För några dagar sedan ringde min gamla gymnasiekompis Björn och berättade att han var på väg till sin syrra i Arvika. Han hade planerat att åka en tur upp till Torsby där vi gick på Stjerneskolans skidgynmnasium på 80-talet. Det lät kul för jag har inte varit där på länge och definitivt inte testat  Fortum Ski Tunnel Torsby som finns där sedan några år tillbaka.

Det kändes lite skumt att gå ut i garaget och valla skidor i går kväll. Hittade ett par gamla Fischer som jag sicklade av och la på ett tunt lager grundklister i fästsonen. Toppvallan väntade jag med tills vi kom till tunneln. Ute var det 20 grader varmt och inne i tunneln var det -3 grader och 30-40 cm snö längs den 1,3 km långa banan. Det var härligt att åka skidor men en skum känsla att susa fram inne i tunneln med perfekta skidspår och med jämna mellanrum passera fönster och se sommaren och grönskan utanför….. Än en gång på bara några dagar fick jag klart för mig att kondition och styrka är färskvara.

Björn

Jag själv

Vi harvade runt 10 varv i tunneln. några gånger stannade vi, hängde på stavarna och snackade skit precis som för 20 år sedan. vad vi snackade om? Brudar, bilar, träning och gamla skolkompisar.

Efter dusch och ännu mera skitsnack åkte vi till Toria för att äta lunch precis som när det begav sig. Samma krögare som för 20 år sedan hälsade oss välkomna. Vi valde inte grillbiff med pommes och café de paris-smör som vi brukade. Vi valde dagens lunch istället. Om det var för att dagens var billigare eller såg godare ut låter jag vara osagt….. Eller har vi rentav blivit klokare med åren?

En träningsdag i Torsby är inte komplett om man inte besöker Wienerkonditoriet** och dricker en kopp kaffe och en käkar en Molusk så efter maten begav vi oss naturligtvis dit. Mmmmmmm, lika smarrigt som vanligt.

Molusk

Innan vi åkte hemåt så körde vi en liten sightseeing förbi några gamla landmärken. Vi konstaterade att bensinmacken där vi hyrde video och köpte smågodis var nedlagd. Idrottsplatsen såg däremot välskött och nästan inbjudande ut. Sen gled vi förbi elevhemmet där vi bodde i tre år. Det infann sig en skum känsla att se balkongen där jag bodde och min kenofobi gjorde sig lätt påmind och jag fick ståpäls på armarna.

Skitsnacket och garven fortsatte i bilen ända hem till Arvika sen. Om några veckor kommer Björn hit igen så att vi kan köra en likadan tripp.

** Egentligen så äter man Molusk på Lindströms bageri. Men som med de flesta små inrättningar på landsbygden så ändrar de skepnad med tiden, sällan till det bättre tyvärr. Nu var det ”Thai takeaway i ny regim” där vårt kära Lindströms en gång låg.