14 ton, de é mycke!

Vi har egen väg in till huset som behöver lite omvårdnad. Det har blivit rätt många potthål av allt regnande, lägsta punkten nere vid bäcken står nästan jämt under vatten och en sträcka på väg in mot gårdsplanen är vattensjuk och måste dräneras.

För några veckor sedan la vi ner två rör under vägen för att på det sättet leda undan en del av vattnet som av naturliga skäl ska över eller igenom vägkroppen. Det blev något, eller obetydligt, bättre beroende på hur man ser det.

Någonstans i gräsmattan finns sedan tidigare ett dräneringssystem. Det gäller bara för mig att hitta det och klura ut hur det är lagt. Jag hittade ett par rörändar när jag inspekterade dikena runt huset. Till min glädje fick jag loss all lera som hade satt igen det stora röret och genom att hugga av en dränslang i diket fick jag fritt flöde.

I går beställde jag ett gruslass att förbättra vägen nere vid bäcken. 14 ton é mycke grus kan jag meddela.

Med facit i hand hade jag bara behövt hälften så mycket grus men när allt är klart kommer vägen över bäcken att bli ungefär 40 cm högre än tidigare och helt problemfri vad gäller vatten.

Efter 18-19 skottkärror var alla potthål ifyllda och jag helt slut trots att Johanna var med och hjälpte till. Kondition och styrka är en färskvara vill jag lova.

Nästa helg blir det hyra av liten grävmaskin. Då ska resten av gruset fördelas och dikena grävas rena.

Väghyvel också!

Det låter ju nästan som en svordom man skulle kunna använda i närheten av barn….. Men vädret i samband med dagens övning skulle jag vilja banna med grövre uttryck, så håll i er.

Helvete vad det regnade idag när jag var på Årjängs travbana och satte igång ett automatiskt hyvelsystem tillsammans med min kollega J-O.

Regnkappan gjorde bara att byxorna blev dyngsura och blytunga efter bara en liten stund. Etableringen krånglade dessutom lite i början för att sedan fungera bra fram till lunch. Då bestämde sig instrumentet för att börja krångla igen. Jag gick fram till det (instrumentet alltså) och sa till på skarpen: nu funkar Du din jävla teodolit, annars skruvar jag isär dig i småbitar och lägger dig i en påse när vi kommer hem till kontoret igen. Sen gick jag på lunch. Och se, det tog skruv! För medans vi satt och åt lunch fick hyvelföraren kontakt med instrumentet igen och kunde slutföra dagens arbete.

P.g.a regnet gick det inte att hyvla banan till den tänkta profil som har räknats fram. Av allt som hyvlades loss bildades blixtsnabbt en lervälling som inte gick att hantera.

Nu sitter jag med torra kläder på kontoret och laddar för att gå ut till bilen och lasta ur all utrustning. Då kommer jag att bli blöt igen!

Last call at finölspuben i Viksjö

Kul att vi lyckades klämma in en finölskväll trots regn och köksplanering. Thomaz tog elbilen med cykeln på taket och kom över i kväll. Det behöver inte vara något märkvärdigt mer än ölen eftersom båda är smått lyriska över Belgisk öl.

Jag fick hjälp av T med en massa fix på min Linuxserver som inte har funkat riktigt bra. Nu verkar allt snurra problemfritt.

Vi snackade om cykel, datorer, bilar, öl och flera andra mer eller mindre onämnbara ämnen som vi snuddade vid.

Synd att inte flera har nappat på blänkaren om en riktigt härlig cykelhelg på Skeikampen i Norge. Min tråd på Happymtb har helt dött ut. Vad man missar om man inte åker? Tre underbara cykeldagar i fantastisk fjällterräng, fest, öl, och cykelsnack! Vi har redan fyllt en stuga, men det hindrar ju inte att några andra happyiter bokar en egen stuga och hänger på.

Nåja. Sista kvällen, på det här sättet, innan jag flyttar till Arvika var jättetrevlig som vanligt. Men av någon anledning blir det mindre gjort så fort grannen Tobias kommer in. Jag vet inte riktigt vad det beror på….

Elbil till trots, men med den akoholhalt som T lyckades pumpa in i sitt blodomlopp så får man inte köra. Kanske inte ens cykla? Natten var mörk och jag fick låna ut min superstarka Dinotte-lampa så att han skulle finna vägen hem.

Förlängd semester 070907 – 070914

Efter den minst sagt dåliga sommaren bestämde vi oss för en vecka utomlands för att få lite bad och sol. På rekomendation kollade vi in Langley Travels och bokade en vecka på Almerida bay på Kreta.

Hotellet ägs av en grekisk familj men drivs av Langley med nästan bara svensk personal. Det luktar charter lång väg och visst var det det. Men för en småbarnsförälder är det genialiskt. Ungarna i barnklubben på förmiddagarna och pappa med en kall öl och en god ljudbok i solen bredvid poolen. Vi var nere vid havet två gånger på hela veckan, sen var det poolen för hela slanten.

Det var flera familjer med barn i samma ålder som våra ungar. De hade jätteroligt tillsammans. Vi föräldrar umgicks också. En kväll försökte vi festa till lite i baren. Vi tömde en flaska dålig whisky och några öl på 5-7 personer sen var det ingen som orkade mer. Party closed 23.00!

Jag fick mig en cykeltur också. Hotellet anordnade en MTB-tur på asfalt och grus. Kreta har grymma backar, de sög musten ur benen. Jag fick bara stryk av guiden, en 25-årig liten sprätt som åkte slalom på vintrarna och cyklade på Kreta på somrarna….

Barnklubben hade avslutning kvällen innan vi skulle åka hem. Baklängesmiddag med glassen först, tallrikarna uppochner och tröjorna bakochfram.

Hejdå, Kreta!

Vi landade hemma i Sverige på fredagskvällen. Skönt med vanligt väder igen, 12 grader och regn!

Utflykt 2007

Polaren Thomaz, som ser livet som ett äventyr, fick mig att avstå SingleSpeed VM i Scotland till förmån för en äventyrsresa till Skeikampen i Norge. Där hölls nämligen evenemanget Utflukt 2007.

Torsdag
Vi packade bilen på torsdagsmorgonen och drog iväg. GPS:en sa 68 mil till ankomst men sällskapet var trevligt och samtalsämnena många. Vi försökte att lokalisera Leffe som också skulle till Skei, Leffe är en kompis som T hade träffat på Costa Rica 2006. Leffes lilla Fiesta hängde inte med min röda sportbil så vi bestämde oss för att sluta vänta och dra på till lunchstoppet hos min svärmor i Arvika. Jag och T hann skruva ihop svärmors nyinköpta motionscykel innan Leffe kom fram.

Jag har tagit till mig det väsentliga av Värmländska seder. Nationalrätten Nävgröt med fläsk och den självklara drycken Skogsstjärnan. Jag och min kära svärmor bestämde oss för att bjuda på den värmländska nationalrätten, dock utan alkohol. Både T och Leffe åt rejält och påstod att de tyckte det smakade gott.

Allt är dyrt i Norge, därför bestämde vi oss för att bunkra matvaror. Det nya köpcentret i Charlottenberg blev nästa stopp. När vi drog vidare ville T köra. Visst fick han det. Det var en jäkla tur för jag hade blivit vansinnig på alla Norrbaggar som konstant kör 10 km under gällande fartbegränsning hela tiden. T däremot kunde hålla sig lugn hela vägen upp till Skeikampen.

När vi kom fram träffade vi Geir som också var med till Costa Rica. Geir var en kille i min smak. Precis som jag gillade han öl och cykling. Hans hemsida hittar Du här: bermaster.com

Geir hade varit i stugan sedan tisdagen tror jag. Det hade regnat i princip oavbrutet sedan dess så Geir hade druckit öl mest hela tiden. T & jag hade med oss tre plattor öl så Leffe skulle inte behöva ha med sig några öht. Det hade han ändå och vi skällde lite på honom. Vilken jäkla tur att Leffe inte löd oss för biran tog slut till sista burken på lördagsnatten innan vi skulle åka hem.

Det blev ingen cykling som vi hade planerat. Vi satt i stugan, drack bira och lärde känna varandra istället.

Fredag
Första dagen på Utflykt 2007. Vi bodde ju nere i stugbyn och samlingsplatsen för stigturerna var uppe på Tunet. Vi hade 1000 m konstant brant uppförsbacke till starten, jäklar vad jobbigt!

Vi valde den enklaste gruppen ”livsnytere”. Några var riktiga nybörjare, så gruppen delades upp i två grupper. Detta gjorde oss till svans eller kvast i den främre gruppen som trots ”livsnyteriet trampade på riktigt fort. Leffe däremot hade inga problem med farten. Han är en krutgubbe på dryga 60 bast som trots helt paj rygg och en hand som har fastnat i infällt läge cyklade skiten ur Livsnytere-gruppen och bombade ifatt expertgruppen…

I början av turen fick vi släpa och bära cyklarna en hel del och jag tänkte ”var det här så jäkla roligt? Åka 75 mil till Norge för att bära cykel…” Men vi fick verkligen lön för mödan. Det var grum skrattfest när vi bombade utför på helmulliga singletracks som slingrade sig förbi små fjällsjöar eller klängde sig fast på krönen av überbranta raviner.

Till fikastoppet hade T och jag kommit på snilleblixten att ha kall grillkorv med oss. Perfa! Det var bara en immig Ringnes Pils som fattades. Till efterrätt blev vi bjudna på vattenmelon av en tokig Norrman. Han hade burit med sig en melon som säkert vägde 5 kg i ryggan hela vägen. Reeespect!

Singletrackandet fortsatte men nu i form av uppförsbacke. Det var tungt men vyerna och löftena om ännu mulligare utförskörningar fick oss att hålla kadensen uppe. Flera fjällsjöar och fjällbäckar passerades eller korsades. Det smarta draget att köra i vinterpjuck av Gore-Tex visade sig vara en fullträff. Det var rejält blött och lerigt även uppe på fjället, men våra fossingar var varma och gosiga hela dagen.Det var knappast märkbart när stigen började luta utför. Men snart slingrade den sig utför som en kåt boaorm längs den norska fjällsidan. Weeeehaaa! T bombade utför och klarade den avslutande branten med såphal lera. Själv skickades jag ut i grönskan vid sidan om på samma ställe… Denna brant kallas numera Lerstigen.Nu var det enligt GPS och guide ca 5 km grusväg kvar ner till Utgångspunkten. Lite trist avslutning på en i övrigt superfilibabba-tur tyckte vi och trampade iväg. Kort därefter sa en norrman att vi skulle leta efter en stig som svängde av åt höger. Den var tydligen svår att hitta men skulle vara lite roligare än grusvägen. Vi spanade och hittade stigen som visade sig vara en lite mindre väg. Nåja, lite roligare än stora grusvägen borde den ju vara. Vi stannade en kort stund och fick med oss ytterligare några cyklister. I likhet med Lerstigen märkte vi knappast att lutningen ökade förrän farten var så pass hög att vi fick börja bromsa. Nä vad f-n, här bromsas inte när man har så fina stigar att bomba på! Jag slängde i en tyngre växel och accelererade. Farten låg över 50 blås när stigen ändrade form från slät och rak till någonting med två djupa traktorspår som liknade en rodelbana. Jag hamnade i ett av spåren och hade några sekunder där jag tvivlade på att jag skulle klara det. Nu gick det bra och jag tog den kommande kurvan på kanten av spåret med SPD:n urklickad. I med foten igen och accelerera. 3-4 kurvor senare var vi nere på grusvägen och stannade för att bara asflabba. Trippelt Weeeehaaa! Denna väg kallas numera Traktorstigen.

Eftersnack och garv i stugan. Det gick en del pilsner. Senare på kvällen fick jag den briljanta idén att åka upp till puben. Ingen i stugan var sugen så jag trampade iväg själv. Tänk vad lätt den där 1000-metersbacken kändes med vetskapen om en kall pils på toppen! När jag rullade hem till stugan missade jag avfarten med ca 1 km. Fick därför trampa tillbaka, uppför naturligtvis, för att hitta hem.

Lördag
Vädret såg ännu bättre ut än på fredagen, dock syntes några mörka moln långt bort. Samma procedur, 1000 meter uppförsbacke till starten.

Idag tog vi liften upp till toppen och cyklade iväg längs en fjällkam med vidunderlig utsikt. T kände sig skraj och hade av någon anledning svårt att få flow i åkningen. Själv tyckte jag att stenarna såg elakt vassa ut och tog det lugnt därefter. Snart kom vi till en brant där vi fick klättra ner med cyklarna. Tydligen var det två FR-kids som tog branten utan fotisättning. Reeespeect!

Kommande timme kan sammanfattas med kort cykling – bära, släpa cykel – kort cykling – bära, släpa cykel o.s.v. Till på köpet började det att ösregna! Bara att slita vidare. Vi samlades vid samma ställe som dagen innan för att fika. Det var inte njutbart med kall korv idag och regnet strilandes ner innanför jackan.

Vi var rejält slitna när vi drog iväg längs samma stig som igår. Bestämde oss därför att fortsätta gå med cyklarna trots att stigen var cyklingsbar. Detta var helgens andra riktiga genidrag eftersom vi vilade oss medans vi gick och var återigen pigga när den kåta boaormen låg inför våra fötter igen. Nu visste vi ju vad som väntade och orkade satsade lite extra från början. Jävlar i min lilla låda vilken skrattfest! Lerbranten var lika dum mot mig som tidigare men jag skulle visa vem som bestämde. Knatade därför upp igen och satte den direkt. Wooopiiiidoooo! Tyvärr hade en kille vurpat rätt illa och skadat knäet när vi kom ner till vägen. Han hade fått hjälp och folk pysslade om honom. Bil var på väg och vi kunde inte göra mer. Trampade iväg med vetskapen om Traktorstigen… Vi väntade in lite folk som följde med oss Svenskar. Jag visste ju vad som väntade och kunde köra på lite extra. Var först ner och kunde samla in alla cyklister nere vid grusvägen. Samtliga dök upp efter sista kurvan med ett flin som gick från öra till öra!

Eftersnack och obligatorisk pils i stugan. Vädret var fint och vi samlades ett gäng Svenskar och Norskar utanför vår stuga i sann förbrödring. T:s superdyra I-Podhögtalare levererade schysst musik tills en av Norrbaggarna ville höra Carola´s ”O´h Mickey” Då hängde sig I-Poden!

Senare på kvällen fick jag med mig Geir upp till puben. Han är en stark jävel och jag slog mitt backrekord med drygt tre minuter, halvpackad! Det är dyrt i Norge. Vet ni vad det kostar att bjuda 4 polare på bärs? 300 Norska pengar. Det är ju för f-n 360 kronor! När vi kom hem till stugan gjorde vi oss varsin fyllemacka och drack upp de två sista ölen! Snacka om bra timing.

Söndag
T kände sig krasslig och avstod. Gammelgubben Leffe hängde med ungtupparna i grannstugan på en 4-timmarstur medans Geir och jag cyklade en kort lugn tur. Vi trampade samma 1000-metersbacke upp till starten och vidare ut på fjället längs grusvägarna. Det gick bara uppför och vi samlade ihop drygt 4 km uppförskörning innan vi var framme vid den underbara Traktorstigen!Geir ville fortsätta en bit till men jag tyckte att det räckte och gjorde mig redo för utförsåkning. Jag satsade, med mina mått, hårt och småhoppade på stenar och mindre gupp. Jag var säkert så högt som 15-20 cm ovanför backen. Nu kunde jag ju svängarna och kände skönt flyt nerför ända till sista kurvan. Där stod det 8 jävla kossor (ja riktiga kor alltså) mitt i vägen! Panikbroms, sladd och en jävla tur gjorde att jag kom förbi. Men jag kände doften av koskit direkt ur arslet på dem. Så nära var det, bara så att ni vet!

Hem och packa och städa ur stugan. Vi tog Geir med oss i bilen och körde honom till Oslo. 25 mil i Norge tar 4 timmar. Vi körde de resterande 45 milen på svenska sidan på samma tid! Vad fan är det med norrmännen?

Sammanfattning
Terrängen uppe på Skeikampen är inget för nybörjare om man inte kör på grusvägarna förstås. Vi släpade, bar och puttade cykel mycket men det var det värt. Nästa år ska vi bo uppe på Tunet där alla begivenheter finns och turerna startar och hoppas att vi får med oss några fler svennar.

Resten av mina bilder hittar Du här: pixbox.se och polaren Thomaz proffsbilder hittar Du här: thomaz.se

Tråd på Happymtb.org: Skeikampen i Norge 17-19 Augusti [Terrengsykkel]

Diggiloo Diggilej – skynda dig, en kul grej

Inger, Vår snälla granne i andra änden av radhuset frågade min fru om vi ville ha biljetter till kvällens föreställning av Diggiloo vid Ulriksdals slott. Efter att ha kollat med mig tackade hon ja med några timmar tillgodo innan föreställningen. Jag kastade mig hem från jobbet och snyggade till mig genom att byta T-shirt.

Mycket folk som skulle dit, de sista 2 kilometrarna med bil tog 45 minuter. Parkeringsplatser fanns det inga heller. Men väl gott om diken längs alléerna i parken. Jag styrde helt sonika ner i ett av dem och parkerade. Hann inte ens ur bilen förrän en annan bil parkerade bredvid mig.

Väl inne på området letade vi reda på Dagens nyheters tält. De bjöd på pickninckkorg med kycklingfilé, pasta och bröd. Mums!

image_013.jpg

 

Vi fick skapliga platser strax bakom VIP-området. Ingemar Stenmark, Papa Dee, Lena PH, Linus Wahlgren, Agneta Sjödin, Magnus Härenstam, arja saijonmaa, Ove Thörnqvist. You name them! Alla var där. Men Pastor Runar hade glömt att spraya brun-utan-sol bakom öronen och i nacken. Han såg för jävlig ut. Han var dessutom livrädd att skiten skulle rinna av när det böjade regna för han sprang fram & tillbaka som en skottspole mellan skurarna.

Själva showen var riktigt bra. Vi satt i Berghagenland där medelålders par gungade arm i arm och vrålade ”Tacka vet jag logdans!”. Två misstag kommer jag dock att förbannas av. Det ena av mig själv att jag inte busvisslade på Linda Bengtzing när hon stod på en stol i kort-kort 2 rader framför mig, vi snackar sub 5 meter! Den andra förbannelsen kommer min dotter Johanna att ge mig för att jag inte hade en riktig kamera med mig…..

image_015.jpg

Torka

Jäklar vad segt det har varit ett tag nu. Det är skönt att det bara är 2 veckor kvar till semester!

Midsommar firades med goda vänner i Kristinehamn och trots ihållande regn fixade barnen ”små grodorna”, lekar på gräsmatan och bad i Vänern. Själv gjorde jag vad jag kunde för att tömma mitt medhavda öl- och spritförråd utan att få det vattenskadat.

Bouletournering


Synd att vädret på midsommaraftonen inte var lika fint som söndagen. Vi var hos mormor i Arvika och lämnade barnen för en veckas sommarlov. Själv passade jag på att fundera på livet i stort och smått, på dåtid – nutid – och framtid.

Fysisk meditation


Meditationen kanske var ett omen? Ett företag i min branch har ställt kreditfrågor på JR Kartservice. Jag hoppas att de är intresserade av vad jag gör och vill köpa mig. Jag säljer mig gärna. Jag firade med en Bombardier premium bitter.

Skönhet i solnedgång