Träning på G!

Den här veckan kommer inte att gå till världshistorien som den mest träningsfrekventa. Jag vet inte vad som har satt stopp för att åka ner till Hälsokompaniet. Det kan vara sportlovets fel, eller så är det latmasken. Det kan också vara lite halvmedveten planering. Jag har som mål att träna 4 timmar per vecka, 1 är redan gjord i måndags och under helgen vankas det vanliga intervallpasset på lördagen och Vasaloppsspinning på söndag. Då trampar vi mellan Sälen och Mora utan att ta oss en enda meter. Hur jävla inspirerande är det? Men jag spräcker 4-timmarsveckan med 50%.

Magen är under kontroll men blodtrycket är lite högt. Det är på gränsen och vi ska undersöka lite mer innan det blir dax för meducin.

I morgon blir det bike-fit i Karlstad. Skoghalls CK har bjudit in till uppmätning av gubb-lekamen av ingen mindre än Glenn Magnusson. Det ska bli spännande och se om jag sitter som en säck potatis, eller så blir det ett jävligt dyrt konstaterande av att allt är inställt efter konstens alla regler.

Nu är det käk på gång och jag tror att jag ska våldföra mig grovt på en rödvinsdunk.

Bild

Plopp!

Här blir ingen årskrönika!

Ingen lång i alla fall. Bara så att ni vet!

2012 var året då jag började träna på allvar igen. det var härligt tills magen satte stopp. Jag åkte in akut på sjukhus men de hittar ingenting. Ingen cancer eller annat farligt i alla fall. Hela hösten har gått åt till att ha småont och skitont i magen från och till. På jullovet fick jag träningslusten tillbaka och har kört hårt i några veckor nu trots magen.

Planerna för 2013 är inte speciellt vidlyftiga. En Mallisresa är inplanerad i mitten av april tillsammans med några kompisar från Stockholm. Lite kul är att några från klubben här i Arvika åker samtidigt men bor på annan ort. Jag tränar nu för att orka ta mig till Petra så att vi kan fika tillsammans.

Måste väl ta tag i det här med magen på allvar även om läkarna säger att det inte är farligt. Det är ju inte kul att gå och ha ont. Eller gå och gå, jag vaknar oftast vid 4-blecket på morgnarna av värk och sen går det fan inte att sova mer. Jag är som ett vrak flera dagar i veckan. Jävla skit!

Två cyklar ska byggas. Ungarna har blivit intresserade av cykling och jag ser möjligheten att få skruva cykel och köpa prylar. Ida ska få en 24″ racercykel. Det blir ett hemmabygge av en gammal 5-växlad pojkcykel. Johanna har en fulldämpad MTB att vänta på. En liten ram dök upp till försäljning och jag kunde inte låta bli. Alla delar till båda cyklarna finns i garaget så när som på några småpryttlar.

Men innan cykelbyggena kan komma igång på allvar ska verkstaden rustas upp lite. Jag har fått upp skåp och hyllor men arbetsbänkarna saknas ännu. När allt är klart och det lösa är insorterat i skåp och lådor kommer jag att ha ett stort fint verkstadsgolv att sätta upp mekställ eller trainers på.

Hemma finns det alltid saker att pyssla med. Jag borde få till ett ordentligt vedskjul ute på gården. Det funkade inte så bra som jag hade tänkt med ved i pallkragar inne i ett av uthusen. Huset vi bor i måste dräneras om eftersom vattnet som kommer ner längs berget från norr rinner rakt ner i krypgrunden. Sen har vi planer på en större altan i anslutning till farstukvisten på södersidan.

Vår skog skulle ha behövt gallras nu i vinter men jag har inte hunnit få iväg några offertförfrågningar under hösten så det får väl vänta till nästa år.

Sen vill jag lära mig att svetsa! Det finns massor med prylar som skulle vara bra att svetsa ihop.

Just det! Semestern med familjen kommer att gå till Ebeltoft i Danmark. Vi hittade det stället förra sommaren när vi var till Legoland. För att slå ihjäl lite tid på väg ner åkte vi dit för att kolla läget. Ebeltoft är en liten pittoresk stad som liknar Visby med bra badmöjligheter och platta fina vägar att cykla på till mig!

Sen får vi se vad som händer. Du läser det här eller på Facebook. Det där Twitter har jag inte riktigt greppat ännu.

Blev inte mycket till årskrönika det här. Det blev ett långt jäkla dravel om vad jag ska eller vill göra i år. Smaka på den!

Dagen då allt annat blev lite tråkigare!

Nu har jag fått bilder och filmer av de som var med och fotade under min fantastiska rallydag då jag fick åka med Mikko Hirvonen på en hissnande tur i hans Citroën DS3 WRC.

Läs också inlägget som jag skrev om den häftiga åkturen: https://jansson99.se/2012/02/05/mikko-hirvonen-min-chauffor-for-dagen/

Mikko Hirvonen, min chaufför för dagen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Torsdags ögnade jag igenom Aftonbladets plusbilaga på nätet och fastnade för en liten bild och medföljande text:

Tävling: Åk med på ditt livs åktur

Är du sugen på ditt livs åktur.

Sportbladet ger dig som Plusmedlem chansen att åka med rallystjärnan och Citroën-föraren Mikko Hirvonen på en träningsrunda inför Svenska Rallyt nästa helg.

För att vinna behövde jag bara svara på frågan om vem som vann Svenska rallyt 2011 och komma med en motivering varför just jag borde få vinna. Men hallå? Undrar vem det kan vara…… Mikko är nog bara med på bilden och svaret är självklart Rally-Kalle!

Svaret var ju självklart Mikko Hirvonen och min mail till tävlingen löd:

2011 vann Mikko Hirvonen Svenska rallyt. Själv stod jag ute på SS 12/16 Sågen tillsammans med ett gäng kompisar. Vi grillade korv, tittade på rallyt och lyssnade på rallyradion för att hålla koll på ställningen i toppen.

Jag skulle vilja vinna tävlingen dels för att det skulle vara en perfekt 43-årspresent till mig eftersom jag fyller år den 3:e februari. Dessutom är jag rallyintresserad och lite fundersam på hur jag ska kunna följa rallyt i år då jag är på semester på Fuerteventura när rallyt går. Jag vet inte om det finns trådlöst internet på hotellet, men om det finns så kommer jag nog att sitta en del med datorn i knät och följa rallyt.

Jag bor i Arvika och har inga problem att ta mig till Torsby, där jag faktiskt bodde och gick på skidgymnasiet i slutet av 80-talet.

Hoppas på tur!

Så i fredags eftermiddag ringde det i telefonen och Jesper på Red Bull berättade att jag hade vunnit Aftonbladets tävling och var välkommen till Torsby för att möta upp med Citroëns rallyteam och få en åktur med Mikko Hirvonen i hans Citroën DS3 WRC! Från Torsby bar det sedan av norrut mot Gräsmark och en avlyst vägsträcka där Citroen höll till för dagens övningar. Bilen stod på plats och efter en kort rundtur på området blev det så dags för oss lyckliga att få på oss hjälm och skyddskläder för att vänta på den där åkturen. Jag stod som nr. 5 i kön. Aftonbladets reportageteam fotade och intervjuade mig liksom Red Bull-gänget som filmade och ställde frågor. Jag kände mig rätt så lugn ända tills reportern på tidningen Bilsport som hade provat det mesta i åkväg so som formel 3, rallycross, motorcykel och Ferarris berättade att det här var värre än att flyga SK 60! Då blev jag nervös på riktigt!

Så blev det då äntligen min tur. Jag tråcklade in min smärta kropp i den lilla lilla bilen och kände direkt att sätet satt som en smäck runt höfterna. Problemet var bara att smäcken var ett par nummer för liten…. En mekaniker fick kämpa hårt för att få ihop sexpunktsbältet. Jag flöt fortfarande lite uppe i stolen och kände att det var en bit ner till botten av sitsen.

Are You ready? Frågade Mikko. Yes I´m ready svarade jag i intercomen. Vi rullade ut till startplatsen och gjorde en stillastående start med fullgas och kopplingsknapp på instrumentbrädan.

WROOOOOM!

Jag kippade efter andan när bilen slungades iväg längs den smala snöklädda grusvägen. 0-100 klarades av på ca. 4 sekunder. Jag hörde hur växlarna slogs i och farten ökade läskigt fort. Fram mot första kurvan i på tok för hög fart (tyckte jag alltså) fick jag så smaka på väggrepp som hette duga. Mikko bromsade utan problem ner bilen så att han smet genom kurvan med innersta framhjulet nere i diket. Sen var det fullt pådrag igen. Efter de första kurvorna och hoppen kände jag mig hur lugn som helst, och den luft som jag tidigare anade mellan mig och sätet var borta. Det hade flygturerna och de efterföljande landningarna fixat! Den här bilen går som på räls, eller på tvären. Nu satt jag bara och njöt, skrattade högt av förtjusning och fick frågan ”Are you enjoying the ride?” av Mikko via intercomen. Jag svarade helt ärligt ”Best ride ever!” och så garvade vi tillsammans.

Efter första varvet så dundrade vi in mot depån i bra över 100 km/timmen och så knyckte Mikko till med ratten och vände bilen i ett stort snömoln så var vi på väg ut på sträckan igen.

När vi rullade in i depån igen hade jag ett stort leende som sträckte sig från öra till öra. Inne i teknikbussen pekade en kille på en dataskärm och sa ”Your speed!”På skärmen stod det 197 km/timmen. Det är INSANE!

Jag stannade kvar och insöp atmosfären och bara njöt. Känslan och farten sitter kvar i kroppen ännu efter flera timmar.

Som jag skrev på Facebook tidigare: ”Allt annat kommer att vara tråkigt efter den här dagen!”

Håll utkik i måndagens Aftonbladet på nätet där det tydligen ska bli ett reportage med bl.a. Moi.

Stort tack till Anna och Erik på Aftonbladet, Lena på Citroën Sverige, Bosse på Vi Bilägare och Red Bull-grabbarna för ni-vet-vad… Ja och så naturligtvis ett JÄTTETACK till Mikko Hirvonen som bjöd på denna oslagbara åktur.

Humlan fixade bara getingar i lördags

Vi äro små humlor vi, vi äro små humlor vi …….. vi äro små humlor som tar os en geting vi äro små humlor vi bzzzzzz bzzzzzzzzzzzzzz……….

I lördags var vi i Stockholm på låtsasbrorsan Magnus och sambon Agnetas 2×50-årsskiva. Jag grundade bra redan på dagen, det var ju så varmt och ölen så god!

It´s hot! I need a cold one!

Festen på kvällen hölls på takterrassen på våning 9 till WSP:s kontor vid Globen. Getingarna blev fler och jag hann med att både betrakta utsikten och fota insidan av en blomvas med vatten i. Fest, javisst!

Solnedgång över Stockholm från Globen

Iphone4-foto från insidan av en vattenfylld blomvas…

I dag kom jag hem och möttes av min fru i dörren. Det lilla surrandet som tidigare har hörts i duschen visade sig vara ett gigantiskt getingbo i skorstenen. 13 getingar hade tagit sig ner och in via öppna spisen. dessa låg omsorgsfullt mosade på en fönsterbräda Efter lite googlande hittade vi att man kan pröva att röka bort dem. De dör inte men med lite tur så tröttnar de och flyttar. Kul att brassa på en rejäl brasa i öppna spisen i juli. Vi fick 45 grader varmt i kammaren på ett kick! En hel del av getingarna kolade faktiskt, men merparten är kvar, det hör jag i ventilen i duschen som går parallelt med rökkanalen till öppna spisen.

I morgon är det jag som ringer Anticimex kl. 0800 sharp!

Lite drygt 2 för 1

I går ringde Örjan på Bilbolaget och berättade att Bilen som vi plockade ihop och beställde tidigare i våras hade kommit och var redo för leverans.

Så nu i eftermiddags bytte vi in de här två trotjänarna

och lite växelpengar

mot en ny Opel Insignia sportstourer 4×4!

Volvon har hängt med sedan 2003/15000 mil och Mazdan sedan 2006/4000 mil. Volvon började kosta verkstadspengar medans Mazdan har kostat rejält med bränslepengar och försäkringspremier hela tiden. Dessutom behöver vi inte tre fungerande bilar även om vi bor där bil är en nödvändighet. Så numera består den Janssonska bilparken av två Oplar av combimodell  och en SAAB 99 turbo av äldre årsmodell.

Julledig

Så fick jag äntligen till det! En längre ledighet mellan två jobb. Om några timmar går jag på jullov och börjar inte mitt nya jobb förrän den 10 januari nästa år. Telefonen är inte avstängd ännu, men jag tror att jag tog det sista jobbsamtalet strax före lunch. Nu ska bara mailbox och hemkatalog rensas.

Jag har alltid varit flexibel när det gäller jobbet. Oavsett om det har varit semesterbackup, helgjobb, sena kvällar eller att vara behjälplig efter det att jag har slutat ett uppdrag så har jag ställt upp så mycket det har gått för att lösa problem åt den egna firman eller kunder. Den längsta ledigheten mellan två jobb är nog strax under veckan. Att vara ledig bara för ledighetens skull har aldrig lockat mig. Resten av världen slutar ju inte att snurra bara för att jag själv råkar vara ledig. Men nu känns det faktiskt riktigt skönt att ha en månad mellan jobben. Det är rätt mycket som har blivit ogjort här hemma under året med veckopendling till Lerum.

Nu ska jag äta lite småplock som jag hittade i kylskåpet och göra som min bloggkompis Maria, skriva lista på julmaten.

från och med i morgon är det:

  • reparera traktorn
  • sälja bilar
  • isolera gästrum
  • julpynta
  • laga julmat
  • sätta upp nya lampor i hallen
  • sortera bort kläder
  • byta blandare i köket
  • planera renovering av kök och badrum
  • träna
  • umgås med vänner
  • gå på lunchklubben på fredagar

och 100 saker till som gäller!

Hemma igen

Jaha, då var året i Lerum över. I går kväll slutade jag jobbet och åkte de 26 milen mellan Lerum och Arvika för sista gången. Eller nästan, en liten planeringsmiss gör att jag måste åka ner över dagen nu på fredag. Tur att jag tycker om att köra bil.

Nu sitter jag hemma och slutför ett jobb. Katten Ville ligger på stolen bredvid mig och vill ha uppmärksamhet. I rummet sprakar en brasa.

Ska vi gå och sätta oss i fåtöljen Ville?