Dagen då allt annat blev lite tråkigare!

Nu har jag fått bilder och filmer av de som var med och fotade under min fantastiska rallydag då jag fick åka med Mikko Hirvonen på en hissnande tur i hans Citroën DS3 WRC.

Läs också inlägget som jag skrev om den häftiga åkturen: https://jansson99.se/2012/02/05/mikko-hirvonen-min-chauffor-for-dagen/

Annonser

Mikko Hirvonen, min chaufför för dagen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Torsdags ögnade jag igenom Aftonbladets plusbilaga på nätet och fastnade för en liten bild och medföljande text:

Tävling: Åk med på ditt livs åktur

Är du sugen på ditt livs åktur.

Sportbladet ger dig som Plusmedlem chansen att åka med rallystjärnan och Citroën-föraren Mikko Hirvonen på en träningsrunda inför Svenska Rallyt nästa helg.

För att vinna behövde jag bara svara på frågan om vem som vann Svenska rallyt 2011 och komma med en motivering varför just jag borde få vinna. Men hallå? Undrar vem det kan vara…… Mikko är nog bara med på bilden och svaret är självklart Rally-Kalle!

Svaret var ju självklart Mikko Hirvonen och min mail till tävlingen löd:

2011 vann Mikko Hirvonen Svenska rallyt. Själv stod jag ute på SS 12/16 Sågen tillsammans med ett gäng kompisar. Vi grillade korv, tittade på rallyt och lyssnade på rallyradion för att hålla koll på ställningen i toppen.

Jag skulle vilja vinna tävlingen dels för att det skulle vara en perfekt 43-årspresent till mig eftersom jag fyller år den 3:e februari. Dessutom är jag rallyintresserad och lite fundersam på hur jag ska kunna följa rallyt i år då jag är på semester på Fuerteventura när rallyt går. Jag vet inte om det finns trådlöst internet på hotellet, men om det finns så kommer jag nog att sitta en del med datorn i knät och följa rallyt.

Jag bor i Arvika och har inga problem att ta mig till Torsby, där jag faktiskt bodde och gick på skidgymnasiet i slutet av 80-talet.

Hoppas på tur!

Så i fredags eftermiddag ringde det i telefonen och Jesper på Red Bull berättade att jag hade vunnit Aftonbladets tävling och var välkommen till Torsby för att möta upp med Citroëns rallyteam och få en åktur med Mikko Hirvonen i hans Citroën DS3 WRC! Från Torsby bar det sedan av norrut mot Gräsmark och en avlyst vägsträcka där Citroen höll till för dagens övningar. Bilen stod på plats och efter en kort rundtur på området blev det så dags för oss lyckliga att få på oss hjälm och skyddskläder för att vänta på den där åkturen. Jag stod som nr. 5 i kön. Aftonbladets reportageteam fotade och intervjuade mig liksom Red Bull-gänget som filmade och ställde frågor. Jag kände mig rätt så lugn ända tills reportern på tidningen Bilsport som hade provat det mesta i åkväg so som formel 3, rallycross, motorcykel och Ferarris berättade att det här var värre än att flyga SK 60! Då blev jag nervös på riktigt!

Så blev det då äntligen min tur. Jag tråcklade in min smärta kropp i den lilla lilla bilen och kände direkt att sätet satt som en smäck runt höfterna. Problemet var bara att smäcken var ett par nummer för liten…. En mekaniker fick kämpa hårt för att få ihop sexpunktsbältet. Jag flöt fortfarande lite uppe i stolen och kände att det var en bit ner till botten av sitsen.

Are You ready? Frågade Mikko. Yes I´m ready svarade jag i intercomen. Vi rullade ut till startplatsen och gjorde en stillastående start med fullgas och kopplingsknapp på instrumentbrädan.

WROOOOOM!

Jag kippade efter andan när bilen slungades iväg längs den smala snöklädda grusvägen. 0-100 klarades av på ca. 4 sekunder. Jag hörde hur växlarna slogs i och farten ökade läskigt fort. Fram mot första kurvan i på tok för hög fart (tyckte jag alltså) fick jag så smaka på väggrepp som hette duga. Mikko bromsade utan problem ner bilen så att han smet genom kurvan med innersta framhjulet nere i diket. Sen var det fullt pådrag igen. Efter de första kurvorna och hoppen kände jag mig hur lugn som helst, och den luft som jag tidigare anade mellan mig och sätet var borta. Det hade flygturerna och de efterföljande landningarna fixat! Den här bilen går som på räls, eller på tvären. Nu satt jag bara och njöt, skrattade högt av förtjusning och fick frågan ”Are you enjoying the ride?” av Mikko via intercomen. Jag svarade helt ärligt ”Best ride ever!” och så garvade vi tillsammans.

Efter första varvet så dundrade vi in mot depån i bra över 100 km/timmen och så knyckte Mikko till med ratten och vände bilen i ett stort snömoln så var vi på väg ut på sträckan igen.

När vi rullade in i depån igen hade jag ett stort leende som sträckte sig från öra till öra. Inne i teknikbussen pekade en kille på en dataskärm och sa ”Your speed!”På skärmen stod det 197 km/timmen. Det är INSANE!

Jag stannade kvar och insöp atmosfären och bara njöt. Känslan och farten sitter kvar i kroppen ännu efter flera timmar.

Som jag skrev på Facebook tidigare: ”Allt annat kommer att vara tråkigt efter den här dagen!”

Håll utkik i måndagens Aftonbladet på nätet där det tydligen ska bli ett reportage med bl.a. Moi.

Stort tack till Anna och Erik på Aftonbladet, Lena på Citroën Sverige, Bosse på Vi Bilägare och Red Bull-grabbarna för ni-vet-vad… Ja och så naturligtvis ett JÄTTETACK till Mikko Hirvonen som bjöd på denna oslagbara åktur.

2 x eld

Jag lovade ungarna utflykt idag så Ida var i eld och lågor redan kl. 9 i morse när jag kom hem efter att ha kört Johanna till skolan.

Jag fick henne att lugna sig en stund till men kl. 10 stod vi och packade ved i en väska som redan var överfull med fikaprylar.

Fikaväska

Sen tog vi bilen och körde upp i vår egen skog på andra sidan riksvägen. Det var rätt mycket snö och skare som inte bar varken mig eller Ida. Ida klagade på att det var jobbigt och som den snälla pappa jag är så trampade jag upp en fin stig till Ida så att hon fick en lätt och fin promenad. Myrsteg i 1 km är ganska jobbigt kan jag meddela.

Utflykts-Ida

Efter en stund kom vi fram till vår förutbestämda fikaplats. Nu bullade vi upp äppelbitar, kakor, varm Oboy och kaffe. En liten brasa fick vi till också. Inte för att vi behövde värma oss utan mer som mysfaktor.

Utflykts-Ida

Chokladen och äppelbitarna gjorde underverk i den lilla trötta kroppen så hon formligen studsade tillbaka till bilen. Då var snön inga problem……

När Johanna kom hem med skolbussen var det första hon frågade mig när hon kom in: -När ska vi gå till skogen då? Så det var bara att göra om proceduren. Väska med fika och ved och så ut i skogen. Men nu tog vi vår skog som ligger alldeles runt huset, smidigt som attan!

Först en liten promenad sen fika och brasa!

Utflykts-Johanna

Det här med brasa är en liten pedagogisk grej för Johanna. Av någon anledning är hon vansinnigt rädd för öppen eld som inte brinner i en öppen spis eller kamin. Jag försöker därför att elda litegrann så ofta jag får tillfälle för att visa henne att det inte är farligt. Idag var det ju snö runt och jag visade hur elden slocknar så fort man lägger lite snö på den. Det var hon imponerad och nöjd av så idag gick det helt lungt och smärtfritt när jag plockade fram den lilla pyromanen inom mig.

Tänk att jag har fått en dotter som är rädd för eld!

eld1 eld2 eld3

 

 

 

 

 

Tre fräckt stulna bilder av Tobias Hassellöf!

Ja se det snöar, ja se det snöar, det vore roligt hurra!

-17 grader i natt men ingen snö uppifrån. Vad gör man då? Jo, man går upp kl. 05.00 och beger sig till skidstadion i Arvika för att dra igång snökanonerna. När förhållandena är så perfekta som de var i morse så lägger man ut en 20-25 meter lång snösträng som är en halv meter tjock per timma. Om ett par dagar har vi snö runt hela elljusbanan. Då jäklar blir det skidåkning!

10 kubik snö per timma! Nu jäklar ska här knuffas snö!

Nu ska jag sova middag en stund.

Kung Bore

Gubben Frost har redan varit och hälsat på flera gånger hemma i Arvika och i morse så knackade Kung Bore på fönstret när ungarna drog upp rullgardinen.

De skrek: -pappa, pappa, det har kommit snö! JÄTTEKUL!!!!!!

Jättekul tänkte jag som har 8 mil till jobbet och inga vinterdäck.

Temperaturen låg runt nollan så det slaskade rätt rejält ute på vägen. Stundvis gick det riktigt sakta, under 50 km/tim och kön som bildades liknade Essingeleden i Stockholm under rusningstrafik, men jag tog mig till kontoret utan missöden på dryga timmen.

Nu står bilen hos en däckfirma för byte till vintersulor och montering av extraljus. Jag bor ju trots allt i rallyland.