Cancer är bajs! – Spin of Hope

Jag känner allt för många som har drabbats av cancer. Flera av dem förlorade tyvärr kampen och finns inte med mig längre. Det är för jäkligt med denna sjukdom som slår så skoningslöst hos både gammal och ung. När ett barn drabbas så känns det extra jäkligt och för några år sedan bestämde jag mig därför att det är till cancerforskning som mina bidragspengar skall gå. Andra bidragsorganisationer får skaffa sig pengar från annat håll.

Nu på lördag den 29 mars arrangerar Barncancerfonden Spin of Hope där alla pengar oavkortat går till barncanserforskning. Hälsokompaniet i Arvika är i år med och deltar. Under lördagen kommer de att erbjuda fem spinningpass där anmälningsavgiften på 125 kr per pass går till forskningen.

Jag kommer att köra alla fem pass, hur många kör Du?

Spin of Hope

Om Du inte deltar i Spin of Hope och skänker pengar den vägen så kan Du alltid ge ett bidrag ändå via Barncancerfondens gåvosida. Det kommer också att stå en insamlingsbössa på Hälsokompaniet dit Du kan gå och stoppa i en slant om Du hellre vill det.

Spännande start på fredagen

Vaknade före klockan 05:40 som den gubbe jag är. Blåsan gör sig påmind från 4-snåret ungefär, men det går att plåga sig kvar en stund till om inte någon annan krämpa vill vara med och leka.

Studsade inte upp direkt utan fick lirka igång kroppen lite försiktigt. Den var inte riktigt med på noterna och protesterade genom att jag började blöda näsblod. Nåja, en tuss i näsan, packa väskan och så iväg till Hälsokompaniet för ett lugnt spinningpass. Benen var lika lite med på noterna som näsan var tidigare och hjärtat hoppade studsmatta mellan vilopuls och mjölksyratröskel. Sen gick brandlarmet men vi fick höra att det inte var någon fara. Brandkåren skulle komma och återställa automatlarmet, då gick strömmen! Vi fick spinna vidare i mörker under tystnad. Nåja, tyst och tyst…. Gubbarna på bakersta raden höll låda för oss allihopa, det var lite småroligt.

Spinningpasset tog slut utan att jag dog och en vecka till med hårda pass återstår, sen ska benen få lugnare träning inför Mallis. Jävlar vad jag längtar!

Sen jobbade jag en hel dag och nu är det helg!

EKG

Drag i dieseldojorna

Har jobbat hemma hela veckan. Först eftersom Anna Karin var till Stockholm och jobbade, då blir det lite tajt att lämna och hämta ungarna och få till ett vettigt antal timmar i Karlstad. När Anna Karin kom hem skulle ena bilen in på verkstad och det blev lite råddigt att få till logistiken med bara en bil, ungar och att passa tågtider. Äh, jag är lite bekväm också. Men att sitta hemma med en kaffemaskin på köksbänken och en kakburk i skafferiet ger inga medaljer. Jag har i alla fall hunnit med två korta styrkepass mellan lämn och hämt på ungarnas aktiviteter. Jag tog i så till den milda grad i måndags att jag fortfarande inte kan räta på armarna. Det är kanon!

Men idag var det dax för spinning igen. Det stod distans på kvällens pass, men jag var oförskämd och körde ett eget pass bestående av backe, backe och åter backe. Jag lät backen vara jämnbrant under hela passet. Jag hade rätt svårt att komma upp i puls och när jag väl låg där uppe i gul zon hade jag svårt att stanna kvar. Så fort jag drack eller släppte av lite motstånd så sjönk pulsen. Jag fick helt enkelt gneta på och hålla mjölksyran stången. Det var tungt, men det gick bra och benen spann på som en långmilad diesel-Merca.

Så här jobbigt var det idag!

Pulskurva

Nu är benen fulla av geggamoja och jag har käkat våfflor med sylt!

Konsultliv – gör om, gör rätt!

I förra veckan var jag och jobbade i de goa gubbarnas stad några dagar. Det resulterade i för många räckmackor och öl och kroppen kändes som en mozarellaost, sådär lite blöt och dallrig. De två senaste träningspassen kändes faktiskt likadana och jag blev lite fundersam. Behöver jag vila, träna lugnt eller köra skiten ur mig? Jag valde de sistnämnda till dagens pass med den brasklappen att om det inte känns bra så kliver jag av.

Det blev tyvärr lite stressigt och jag hann inte värma upp så länge som jag hade planerat utan fick börja trampa direkt. Pulsen fladdrade som den brukar i början för att sedan stabilisera sig och ligga mellan 75-80 % av max. It´s a go! tänkte jag och la på motstånd.

Tiden gick och jag nötte på, kom in i en bubbla och tänkte på massor av bra saker medans benen trummade på. Jag kände mig lite sliten efter 30 minuter men sen släppte det och resten av tiden gick av bara farten! Jag fick till ett bra pass med mycket tid över 85% av maxpuls.

Benmuskler

Träningsdata från Polarklockan hittar ni här: Schpinner 2013-03-14

Nu ska jag käka ost!

Någon annans vecka

Den här veckan är vigd åt andra. Ägna mig åt mig själv får jag göra fr.o.m. söndag….

Almanacka

Idag åker jag till Sveriges baksida Götelaborg för att jobba några dagar och kommer hem sent på torsdag kväll. Fredag är det jobb och förberedelser för skidtvävling på lördag. Arvika IS står som arrangör och jag är involverad i sekretariatet som vanligt. Lördag ska det vallas åt två skidfrälsta ungar och tas tid på alla som tävlar. På söndag har båda ungarna träning och så ska jag klämma in ett spinning- och styrkepass.

Sen är det måndag igen!

Pastaladdning inför Vasaloppsspinningen

Om man nu ska ladda för ett träningspass så gjorde jag nog inte rätt i går. Vasaloppsspinning är ju typ lång distans, då borde man väl ladda med pasta och grejor? Själv började jag lördagen med ett intervallpass med det mesta av jobbet mellan 85-94 % av maxpuls. Sen drog jag till Karlstad och gjorde en bike-fit på racerhojen. Det var intressant! Cykeln behövde lite justering och jag måste nog köpa ett nytt styre för att bli lite mera pr0. Några koppar kaffe slank ner men ingen pasta.

Efter cykelskruvandet drog jag vidare till jobbet och dumpade bilen i väntan på att familjen skulle komma och hämta mig. Hade räknat med att det skulle finnas lite gammal frukt kvar på kontoret, men ack vad jag bedrog mig. Det var soptomt! Det fick bli två koppar choklad till lunch vid 15-snåret men ingen pasta. Familjen kom och vi drog på shoppingtur. Dammsugare och en jäkla massa kläder till ungarna, men ingen pasta.
Sen var det dags för middag på stan. Jag fläskade i mig en entrecoté med potatis och bea och drack en lättöl. Man är ju pr0 och tänker på vad man käkar.

Efter entrekåtten var det dax för mello och andra chansen på Löfbergs Lila arena. Där delade de ut chips och godis. Det var gott, men jag hittade ingen pasta. När vi kom hem vid 11-rycket på kvällen tryckte jag i mig en gigantisk knäckemacka med ost och senap som jag sköljde ner med en starköl. Jag skiter i pastan nu!

Kl. 06:15 ringde klockan i morse och jag kände mig lite tävlingsnervös precis som på 80-talet när jag tävlade på riktigt. Blev hämtad av en granne och kom på att jag hade glömt prylar när vi kom fram så det var bara att låna bilen och åka ett varv till. Med alla prylar på plats var det bara att sätta igång.

Vi kikade på Vasaloppet på storbild och trampade med ända till Mora. Jag fortsatte efter målgång och gav mig inte att trampa förrän träningsklockan passerade 4 timmar. Nu kör jag horisontalträning i soffan. Grymt pr0!

Pulskurva