Träningsnostalgi och mental återhämtning

Under vilodagen från jobbet idag passade jag på att åka norrut för att cykla, bli nostalgisk och träffa bästa kompisen i Torsby. Han jobbar som tränare på skidgymnasiet där vi båda gick i mitten av 80-talet. På dagens träningsschema stod det löpning på tallhed i Lekvattnet ett par mil norr om Torsby.

Jag fick en kort återgivning av vägen dit via telefon när jag satt i bilen. Det är ju ändå 28 år sedan som jag själv gjorde dessa löppass på denna underbara tallhed som sträcker sig längs med E16 mot Norge på ena sidan och en grusväg och ett snirklande vattensystem på den andra sidan.

Träning i Lekvattnet
Jag hittade direkt och där skidgymnasiets bussar stod parkerade var det bara att stanna, plocka ut fetingen och trampa ut på tallheden för att leta skidungdomar och gamla tränare.

Cykelpaus
Glest med tall, lingonris, mossa och ett stort nät av mindre eller större stigar gör cykelturen variationsrik. Men det suger när det är mjukt och mossan tar i pedalerna så efter en stund tog jag en välbehövlig paus vid en bank ner mot ån. Färden fortsatte sedan längs större stigar för att spara på de Janssonska benen en stund.

Bäckövergång
Den lite större stigen var skön att trampa på och jag märkte inte att det lutade utförs förrän jag behövde korsa en bäck och inte längre såg grusvägen som vi hade gjort upp att vi skulle hålla oss nära för att hitta varandra, kompisen och jag alltså. Den där bäcken visade sig ligga typ 20 meter lägre än vägen och enda sättet att ta sig upp var att knuffa cykel. Jag kunde ju ha tagit stigen tillbaka, men tyckte inte att det var tufft nog. Väl uppe på vägen igen så hittade jag kompisen och vi gjorde sällskap tillbaks till bussarna och sedemera Torsby för dusch och en pizza.

Stjerneskolans skidgymnasium
Kompisen var tvungen att dra ut på ytterligare ett träningspass med en annan årskull men jag hade ingen brådska utan tog kaffe på maten tillsammans med min gamla tränare Leif. Vi hade en trevlig pratstund om allt möjligt och när han var tvungen att jobba igen så åkte jag ner till skidlinjen där jag gick mellan 1985 – 1988. Jag tog ett varv i korridorerna på skolan och kollade in gym och vallabod men konstaterade att kafeterian hade flyttats. MINST SAGT SKANDAL!

Cyklingen blev rätt kort men var bara en del av denna dags helhetsupplevelse. En av de bättre dagarna på länge!

Karta

Dagen då allt annat blev lite tråkigare!

Nu har jag fått bilder och filmer av de som var med och fotade under min fantastiska rallydag då jag fick åka med Mikko Hirvonen på en hissnande tur i hans Citroën DS3 WRC.

Läs också inlägget som jag skrev om den häftiga åkturen: https://jansson99.se/2012/02/05/mikko-hirvonen-min-chauffor-for-dagen/

Mikko Hirvonen, min chaufför för dagen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Torsdags ögnade jag igenom Aftonbladets plusbilaga på nätet och fastnade för en liten bild och medföljande text:

Tävling: Åk med på ditt livs åktur

Är du sugen på ditt livs åktur.

Sportbladet ger dig som Plusmedlem chansen att åka med rallystjärnan och Citroën-föraren Mikko Hirvonen på en träningsrunda inför Svenska Rallyt nästa helg.

För att vinna behövde jag bara svara på frågan om vem som vann Svenska rallyt 2011 och komma med en motivering varför just jag borde få vinna. Men hallå? Undrar vem det kan vara…… Mikko är nog bara med på bilden och svaret är självklart Rally-Kalle!

Svaret var ju självklart Mikko Hirvonen och min mail till tävlingen löd:

2011 vann Mikko Hirvonen Svenska rallyt. Själv stod jag ute på SS 12/16 Sågen tillsammans med ett gäng kompisar. Vi grillade korv, tittade på rallyt och lyssnade på rallyradion för att hålla koll på ställningen i toppen.

Jag skulle vilja vinna tävlingen dels för att det skulle vara en perfekt 43-årspresent till mig eftersom jag fyller år den 3:e februari. Dessutom är jag rallyintresserad och lite fundersam på hur jag ska kunna följa rallyt i år då jag är på semester på Fuerteventura när rallyt går. Jag vet inte om det finns trådlöst internet på hotellet, men om det finns så kommer jag nog att sitta en del med datorn i knät och följa rallyt.

Jag bor i Arvika och har inga problem att ta mig till Torsby, där jag faktiskt bodde och gick på skidgymnasiet i slutet av 80-talet.

Hoppas på tur!

Så i fredags eftermiddag ringde det i telefonen och Jesper på Red Bull berättade att jag hade vunnit Aftonbladets tävling och var välkommen till Torsby för att möta upp med Citroëns rallyteam och få en åktur med Mikko Hirvonen i hans Citroën DS3 WRC! Från Torsby bar det sedan av norrut mot Gräsmark och en avlyst vägsträcka där Citroen höll till för dagens övningar. Bilen stod på plats och efter en kort rundtur på området blev det så dags för oss lyckliga att få på oss hjälm och skyddskläder för att vänta på den där åkturen. Jag stod som nr. 5 i kön. Aftonbladets reportageteam fotade och intervjuade mig liksom Red Bull-gänget som filmade och ställde frågor. Jag kände mig rätt så lugn ända tills reportern på tidningen Bilsport som hade provat det mesta i åkväg so som formel 3, rallycross, motorcykel och Ferarris berättade att det här var värre än att flyga SK 60! Då blev jag nervös på riktigt!

Så blev det då äntligen min tur. Jag tråcklade in min smärta kropp i den lilla lilla bilen och kände direkt att sätet satt som en smäck runt höfterna. Problemet var bara att smäcken var ett par nummer för liten…. En mekaniker fick kämpa hårt för att få ihop sexpunktsbältet. Jag flöt fortfarande lite uppe i stolen och kände att det var en bit ner till botten av sitsen.

Are You ready? Frågade Mikko. Yes I´m ready svarade jag i intercomen. Vi rullade ut till startplatsen och gjorde en stillastående start med fullgas och kopplingsknapp på instrumentbrädan.

WROOOOOM!

Jag kippade efter andan när bilen slungades iväg längs den smala snöklädda grusvägen. 0-100 klarades av på ca. 4 sekunder. Jag hörde hur växlarna slogs i och farten ökade läskigt fort. Fram mot första kurvan i på tok för hög fart (tyckte jag alltså) fick jag så smaka på väggrepp som hette duga. Mikko bromsade utan problem ner bilen så att han smet genom kurvan med innersta framhjulet nere i diket. Sen var det fullt pådrag igen. Efter de första kurvorna och hoppen kände jag mig hur lugn som helst, och den luft som jag tidigare anade mellan mig och sätet var borta. Det hade flygturerna och de efterföljande landningarna fixat! Den här bilen går som på räls, eller på tvären. Nu satt jag bara och njöt, skrattade högt av förtjusning och fick frågan ”Are you enjoying the ride?” av Mikko via intercomen. Jag svarade helt ärligt ”Best ride ever!” och så garvade vi tillsammans.

Efter första varvet så dundrade vi in mot depån i bra över 100 km/timmen och så knyckte Mikko till med ratten och vände bilen i ett stort snömoln så var vi på väg ut på sträckan igen.

När vi rullade in i depån igen hade jag ett stort leende som sträckte sig från öra till öra. Inne i teknikbussen pekade en kille på en dataskärm och sa ”Your speed!”På skärmen stod det 197 km/timmen. Det är INSANE!

Jag stannade kvar och insöp atmosfären och bara njöt. Känslan och farten sitter kvar i kroppen ännu efter flera timmar.

Som jag skrev på Facebook tidigare: ”Allt annat kommer att vara tråkigt efter den här dagen!”

Håll utkik i måndagens Aftonbladet på nätet där det tydligen ska bli ett reportage med bl.a. Moi.

Stort tack till Anna och Erik på Aftonbladet, Lena på Citroën Sverige, Bosse på Vi Bilägare och Red Bull-grabbarna för ni-vet-vad… Ja och så naturligtvis ett JÄTTETACK till Mikko Hirvonen som bjöd på denna oslagbara åktur.

Take a stroll down memory lane

För några dagar sedan ringde min gamla gymnasiekompis Björn och berättade att han var på väg till sin syrra i Arvika. Han hade planerat att åka en tur upp till Torsby där vi gick på Stjerneskolans skidgynmnasium på 80-talet. Det lät kul för jag har inte varit där på länge och definitivt inte testat  Fortum Ski Tunnel Torsby som finns där sedan några år tillbaka.

IMG_0084[1024x768]

Det kändes lite skumt att gå ut i garaget och valla skidor i går kväll. Hittade ett par gamla Fischer som jag sicklade av och la på ett tunt lager grundklister i fästsonen. Toppvallan väntade jag med tills vi kom till tunneln. Ute var det 20 grader varmt och inne i tunneln var det -3 grader och 30-40 cm snö längs den 1,3 km långa banan. Det var härligt att åka skidor men en skum känsla att susa fram inne i tunneln med perfekta skidspår och med jämna mellanrum passera fönster och se sommaren och grönskan utanför….. Än en gång på bara några dagar fick jag klart för mig att kondition och styrka är färskvara.

Björn Olsson

Björn

Jag

Jag själv

Vi harvade runt 10 varv i tunneln. några gånger stannade vi, hängde på stavarna och snackade skit precis som för 20 år sedan. vad vi snackade om? Brudar, bilar, träning och gamla skolkompisar.

Efter dusch och ännu mera skitsnack åkte vi till Toria för att äta lunch precis som när det begav sig. Samma krögare som för 20 år sedan hälsade oss välkomna. Vi valde inte grillbiff med pommes och café de paris-smör som vi brukade. Vi valde dagens lunch istället. Om det var för att dagens var billigare eller såg godare ut låter jag vara osagt….. Eller har vi rentav blivit klokare med åren?

En träningsdag i Torsby är inte komplett om man inte besöker Wienerkonditoriet** och dricker en kopp kaffe och en käkar en Molusk så efter maten begav vi oss naturligtvis dit. Mmmmmmm, lika smarrigt som vanligt.

Molusk

Molusk

Innan vi åkte hemåt så körde vi en liten sightseeing förbi några gamla landmärken. Vi konstaterade att bensinmacken där vi hyrde video och köpte smågodis var nedlagd. Idrottsplatsen såg däremot välskött och nästan inbjudande ut. Sen gled vi förbi elevhemmet där vi bodde i tre år. Det infann sig en skum känsla att se balkongen där jag bodde och min kenofobi gjorde sig lätt påmind och jag fick ståpäls på armarna.

Skitsnacket och garven fortsatte i bilen ända hem till Arvika sen. Om några veckor kommer Björn hit igen så att vi kan köra en likadan tripp.

** Egentligen så äter man Molusk på Lindströms bageri. Men som med de flesta små inrättningar på landsbygden så ändrar de skepnad med tiden, sällan till det bättre tyvärr. Nu var det ”Thai takeaway i ny regim” där vårt kära Lindströms en gång låg.