Cancer är bajs! – Spin of Hope

Jag känner allt för många som har drabbats av cancer. Flera av dem förlorade tyvärr kampen och finns inte med mig längre. Det är för jäkligt med denna sjukdom som slår så skoningslöst hos både gammal och ung. När ett barn drabbas så känns det extra jäkligt och för några år sedan bestämde jag mig därför att det är till cancerforskning som mina bidragspengar skall gå. Andra bidragsorganisationer får skaffa sig pengar från annat håll.

Nu på lördag den 29 mars arrangerar Barncancerfonden Spin of Hope där alla pengar oavkortat går till barncanserforskning. Hälsokompaniet i Arvika är i år med och deltar. Under lördagen kommer de att erbjuda fem spinningpass där anmälningsavgiften på 125 kr per pass går till forskningen.

Jag kommer att köra alla fem pass, hur många kör Du?

Spin of Hope

Om Du inte deltar i Spin of Hope och skänker pengar den vägen så kan Du alltid ge ett bidrag ändå via Barncancerfondens gåvosida. Det kommer också att stå en insamlingsbössa på Hälsokompaniet dit Du kan gå och stoppa i en slant om Du hellre vill det.

Hög puls!

Har tränat halvskapligt de senaste två åren. Jag gillar att träna men har lite för lätt att slå på belöningssystemet med träningsfritt, skräpmat och alkohol. Jag tränar bra i några veckor sen faller jag igenom. Man skulle kunna kalla det jojoträning.

Träningen har inte givit det resultat som jag har önskat. Visst, jag har kört både hårda spinningpass och känt förbättring och jag har kört Vasaloppsspinning i 4 timmar utan att ramla ihop och jag har ökat på vikterna på gymet. Men jag har inte gått ner i vikt och jag har bara blivit marginellt starkare på vanlig utomhuscykling. Sen är jag lite besviken på mig själv att jag har satt mig i den här situationen. En stor fet gubbe med begynnande hälsoproblem!

Nu har jag tagit tag i det här på allvar genom att anlita Simon Nillson, PT på Hälsokompaniet i Arvika, som ska hjälpa mig att komma i form igen. Jag  har satt upp två mål för 2014, jag ska gå ner 10 kg i vikt och ta personligt rekord i bänkpress med 130 kg. 130 kg är sorgligt nog bara 5 kg mer än vad jag väger just nu.

Jag blir hög av hög puls och med rätt upplägg så kommer jag nog att fixa vikten utan problem och bänkpressrekordet med lite jäklar anamma!

Bänkpress

#52-53 av #crop100

För någon månad sedan gjorde vi i ordning ungarnas rum. Det innebar total makeover förutom furugolven som slipades och lades om när vi flyttade in på Struperud. Allt i rummen förutom sängar och skrivbord byttes ut och vi testade IKEAS kassasystem så till den milda grad att kassaapparaten fick startas om då det visade sig att den bara klarade av 99 artiklar….

Sängramen till Idas madrass med tillhörande sängbord slängdes ut på blocket och nu i kväll kom en gemytlig dansk busschaufför och hans lika trevliga fru från Kil och köpte den för en 5-hunka.

Bild

Träningsnostalgi och mental återhämtning

Under vilodagen från jobbet idag passade jag på att åka norrut för att cykla, bli nostalgisk och träffa bästa kompisen i Torsby. Han jobbar som tränare på skidgymnasiet där vi båda gick i mitten av 80-talet. På dagens träningsschema stod det löpning på tallhed i Lekvattnet ett par mil norr om Torsby.

Jag fick en kort återgivning av vägen dit via telefon när jag satt i bilen. Det är ju ändå 28 år sedan som jag själv gjorde dessa löppass på denna underbara tallhed som sträcker sig längs med E16 mot Norge på ena sidan och en grusväg och ett snirklande vattensystem på den andra sidan.

Träning i Lekvattnet
Jag hittade direkt och där skidgymnasiets bussar stod parkerade var det bara att stanna, plocka ut fetingen och trampa ut på tallheden för att leta skidungdomar och gamla tränare.

Cykelpaus
Glest med tall, lingonris, mossa och ett stort nät av mindre eller större stigar gör cykelturen variationsrik. Men det suger när det är mjukt och mossan tar i pedalerna så efter en stund tog jag en välbehövlig paus vid en bank ner mot ån. Färden fortsatte sedan längs större stigar för att spara på de Janssonska benen en stund.

Bäckövergång
Den lite större stigen var skön att trampa på och jag märkte inte att det lutade utförs förrän jag behövde korsa en bäck och inte längre såg grusvägen som vi hade gjort upp att vi skulle hålla oss nära för att hitta varandra, kompisen och jag alltså. Den där bäcken visade sig ligga typ 20 meter lägre än vägen och enda sättet att ta sig upp var att knuffa cykel. Jag kunde ju ha tagit stigen tillbaka, men tyckte inte att det var tufft nog. Väl uppe på vägen igen så hittade jag kompisen och vi gjorde sällskap tillbaks till bussarna och sedemera Torsby för dusch och en pizza.

Stjerneskolans skidgymnasium
Kompisen var tvungen att dra ut på ytterligare ett träningspass med en annan årskull men jag hade ingen brådska utan tog kaffe på maten tillsammans med min gamla tränare Leif. Vi hade en trevlig pratstund om allt möjligt och när han var tvungen att jobba igen så åkte jag ner till skidlinjen där jag gick mellan 1985 – 1988. Jag tog ett varv i korridorerna på skolan och kollade in gym och vallabod men konstaterade att kafeterian hade flyttats. MINST SAGT SKANDAL!

Cyklingen blev rätt kort men var bara en del av denna dags helhetsupplevelse. En av de bättre dagarna på länge!

Karta

#50-51 av #crop100

Det har varit lite stiltje i cropandet. Jag har iof. röjt i min cykelverkstad men inte gjort mig av med någonting. Men nu tog jag mig tid att åka med en kärra full i skräp till tippen. Sen åkte jag till grannen som har auktionsfirma och lämnade in en hög med verktyg. Efter att ha samlat på bra-att-ha-verktyg från farsans gamla mekhörna, mor-och farföräldrars gamla förråd och mitt eget idoga sparande så insåg jag att jag inte behöver 30 stämjärn, 20 hammare och borssvängar utan passande borrar.

Verktyg

Sen åkte jag bort till Sulvikingen, en butik med leksaker för vuxna pojkar, och köpte en flong ny gräsklippare. Jag ruttnade helt igår efter att ha ryckt mig slut och sur på den gamla Klippon. Den startade iof. efter många svordomar och nytt tändstift men hånade mig gång på gång genom att gå ojämnt och stanna för minsta lilla grästuva.

Och åter igen, det är OK att konsumera trots att man ska göra sig av med 100 saker på ett år, #crop100.

Klippo

Halvvägs till #crop100

Idag krängde jag iväg pryl nr. 50 i min jakt på att göra mig av med 100 saker på ett år. Jag började i maj och ligger således före tidsschemat. Jag får nog vara duktig ändå, för i juli så körde jag iväg en hel släpkärra med prylar till auktion.

Vad gick iväg idag då?

Nishiki Fulcross

Jo min gamla fulcross som jag pendlade på när jag bodde i Stockholm. Jag minns att jag var i eld och lågor när Oskar, en vän jag funnit på favoritforumet happymtb.org, hjälpte mig att konvertera den gamla MTB:n till någonting cross-liknande med bockstyre och racerhandtag. Under mitt år i jobbexil i Göteborgstrakten uppgraderades den med 700c-hjul. I detta utförande cyklades den längs Mjörns strand mellan Björboholm och Lerum men har mest stått still sedan jag fick jobb i Karlstad.

Den kommer att cyklas betydligt mer nu när en ung kille i Luleå kommer att använda den till skolpendling.

#48-49 av #crop100 #

Det blev lite stopp i crop’andet ett tag. Folk som vill köpa saker och sedan inte svarar på frågor eller fullföljer. Sånt är ju segt. Jag vill ju att folk ska vara som jag, d.v.s. ärliga, enkla och okomplicerade!

Men till slut så blev det affär på ett par korta vevarmar och en uppsättning växelreglage. Favoritforumet www.happymtb.org levererade igen, även om det tog lite längre tid den här gången.

Crop 48-49