisar till Skeikampen i Norge för att njuta av stigsykkling under en helg i mitten av augusti. Eftersom Norgeresan kändes bra i benen bestämde jag mig för att köra ”Glafsfjorden runt” helgen efter. En nätt liten runda på 86 km, med sluttid på 2,52 och drygt 30 km/tim i snitt. Nöjd som f-n!
Cykelhelg med polaren Thomaz En halvfet räsercyklist i sina bästa år.

Min låtsasbror Magnus, numera känd som Ugglan Helge, med sambo kom på besök i oktober. En mycket trevlig helg med god mat och dryck samt tokiga påhitt
Magnus "Ugglan Helge" Karlsson

Ida har gått på dans med Funky-kids hela hösten. Här rockar de loss på avslutningen
Ida showar på Funky kids-avslutningen

Johanna och Ida var lucior i sina respektive tåg på skola och dagis
Johanna i luciatåget på Agnetebergsskolan Ida i luciatåget på Prästängsgården

Och så blev det jul. Familjen Janssons egenhändigt huggna gran från egen skog pryder det nyrenoverade vardagsrummetFam. Janssons första egenhuggna julgran från den egna skogen

Året kommer traditionsenligt att avslutat på samma sätt som tidigare tillsammans med familjen Backlund. Jag är självutnämd fyrverkerimästare……..
raketer

GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!

14 ton, de é mycke!

Vi har egen väg in till huset som behöver lite omvårdnad. Det har blivit rätt många potthål av allt regnande, lägsta punkten nere vid bäcken står nästan jämt under vatten och en sträcka på väg in mot gårdsplanen är vattensjuk och måste dräneras.

För några veckor sedan la vi ner två rör under vägen för att på det sättet leda undan en del av vattnet som av naturliga skäl ska över eller igenom vägkroppen. Det blev något, eller obetydligt, bättre beroende på hur man ser det.

Någonstans i gräsmattan finns sedan tidigare ett dräneringssystem. Det gäller bara för mig att hitta det och klura ut hur det är lagt. Jag hittade ett par rörändar när jag inspekterade dikena runt huset. Till min glädje fick jag loss all lera som hade satt igen det stora röret och genom att hugga av en dränslang i diket fick jag fritt flöde.

I går beställde jag ett gruslass att förbättra vägen nere vid bäcken. 14 ton é mycke grus kan jag meddela.

Med facit i hand hade jag bara behövt hälften så mycket grus men när allt är klart kommer vägen över bäcken att bli ungefär 40 cm högre än tidigare och helt problemfri vad gäller vatten.

Efter 18-19 skottkärror var alla potthål ifyllda och jag helt slut trots att Johanna var med och hjälpte till. Kondition och styrka är en färskvara vill jag lova.

Nästa helg blir det hyra av liten grävmaskin. Då ska resten av gruset fördelas och dikena grävas rena.

Arkitekt Ida Jansson

Bostäder

Ibland är det riktigt roligt att se på när ens barn snappar upp sånt som man själv pysslar med. Ida har under de senaste veckorna försökt att förstå vad jag jobbar med och vart. Som egenföretagare flänger jag ju runt en del. Det är jobb lite var stans i stan kan man säga.

Som den goda far jag är har jag berättat att jag jobbar med Peter i Vallentuna ibland och med Magnus i Sundbyberg ibland. I Vallentuna mäter vi så att man ska veta vart man får bygga hus och vägar.

I helgen presenterade så arkitekten Ida Jansson sin idé om att bygga en småstad med närhet till naturen.

Planmodellen

Se så fint gångvägen bakom bostäderna leder rakt ut i grönområdet. Till vänster ser vi anslutningsvägar och viadukter och i mitten småstaden med allt nödvändigt inom räckhåll.

Rosa drömmar

Ida har lyst lika skarpt som solen de sista dagarna. Det har varit jättemysigt på morgnarna innan jag har lämnat på dagis. Inte så mycket frukostmys, bara en skön stämning tillsammans med mina barn.

En bidragande orsak till Idas solskenshumör måste vara fröknarna på dagis. De tar emot barnen med öppna armar varje dag. Jag blir nästan lite tårögd.

Tack för det!

photo.jpg