Träning på G!

Den här veckan kommer inte att gå till världshistorien som den mest träningsfrekventa. Jag vet inte vad som har satt stopp för att åka ner till Hälsokompaniet. Det kan vara sportlovets fel, eller så är det latmasken. Det kan också vara lite halvmedveten planering. Jag har som mål att träna 4 timmar per vecka, 1 är redan gjord i måndags och under helgen vankas det vanliga intervallpasset på lördagen och Vasaloppsspinning på söndag. Då trampar vi mellan Sälen och Mora utan att ta oss en enda meter. Hur jävla inspirerande är det? Men jag spräcker 4-timmarsveckan med 50%.

Magen är under kontroll men blodtrycket är lite högt. Det är på gränsen och vi ska undersöka lite mer innan det blir dax för meducin.

I morgon blir det bike-fit i Karlstad. Skoghalls CK har bjudit in till uppmätning av gubb-lekamen av ingen mindre än Glenn Magnusson. Det ska bli spännande och se om jag sitter som en säck potatis, eller så blir det ett jävligt dyrt konstaterande av att allt är inställt efter konstens alla regler.

Nu är det käk på gång och jag tror att jag ska våldföra mig grovt på en rödvinsdunk.

Bild

Plopp!

Annons

Glafsfjorden runt 2008

Arvika IS cykelsektion har tagit upp traditionen att anordna ett motionslopp på cykel runt Glafsfjorden i Arvika. Jag bestämde mig tidigt i våras att jag skulle köra, lite som en nypremiär för mig på min nya hemmaplan. Nu har det ju inte blivit så mycket, eller faktiskt ingen, träning för mig hittils i år men jag ställde mig i alla fall på startlinjen denna fina sensommarlördag i augusti. Planen var att rulla igenom de 86 km långa loppet med en snittfart på drygt 25 km/tim och en sluttid på strax under 3,5 timmar.

Masterbilen ledde oss länge i önskad fart innan han drog på och jag fick se storfräsarna dra ifrån så det sjöng om det. Själv lallade jag på i dryga 30 km/tim i en rätt stor och ostrukturerad klunga. Ibland funkade växeldragningen bra och ibland inte alls. Men vi trampade på och hjälptes åt så gott det gick. Det var en härlig känsla att susa fram i över 45 km/tim på landsvägen utan någon som helst ansträngning.

Nu visade det sig ju att man faktiskt måste träna en del för att cykla fort, så efter 72 km fick jag tacka för mig när krampen satte in i både lår och vader. Jag noterade snittet på 34 km/tim och kände mig faktiskt nöjd ändå. De 14 sista kilometrarna gick betydligt saktare och med pedaltekniken: 10 tramptag-vila-parera kramp -> 10 tramptag-vila-parera kramp o.s.v.

Jag kom i mål på tiden 2,48 med snittet 30,4 km/tim.

Rätt bra för en otränad, fet, snart 40-årig grabb. Jag är nöjd.

Njutningscykling

Efter en helveteshöst 2007 och dito vår 2008 verkar det som att förkylningar och andra sjukdomar har släppt taget om familjen Jansson. Jag är fortfarande lite snorig i höger näsborre när jag vaknar på morgnarna men det känns ändå riktigt bra.
Jag har därför tagit mig i kragen och börjat träna målmedvetet mot ett okänt mål. Detta innebär styrketräning 2 ggr per vecka och så mycket cykling som jag orkar med.
I går var jag ute på den första långturen på cykel sedan oktober förra året. Det blev två timmar racer i solskenet tillsammans med Tomas L. Vi tog det riktigt lungt och rullade bara runt och njöt!

När jag kom hem bestämde jag mig för att provpacka min nya carbonracer i cykelväskan för att se att det fungerade. Det var inga problem! Jag plockade bort pedaler, bakväxel, sadelstolpe och styre, sen var det bara att lägga ner prylarna och stänka locket. Inför Mallisresan ska jag komplettera med bubbelplast och lite rörisolering för att säkra alla prylar ordentligt.

Nu är det bara 19 dagar kvar tills vi åker om man räknar bort idag!

Nedpackad cykel

Wiiiiiiii vad kul!

Vi bjöd hem min cykelkompis Thomaz med familj i går. Vi har pratat om det rätt länge men inte fått ihop våra agendor förrän igår. Jag behövde hjälp att fixa lite grejor på min Linux-burk och så tyckte vi att det kunde vara roligt om våra fruar lärde känna varandra eftersom Thomaz och jag spenderar en del tid ihop. De fann varandra direkt vilket var mindre bra eftersom det visade sig att de hade samma syn på vår cykling, d.v.s. halvnegativt…….. 😉

Linuxburken fixades, vi åt, drack och roade oss till kl. 2 på natten. Barnen lekte kanonbra trots en rätt stor åldersskillnad. Det var ”mamma-pappa-barn”, utklädning och TV-spel.

Ja TV-spel ja! Wii-konsolen åkte fram vid midnatt för bowling, baseball och något sorts bollspel där man ska slå bollen runt en stolpe. Jag spöade Thomaz flera gånger men jag har rejäl träningsvärk i slagarmen idag. Hur det gick i bowlingen tänker jag inte berätta…..

Z Vickan Ida

Uppdukat Lycklig!

Jag behöver BH!

Efter ett längre uppehåll från träning och sunda kost- och dryckesvanor har kläderna blivit för små, stegen tyngre och andhämtningen häftigare.

Kroppen har helt enkelt förändrats rent volymmässigt och jag har efter noga övervägande kommit fram till att jag behöver en BH. Ska det bli någon fason på kroppen måste jag ha någonting som hjälper mig att hålla in och lyfta upp. Jag frågade en god vän som kan mycket i ämnet. Han (ja det är faktiskt en han) hjälpte mig att mäta så att storleken blir rätt. Det är viktigt har jag hört för att man inte ska få problem med hållningen eller ont i ryggen.

– Du behöver en L67 i storlek 58, sa han efter att ha tittat lite i sina leverantörskataloger. Shit, Tänkte jag! Storlek 58, det är inte lite det.

Hoppas att modellen är fin och passar mig……..

Mallis-räser

Gratis träning på lunchen

Vägvisare


Cyklade (som för det mesta) till jobbet idag. Lilltjejen Ida tyckte att det var roligt att ha mössa! på sig när hon hängde efter med påhängscykeln ner till dagis. Det var bara 6 grader varmt när vi gick ut 07:15.

Efter sedvanligt kram- och pusskalas åkte jag till jobbet.

På lunchen hade jag några ärenden att göra inne i stan. Jag har dryga milen in från kontoret i Sundbyberg. Härligt väder och lätt medvind gjorde cykelturen snabb och behaglig. Motvinden på väg tillbaka var snäll mot mig och jag njöt av Stockholms analkande höstväder.

Efter raggardusch deluxe (vatten och deo) och en torr T-shirt sitter jag nu 65 minuter senare och käkar snabblunch på kontoret.

Vad gjorde Du på lunchen?

Vehôgging & måntinbajk på Värmländska

Ni som läste mitt inlägg fån midsommardagen kanske kommer ihåg att jag mediterade över en stor hög med okluven ved?

Idag skulle de resterande klabbarna tas. Till min hjälp hade lånat in en riktig klyvyxa, en kil och en slägga. Jag gjorde mig redo och svingade yxan ner i den första vedkubben….

Surved

Splosch! Veden var så sur att jag sänkte yxan i träet utan att få kubben att spricka det minsta. När jag till slut lyckats att lirka loss yxan försvann huggmärket precis som när en torr lite skrynklig svamp blir blöt igen. Det syntes fan inte att yxan hade suttit där! Här fick jag mig ett riktigt styrketräningspass på ca. 4 timmar, men nu är veden kluven!

Svettiga träningskläder!

 

På kvällen hängde jag med klubben, Arvika IS, på deras MTB-träning.
Nu vet jag hur en sån går till: grusväg – hårdkörning – många slakmotor (långa sega uppförsbackar). Rundan från start till slut skulle ta ca. 2 timmar, men vi kom tillbaka till stan redan efter 75-80 minuter. Som tur var fick jag mig en guidning av Arvikas utkanter och fick därmed ihop 120 minuters XC-svettocykling. Nice!

OK, Ni AIS:are som eventuella har hittat hit: Det var inte så farligt som det lät.