Träningsnostalgi och mental återhämtning

Under vilodagen från jobbet idag passade jag på att åka norrut för att cykla, bli nostalgisk och träffa bästa kompisen i Torsby. Han jobbar som tränare på skidgymnasiet där vi båda gick i mitten av 80-talet. På dagens träningsschema stod det löpning på tallhed i Lekvattnet ett par mil norr om Torsby.

Jag fick en kort återgivning av vägen dit via telefon när jag satt i bilen. Det är ju ändå 28 år sedan som jag själv gjorde dessa löppass på denna underbara tallhed som sträcker sig längs med E16 mot Norge på ena sidan och en grusväg och ett snirklande vattensystem på den andra sidan.

Träning i Lekvattnet
Jag hittade direkt och där skidgymnasiets bussar stod parkerade var det bara att stanna, plocka ut fetingen och trampa ut på tallheden för att leta skidungdomar och gamla tränare.

Cykelpaus
Glest med tall, lingonris, mossa och ett stort nät av mindre eller större stigar gör cykelturen variationsrik. Men det suger när det är mjukt och mossan tar i pedalerna så efter en stund tog jag en välbehövlig paus vid en bank ner mot ån. Färden fortsatte sedan längs större stigar för att spara på de Janssonska benen en stund.

Bäckövergång
Den lite större stigen var skön att trampa på och jag märkte inte att det lutade utförs förrän jag behövde korsa en bäck och inte längre såg grusvägen som vi hade gjort upp att vi skulle hålla oss nära för att hitta varandra, kompisen och jag alltså. Den där bäcken visade sig ligga typ 20 meter lägre än vägen och enda sättet att ta sig upp var att knuffa cykel. Jag kunde ju ha tagit stigen tillbaka, men tyckte inte att det var tufft nog. Väl uppe på vägen igen så hittade jag kompisen och vi gjorde sällskap tillbaks till bussarna och sedemera Torsby för dusch och en pizza.

Stjerneskolans skidgymnasium
Kompisen var tvungen att dra ut på ytterligare ett träningspass med en annan årskull men jag hade ingen brådska utan tog kaffe på maten tillsammans med min gamla tränare Leif. Vi hade en trevlig pratstund om allt möjligt och när han var tvungen att jobba igen så åkte jag ner till skidlinjen där jag gick mellan 1985 – 1988. Jag tog ett varv i korridorerna på skolan och kollade in gym och vallabod men konstaterade att kafeterian hade flyttats. MINST SAGT SKANDAL!

Cyklingen blev rätt kort men var bara en del av denna dags helhetsupplevelse. En av de bättre dagarna på länge!

Karta

Sjukt sjuk!

I tisdags åkte jag hem från Lerum för att ta hand om dottern som låg hemma med feber och halsont. På onsdagen var det ombytta roller. Jag åkte på världens dunderförkylning med feber och hosta medans Johanna piggnade på sig så pass att hon kunde dra till skolan på torsdagen. Själv blev jag sittandes i tre dagar i soffan utan ork att göra ett smack! På fredagen kände jag mig piggare vilket gjorde att vi bestämde oss för att på lördagen gå på den fest med Tyska utbyteslärare som några goda vänner hade anordnat. Sprechen sie Deutsch? Nein!

Lördagen började med tidig uppgång eftersom Johanna skulle spela match i Säffle. Fotbollsmamman fick ta denna resa eftersom jag hade en del annat att stå i. Johanna satte sin första balja och var supernöjd.

Jag åkte till tippen och tömde extraförrådet på skräp. Ja alltså, släpkärran är vår sopsorteringsanläggning. När jag kom hem lyfte jag av kåpan på kärran så att jag kan lasta den med traktorprylar som jag har köpt i Lerum. Nu blir det några resor med Volvon som drar soppa som jag dricker öl på en afterwork, dvs. mycket. Med kärra och last kommer den nog att kosta 3 ggr så mycket som diesel-Opeln. Men det blir i alla fall billigare än att hyra trailer i Lerum som jag hade tänkt från början. En bensinmack med släpvagnsuthyrning skulle ha nästan 3000 pix för torsdag kväll till måndag morgon. Jag fattar fortfarande inte hur hon räknade, men det skiter jag i nu.

Lördagskvällens fest var trevlig men ändå rätt lugn. Utbyteslärarna satt i ett hörn och pratade med varandra. Så kul var Tyskarna!

Idag söndag var det lekdax för våra ungar med kompisarna i familjen Backlund. Deras Joel hade också nätat i en match på förmiddagen varför det bestämdes att vi skulle ha måltårta med fika ute hos oss framåt eftermiddagen. Pappa Jonas hjälpte mig att dra ihop ris till två enorma höstbrasor. Hoppas att det inte regnar så mycket under veckan som kommer så att det går att få eld på högarna till nästa helg.

Här ska eldas!

Kort och kall runda

Idag var vädret lite sämre än igår. Det är svalt i luften, det blåser och regnet hänger i luften. Vi stack iväg på en skamligt kort runda ändå. Efter några kilometrar bestämde vi oss för att dricka kaffe.

Vi trampade oss upp till en restaurang på ett berg (vad annars?) för att lätt huttrandes käka glass!


Jag begav mig av hemåt medans Thomas och Mattias skulle bestiga ytterligare ett berg. Nu sitter vi i lägenheten och vet inte riktigt vad vi ska göra.
Don Simon?

Gå på stan?

Köpa cykelprylar?

Vad tycker Du?

Casi mill metros a Cap de Formentor

Idag gav vi oss på att cykla t.o.r. till fyren vid Cap de Formentor. Det blev en nätt liten tur på drygt 6 mil och uppåt 1000 avverkade höjdmeter. Thomas och Mattias är ju kända bergscyklister varför jag förmanade dem att ta det lugnt och vänta på mig. Vi körde lugnt ut från Port d´ Alcudia och virade oss norrut. Efter en kortare runda på lokalgator hittade vi rätt och styrde kosan norrut mot Port de Pollenca. Där visade det sig att gatorna var avstängda för ett halvmaratonlopp där Spanske mästaren i Maraton deltog.


En tuff spansk polistjej höll en rondell i ett järngrepp, men efter en stund lät hon oss åka vidare mot bergen.
Strax utanför Pollenca började stigningen upp mot byn Formentor Vi stretade oss uppför och kom slutligen upp till utkikspunkten.

Jag hade zoomat ut rätt mycket på på min GPS och tyckte att vi nästan var framme. Det visade sig efter några knapptryckningar att vi bara kommit 1/3. Ja ja, det var bara att trampa vidare. Slitet gav lön för mödan och efter ett tag kom vi ut till fyren.

efter en pizzaslice, kola, kaffe och en donut kände jag mig rätt OK igen.

Jag trampade tillbaka mot civilisationen med ben som klubbor, och lagom till den sista gigant-klättringen med 6 km motlut så fick jag krampkänning i ett lår. Det funkade rätt bra ändå och jag slet mig uppför. Sista milen på platt mark var riktigt kämpig men afterbiken lockade och jag slet på.

Mallis, here we come!

Klockan ringde 03:30 hos Thomas i Hässelby. Det är jäkligt tidigt oavsett vad man ska göra. Anledningen till dagens tidiga väckning var 6-planet till Malis. Vi packade i min stora och Thomas gigantiska cykelväska i bilen och drog till Benstockens långtidsparkering. Efter busstransfer till terminalen träffade vi Mattias och John som också skulle med. Platsbokningen gjorde vi via internet kvällen innan och vi visste därför att vi skulle sitta med bra benutrymme vid en av planets nödutgångar. Cyklarna var bokade som specialbagage och lämnades in i därför avsedd lucka….
Väl nere på Mallis började krånglet. Alla cyklar dök upp förutom våra. Det visade sig att de stod kvar på Arlanda. Den förbeställda taxin med släp för cyklarna dök inte upp i tid men det spelade ju inte så stor roll eftersom vi inte hade några cyklar.
Taxin kom till slut och efter 45 minuter stannade den utanför ett lägenhetskomplex. Thomas hade hittat en fin lägenhet genom en engelskman på internet. Lägenheten visade sig vara kanon med balkong och egen solterrass.


Vi kollade lägenheten och gav oss sedan ut för att utforska omgivningarna. 50 meter bortanför lägenheten, nere på stranden, börjar pub- & restaurangstråket och vi passade på att prova den lokala ölen på en av restaurangerna. det funkade och feelingen började infinna sig.
Det blev ingen cykling som vi hade hoppats på, hojarna dök upp först vid 18:30-tiden via bud från flygplatsen i Palma. Vi skruvade ihop dem och gav oss ut för att fortsätta att beta av pubarna längs playan.
I morgon ska vi cykla!

Möten

handslag

Att mötas är en bekräftelse på vänskap.

Man kan träffas och mötas på olika sätt. Vi kan ringa, skicka vykort eller maila varandra. Men vi kan också mötas i verkliga livet. Det gjorde jag idag. Min kompis Maria, som ibland är hos Hasse i Ottebol av alla ställen kom och hälsade på. Inget märkvärdigt, det blev lite snack över en fika med morotskaka som ungarna hade hjälpt till att baka. Jätteroligt att få ett flerdimensionellt ansikte på någon som jag lärt att känna via en blogg på nätet.

Maria missade Thomas med 15 minuter. Thomas är en annan kompis som jag också har träffats via internet. Han och Peter är på väg till Norge på motorcykel och passade på att komma hit och hälsa på. Jag tror att Maria har läst Thomas blogg och tvärtom.

Möten kan vara roliga och givande.

Ett mindre roligt möte hade jag med mig själv natten till idag, mig själv som stupfull. Det var inte givande…….

Innebandypremiär

Så där. Nu är premiären i Järvenskolans gymnastiksal i Gunnarskog avklarad och jag sitter hemma i soffan och slickar såren….

Efter en kort uppvärmning så slängdes alla klubbor i en hög för att delas upp till två lag. Matcherna gick till 3 och det var bäst av 5 vinster som gällde. Jag lyckades näta först av alla efter bara någon minut. Vårt lag vann första uppgörelsen och det var ungefär så länge som jag kände mig något sånär pigg. Sen sinade signalsubstansen mellan hjärnan och musklerna. Skallen signalerade ”snabbvändning” och musklerna skrek tillbaka ”glöm det pucko!”

photo photo2 photo3

Jag har redan ont i benen och en del av återhämtningen kommer att stavas Alvedon och Voltaren.

Nästa måndag smäller det igen!