Årsbokslut i text och bild

Då var ytterligare ett år till ända. Mycket har hänt men ändå inte. Den stora grejen är ju naturligtvis att familjen flyttade från Viksjö norr om Stockholm till Högvalta strax utanför Arvika i somras och den grejen har väl präglat hela året på flera sätt.

Men för att sammanfatta året mer kronologiskt så började det nya året med en alltid lika trevlig nyårsfest hos familjen Backlund.
Nyårsfest

Ida lär sig åka skridskor
Ida på skridskor för första gången

Favoritpuben i Jakan slog igen för gott. Jag såg till att vara med på bartömningen
Highlanderklockan stannar för alltid

Johanna och Ida provade på slalom i Lofsdalen för första gången. Jag misstänker att det inte var den sista.
Systrarna slalom

Jag rakar skallen och flätar skägget för första gången. Den rakade skallen och det flätade skägget var lite rekvisita till cykelresan till Mallorca som jag och några kompisar gjorde i mitten av april
rakad och flätad En kall öl på en av cykelrundorna under veckan på Mallis

Ida har otur som vanligt och får infektion i ett vanligt skrubbsår. Detta resulterar i antibiotika och ett nästan oräknerligt antal smärtsamma bandagebyten
Ida i bandage

Ida lär sig cykla
Ida kan cykla

Tokrenovering av radhuset som sedan säljs i rätt tid i början av juni
Tokrenovering några dagar innan visning

Alternativa OS, eller ett riktigt 120-årskalas, går av stapeln i Gunnarskog utanför Arvika
Alternativa OS - eller en riktig 120-årsfest

Flytten till Arvika går 23-24 juli. Stockholms största flyttbil får rycka in för att vi ska få plats med alla saker
Flyttlasset går från Viksjö Flyttlasset kommer till Arvika

Röjning av sly och renovering av huset påbörjas
Röjning Renovering

Förutom Mallisresan så drog polaren Tomaz och jag med några kompisar till Skeikampen i Norge för att njuta av stigsykkling under en helg i mitten av augusti. Eftersom Norgeresan kändes bra i benen bestämde jag mig för att köra ”Glafsfjorden runt” helgen efter. En nätt liten runda på 86 km, med sluttid på 2,52 och drygt 30 km/tim i snitt. Nöjd som f-n!
Cykelhelg med polaren Thomaz En halvfet räsercyklist i sina bästa år.

Min låtsasbror Magnus, numera känd som Ugglan Helge, med sambo kom på besök i oktober. En mycket trevlig helg med god mat och dryck samt tokiga påhitt
Magnus "Ugglan Helge" Karlsson

Ida har gått på dans med Funky-kids hela hösten. Här rockar de loss på avslutningen
Ida showar på Funky kids-avslutningen

Johanna och Ida var lucior i sina respektive tåg på skola och dagis
Johanna i luciatåget på Agnetebergsskolan Ida i luciatåget på Prästängsgården

Och så blev det jul. Familjen Janssons egenhändigt huggna gran från egen skog pryder det nyrenoverade vardagsrummetFam. Janssons första egenhuggna julgran från den egna skogen

Året kommer traditionsenligt att avslutat på samma sätt som tidigare tillsammans med familjen Backlund. Jag är självutnämd fyrverkerimästare……..
raketer

GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!

14 ton, de é mycke!

Vi har egen väg in till huset som behöver lite omvårdnad. Det har blivit rätt många potthål av allt regnande, lägsta punkten nere vid bäcken står nästan jämt under vatten och en sträcka på väg in mot gårdsplanen är vattensjuk och måste dräneras.

För några veckor sedan la vi ner två rör under vägen för att på det sättet leda undan en del av vattnet som av naturliga skäl ska över eller igenom vägkroppen. Det blev något, eller obetydligt, bättre beroende på hur man ser det.

Någonstans i gräsmattan finns sedan tidigare ett dräneringssystem. Det gäller bara för mig att hitta det och klura ut hur det är lagt. Jag hittade ett par rörändar när jag inspekterade dikena runt huset. Till min glädje fick jag loss all lera som hade satt igen det stora röret och genom att hugga av en dränslang i diket fick jag fritt flöde.

I går beställde jag ett gruslass att förbättra vägen nere vid bäcken. 14 ton é mycke grus kan jag meddela.

Med facit i hand hade jag bara behövt hälften så mycket grus men när allt är klart kommer vägen över bäcken att bli ungefär 40 cm högre än tidigare och helt problemfri vad gäller vatten.

Efter 18-19 skottkärror var alla potthål ifyllda och jag helt slut trots att Johanna var med och hjälpte till. Kondition och styrka är en färskvara vill jag lova.

Nästa helg blir det hyra av liten grävmaskin. Då ska resten av gruset fördelas och dikena grävas rena.

Kung Bore

Gubben Frost har redan varit och hälsat på flera gånger hemma i Arvika och i morse så knackade Kung Bore på fönstret när ungarna drog upp rullgardinen.

De skrek: -pappa, pappa, det har kommit snö! JÄTTEKUL!!!!!!

Jättekul tänkte jag som har 8 mil till jobbet och inga vinterdäck.

Temperaturen låg runt nollan så det slaskade rätt rejält ute på vägen. Stundvis gick det riktigt sakta, under 50 km/tim och kön som bildades liknade Essingeleden i Stockholm under rusningstrafik, men jag tog mig till kontoret utan missöden på dryga timmen.

Nu står bilen hos en däckfirma för byte till vintersulor och montering av extraljus. Jag bor ju trots allt i rallyland.

Nya förutsättningar, och nya prylar

Jag var lika spänd som när man har köpt en ny cykel och vill ut och prova. Ja, ni som delar min hobby vet vad jag talar om.

Jag fick alltså hem min nya gräsklippare i slutet av förra veckan och i lördags var det dax för premiärturen och premiärklippningen. Klippaggregatet spinner som en katt när jag rullar iväg över gräsmattan. Jag snurrar runt några varv och tycker att att det känns bra.

Floff, floff, floff!

Vad i h-vete? drivremmen till klipparen har hoppat av drivhjulet. Nåja, den är ju inte inkörd ännu. Vränger tillbaka remmen, kollar att allt verkar OK och kör vidare. Efter ungefär 10 floff, floff, floff på en timme ger jag upp.

Stiga villa är ett riktigt nerköp om man har en gräsmatta med lite mer kupering än en golfgreen. Konstruktionen hur drivremmen går mellan traktor och klippaggregat medger inte att aggregatet rör sig speciellt mycket. Dessutom gör framhjulsdriften att man kör fast rätt lätt om inte gräsmattan är slät som ett salsgolv.

Nåja, gräset växer och måste fortfarande klippas……

Var därför och köpte en Jonsered gräsklippartraktor med uppsamlare och mulchertillsats i går.

Den här modellen vet jag fungerar.

Någon som vill köpa stigan?

Stiga, inte pingpong alltså

Med nytt hus kommer nya förutsättningar, och nya prylar.

Jag beställde en Stiga Villa HST 14 frontklippare i fredags i förra veckan. Idag ringde en åkare i Arvika och berättade att han hade klipparen på flaket och tänkte leverera den senare i kväll.

Jag har funderat mycket på vilken typ av klippare jag skulle köpa. De kloka gubbarna har sagt traktor med klipparen monterad under och uppsamlare bak via ett rör från sidoutkastet.

En av fördelarna för en gubbtraktor är priset. Nackdelarna är bl.a. att man kör över gräset innan man klpper det, manöverdugligheten blir sämre och det är svårare att serva och hålla aggregatet rent. Jag har lånat en sån traktor av en granne och upptäckte dessutom att uppsamlarröret lätt blir igensatt om man har mossa i gräsmattan och får med sig annat än bara gräs.

Jag själv har haft tankarna mer på en frontklippare med midje- eller bakhjulsstyrning.

När det gäller en frontklippare så är nackdelarna, förutom priset, att man inte kan ha en fast monterad uppsamlare på den samt att man lättare kör fast om det är blött eller lutar mycket eftersom frontklipparen oftast är framhjulsdriven. Fördelarna är gubbtraktorns tre första nackdelar: man klipper gräset innan man kör på det, bakhjulsstyrningen gör att man lätt snurrar runt buskar och träd på tomten och eftersom aggregatet sitter framför traktorn är det lätt att komma åt för rengöring och service.

Uppsamlaren då? På en frontklippare får man köra med en släpkärra bakom traktorn som borstar/krattar upp gräset och slänger det på kärran. Förutom att det blir lite bökigt att ha ett släp efter sig när man klipper så är det ändå rätt bra eftersom borstarna kommer att riva med sig lite mossa varje gång man klipper. Den här lilla anordningen är också jättebra på att samla upp löv….. No more kratta, alltså!

Hoppas att det blir fint väder till helgen så att jag får inviga min nya leksak.

Glafsfjorden runt 2008

Arvika IS cykelsektion har tagit upp traditionen att anordna ett motionslopp på cykel runt Glafsfjorden i Arvika. Jag bestämde mig tidigt i våras att jag skulle köra, lite som en nypremiär för mig på min nya hemmaplan. Nu har det ju inte blivit så mycket, eller faktiskt ingen, träning för mig hittils i år men jag ställde mig i alla fall på startlinjen denna fina sensommarlördag i augusti. Planen var att rulla igenom de 86 km långa loppet med en snittfart på drygt 25 km/tim och en sluttid på strax under 3,5 timmar.

Masterbilen ledde oss länge i önskad fart innan han drog på och jag fick se storfräsarna dra ifrån så det sjöng om det. Själv lallade jag på i dryga 30 km/tim i en rätt stor och ostrukturerad klunga. Ibland funkade växeldragningen bra och ibland inte alls. Men vi trampade på och hjälptes åt så gott det gick. Det var en härlig känsla att susa fram i över 45 km/tim på landsvägen utan någon som helst ansträngning.

Nu visade det sig ju att man faktiskt måste träna en del för att cykla fort, så efter 72 km fick jag tacka för mig när krampen satte in i både lår och vader. Jag noterade snittet på 34 km/tim och kände mig faktiskt nöjd ändå. De 14 sista kilometrarna gick betydligt saktare och med pedaltekniken: 10 tramptag-vila-parera kramp -> 10 tramptag-vila-parera kramp o.s.v.

Jag kom i mål på tiden 2,48 med snittet 30,4 km/tim.

Rätt bra för en otränad, fet, snart 40-årig grabb. Jag är nöjd.