Fredagsfeeling

Idag var det fredagsfeeling hela dagen.

Jag vaknade av att TV:n gick på kl. 07:15 i morse. Tittade yrvaket upp och mindes gårdagens konferens på Quality Hotel i Nacka, där Chaos systems körde Chaos-dagarna.

Invigning

Gårdagens konferens var bra på alla sätt. Föreläsningarna var intressanta, utställarna hade många spännande nyheter att visa upp och jag som ska flytta och lurkar efter nya uppdrag har insett att det inte verkar vara några som helst problem att skaffa nya jobb!Mellan sista föredraget och middagen hade vi en dryg timme till vårt förfogande. Jag löpte som en rem för att få mig en kall öl i bastun på hotellets relaxavdelning. Kunde bara konstatera att jag var ensam om den briljanta idén och fick således njuta naken och allena i värmen tillsammans med en kall Falcon och en kvällstidning.

Middagen med underhållning i form av Tomas Järvheden var trevlig. Jag fick till och med gå upp på scenen och eftersom jag vann andrapriset i tipspromenaden som anordnades under dagen.

 Tomas Järvheden

 Jag ska erkänna att jag var lite bakis när jag vaknade. Jag inser dessuton att jag börjar bli gammal eftersom jag bara orkar att hänga i baren till kl. 02.00, jag dricker vatten mellan ölen och måste ta av mig glasögonen när jag ska titta på någonting på nära håll……

  Nanna kudden

Föredragen var intressanta idag också men hjärnan orkade inte ta till sig allt och lunchen kom därför som en befrielse. Om det var på grund av gårdagen eller om kocken hade en dålig dag vet jag inte, men lunchen var långt ifrån bra!

Det var några föredrag efter lunch också, men jag checkade ut och begav mig mot kontoret.

Det var lite vår i luften och jag kände en stigande känsla av fredag. Den förstärktes av den uppsluppna stämningen på kontoret. Vi garvade högljutt och hjärtligt åt egentligen ingenting runt fikabordet.

När jag kom hem var svärmor hos oss. Det är inte bara jag som inser att jag håller på att bli gammal för jag fick Omega-3 kapslar av henne i försenad födelsedagspresent. Inte ens detta faktum fick min sköna magkänsla att vika. Vi började med maten och jag hällde upp en Belgisk Maredsous 8 och fick fredagsbarometern att stiga ytterligare.

Nu är maten avslutad och jag sitter och sippar på en Calvados till kaffet. Jag mår bra, det kan inte bli så mycket bättre just nu.

Trevlig helg!

Bilderna från konferensen som fastnade i min mobilkamera kan ni ser här: www.pixbox.se

Annons

Bartömning

OK, kort bakgrund:

Pub Highlander öppnade strax efter det att jag flyttade till huset i Viksjö där jag bor. Eftersom jag jobbade i närheten var jag där ofta. Under en period var jag där oftare än vanligt. En kompis från puben sa till mig: ”jag har varit här fredag-lördag i flera år, så det här är mitt andra hem!” Highlanders har haft öppet tisdag-söndag och jag vill därför påstå att det har varit mitt andra hem…….

Det var bakgrunden, nu nutid:

I kväll var det alltså bartömning. Highlanders går i graven för min del, oavsett om namnet sitter kvar.

Pubar borde ha bartömning lite oftare, rent generellt, för det var knökfullt på Highlanders. Jag träffade några stycken som jag kände. Vi snackade lite, men ingen ens snuddade vid att det var nära slutet nu. Det kändes som en partykväll i början av 90-talet och vi festade på som vanligt. Jag kände att bästa sättet att avsluta Highlanders för min del var att ta några öl, glida runt, snacka och säga hej då till Jensa som har drivit puben tillsammans med Robban och Calle de senaste åren.

Jag knäppte några bilder med mobilkameran:

HL3, Jensa fyller glas med bira! HL7, nu stannar Highlanderklockan för alltid! HL6, Jensa servar med mera bira

HL1 HL2

HL4 HL5, får vi någonsin mer en riktig Highlander toast?

Tack för mig, vi ses någon annan stans någon annan gång!

RIPVNA

Snickarn

Jag har en kompis som är snickare. Han har hjälpt mig både som sakkunnig och hantverkare med mina utbyggnader och renoveringar av huset. Vi är kompisar ”way back” vilket gör att jag kan kalla honom för snickarjävlen och han kallar mig för konsultjäveln. Allt med glimten i ögat.

Snickarn i följande klipp är en jäkel på hammare!

Snickarjävel

Glass till frukost och öl till lunch

Lilltjejen Ida har ju haft otur ett tag nu. För några veckor sedan bröt hon käkbenet och nu har hon haft influensa sedan i söndags.

Med brutet käkben vill hon av förklarliga skäl inte äta så mycket och influensa med hög feber gör henne inte heller speciellt matglad. Vad gör man då när hon direkt efter frukostvällingen säger att hon vill ha en glass? Hon fick naturligtvis sin glass eftersom allt hon får i sig är bra just nu.

Glass

Öl


Själv tyckte jag att jag behövde något gott att dricka till lunchen bestående av spagetti o köttfärssås från gårdagen. Valet av dryck avgjordes genom ko-bingo och utfallet blev en Affligem Dubbel. Den var lite för söt och beskan eller anstrykningen av jästsmak var lite för påfallande för min smak.

Tankad, packad och glad!

Jag var på konferens av den lite enklare sorten torsdag-fredag före helgen. Packade bilen innan jag åkte iväg men tog bara med mig det nödvändigaste.

Cykel & portfölj. Bilen är tankad, packad & jag är glad på väg på konferens


För min del började den riktiga resan till konferensen först efter lunch då jag plockade ur cykeln ur bagaget och cyklade de 10,5 milen mellan kontoret i Sundbyberg och den lilla stugan på Blidö där vi skulle hålla till. Vägen gick över de små vackra vägarna via Vallentuna, Angarn, Riala, Penningby, Furusund och färjan över till Yxland och Blidö. Den vägen kan jag varmt rekomendera.

Vädret var kanon och cykelturen gick bra trots 2 punkteringar. Väl framme på Blidö 5 timmar senare fick jag en kall öl och en macka innan vi gick och bastade och badade i havet.

Det bjöds på färska räkor och småplock till förrätt. Varmrätten bestod av grillad lax med kokt potatis och några olika såser. Mums!

Kvällsaktivitet


Vad konferensen handlade om? Bullervallar, tror jag….

Julen är räddad!

Primator Premium Dark - en kalasöl


Jag tycker om öl! All sorts öl faktiskt. Mörk, ljus, stark, svag, kall eller ljummen spelar faktiskt inte så stor roll.

I och med att jag tycker som jag gör (om öl alltså) så har det ju runnit några liter genom systemet. Jag har druckit öl kvantitativt, men nu ska det bli ändring. Kvalitativ öldrickning är vad som gäller framöver.

Jag har den senaste månaden fyllt på i ölförrådet genom att planlöst handla en kasse öl för ca. 100 kronor när jag har haft tillfälle. Kravet är glasflaska och inte ljus lager! När jag kommer hem ställer jag in flaskorna på golvet i skafferiet längst in under en hylla.

Nu börjar det roliga. När jag ska ha en öl, sträcker jag in handen och tar en flaska i blindo. Lite som ko-bingo fast ändå inte. Eller förresten, när jag ber frun ta en flaska, vilken som helst, då är det väl ko-bingo? Sen har jag, proffsigt eller oproffsigt, smakat av ölen och försökt att bilda mig en uppfattning om den.

I förrgår fick jag fram en Primátor Premium Dark som är en Tjeckisk mörk lager. Den har en liten bränd ton som tillsammans med en lagom sötma gör den till en bra kompis tillsammans med riktig husmanskost. Skummet var dock en besvikelse eftersom det var rätt ihåligt och vek ner sig direkt. Primátor får 4 kapsyler av 5 och kommer att bli min självklara dryck till julbordet i år.

Hurra, julen är räddad!

Brutet käkben

Fredagen börjar bra. Vi är några på jobbet som åker upp till Anders i Knivsta, han fyller 50 år idag. Vi sjunger, trestämmigt naturligtvis, och överlämnar presenter. Kaffe, tårta och en god whisky dukas fram och fredagskänslan börjar infinna sig.

Inget brutet ännu….

Vädret är fint när jag kommer hem på eftermiddagen så jag bestämmer mig för att måla färdigt balkongräcket så att jag kan ta bort ställningen från altanen.

Inget brutet ännu….

Ställningen plockas ner utan problem.

Inget brutet ännu….

Familjen kommer hem och vi ska snart börja grilla. Jag funderar på om jag ska gå in och ta en öl ur kylskåpet. -Pappa, titta på mig! Jag kan klättra jättehögt! Sen går det fort. Jag tittar ditåt och förmanar till försiktighet. I nästa ögonblick ser jag, som i slowmotion, minstingen Ida halka med ena foten för att i nästa sekund ramla handlöst med huvudet före ner på kanten av sandlådan.

Trädet……


Efter konsultation av sjukvårdsupplysningen blev det bilfärd till akuten. Tur at jag inte hann ta den där ölen. Ida är vid gott mod hela tiden om än något omtöcknad. På akuten får hon en jättedos alvedon och kvicknar till efter en liten stund. Allting fungerar bra på sjukhuset trots att det är fredagkväll. Vi blir efter en del undersökningar skickade till röntgen. Ida är jätteduktig när hon ligger blickstilla när huvudet scannas fram och tillbaka flera gånger.

Käkbenet brutet!

Brottet är precis vid käkleden på vänster sida. Det gör ont när Ida gäspar, skrattar eller äter. Doktorn säger att det ska läka ihop av sig själv utan att det blir några problem.

Eftersom jag skriver i efterhand vet jag att allt funkar jättebra. Ida tycker att det är tråkigt att vara hemma, men på onsdag får hon gå till dagis som vanligt.

Prestigefull tävling

Så var det då dax för årets upplaga av Järfälla games. En mycket viktig tävling mellan ett gäng gamla arbetskamrater. Tävlingen hölls för 5:e året i rad.

Årets mästare korades genom en boule-turnering där alla mötte alla.

Bouleklot

Genom att granska spelprotokollet skulle man kunna tro att standarden på oss deltagare skilde sig åt. Jag menar, någon vann en match med 13-2 och i en annan match blev slutresultatet 13-12. Men jag kan försäkra att samtliga matcher var lika spännande och jämna.

Tävlingen innehöll allt. Taktiksnack, psykningar, applåder och framför allt öl! Det är liksom det det hela går ut på.

Segerbanketten hölls på den lokala bodegan Highlander pub. Servitrisen var ny för oss och därför inte helt med på vad vi förväntade oss i form av snabb service och förslag på nya goda öl. Men hon kunde ju inte veta att vi har varit där sedan puben öppnades i början av 90-talet.

Vet inte riktigt när vi avslutade, men som sig bör tog vi en ljummen öl i omklädningsrummet i källaren på kommunalhuset innan vi vinglade hem.

Vem som vann? Jag så klart!

Resultat

Resten av bilderna hittar Du här: pixbox.se

Förlängd semester 070907 – 070914

Efter den minst sagt dåliga sommaren bestämde vi oss för en vecka utomlands för att få lite bad och sol. På rekomendation kollade vi in Langley Travels och bokade en vecka på Almerida bay på Kreta.

Hotellet ägs av en grekisk familj men drivs av Langley med nästan bara svensk personal. Det luktar charter lång väg och visst var det det. Men för en småbarnsförälder är det genialiskt. Ungarna i barnklubben på förmiddagarna och pappa med en kall öl och en god ljudbok i solen bredvid poolen. Vi var nere vid havet två gånger på hela veckan, sen var det poolen för hela slanten.

Det var flera familjer med barn i samma ålder som våra ungar. De hade jätteroligt tillsammans. Vi föräldrar umgicks också. En kväll försökte vi festa till lite i baren. Vi tömde en flaska dålig whisky och några öl på 5-7 personer sen var det ingen som orkade mer. Party closed 23.00!

Jag fick mig en cykeltur också. Hotellet anordnade en MTB-tur på asfalt och grus. Kreta har grymma backar, de sög musten ur benen. Jag fick bara stryk av guiden, en 25-årig liten sprätt som åkte slalom på vintrarna och cyklade på Kreta på somrarna….

Barnklubben hade avslutning kvällen innan vi skulle åka hem. Baklängesmiddag med glassen först, tallrikarna uppochner och tröjorna bakochfram.

Hejdå, Kreta!

Vi landade hemma i Sverige på fredagskvällen. Skönt med vanligt väder igen, 12 grader och regn!

Utflykt 2007

Polaren Thomaz, som ser livet som ett äventyr, fick mig att avstå SingleSpeed VM i Scotland till förmån för en äventyrsresa till Skeikampen i Norge. Där hölls nämligen evenemanget Utflukt 2007.

Torsdag
Vi packade bilen på torsdagsmorgonen och drog iväg. GPS:en sa 68 mil till ankomst men sällskapet var trevligt och samtalsämnena många. Vi försökte att lokalisera Leffe som också skulle till Skei, Leffe är en kompis som T hade träffat på Costa Rica 2006. Leffes lilla Fiesta hängde inte med min röda sportbil så vi bestämde oss för att sluta vänta och dra på till lunchstoppet hos min svärmor i Arvika. Jag och T hann skruva ihop svärmors nyinköpta motionscykel innan Leffe kom fram.

Jag har tagit till mig det väsentliga av Värmländska seder. Nationalrätten Nävgröt med fläsk och den självklara drycken Skogsstjärnan. Jag och min kära svärmor bestämde oss för att bjuda på den värmländska nationalrätten, dock utan alkohol. Både T och Leffe åt rejält och påstod att de tyckte det smakade gott.

Allt är dyrt i Norge, därför bestämde vi oss för att bunkra matvaror. Det nya köpcentret i Charlottenberg blev nästa stopp. När vi drog vidare ville T köra. Visst fick han det. Det var en jäkla tur för jag hade blivit vansinnig på alla Norrbaggar som konstant kör 10 km under gällande fartbegränsning hela tiden. T däremot kunde hålla sig lugn hela vägen upp till Skeikampen.

När vi kom fram träffade vi Geir som också var med till Costa Rica. Geir var en kille i min smak. Precis som jag gillade han öl och cykling. Hans hemsida hittar Du här: bermaster.com

Geir hade varit i stugan sedan tisdagen tror jag. Det hade regnat i princip oavbrutet sedan dess så Geir hade druckit öl mest hela tiden. T & jag hade med oss tre plattor öl så Leffe skulle inte behöva ha med sig några öht. Det hade han ändå och vi skällde lite på honom. Vilken jäkla tur att Leffe inte löd oss för biran tog slut till sista burken på lördagsnatten innan vi skulle åka hem.

Det blev ingen cykling som vi hade planerat. Vi satt i stugan, drack bira och lärde känna varandra istället.

Fredag
Första dagen på Utflykt 2007. Vi bodde ju nere i stugbyn och samlingsplatsen för stigturerna var uppe på Tunet. Vi hade 1000 m konstant brant uppförsbacke till starten, jäklar vad jobbigt!

Vi valde den enklaste gruppen ”livsnytere”. Några var riktiga nybörjare, så gruppen delades upp i två grupper. Detta gjorde oss till svans eller kvast i den främre gruppen som trots ”livsnyteriet trampade på riktigt fort. Leffe däremot hade inga problem med farten. Han är en krutgubbe på dryga 60 bast som trots helt paj rygg och en hand som har fastnat i infällt läge cyklade skiten ur Livsnytere-gruppen och bombade ifatt expertgruppen…

I början av turen fick vi släpa och bära cyklarna en hel del och jag tänkte ”var det här så jäkla roligt? Åka 75 mil till Norge för att bära cykel…” Men vi fick verkligen lön för mödan. Det var grum skrattfest när vi bombade utför på helmulliga singletracks som slingrade sig förbi små fjällsjöar eller klängde sig fast på krönen av überbranta raviner.

Till fikastoppet hade T och jag kommit på snilleblixten att ha kall grillkorv med oss. Perfa! Det var bara en immig Ringnes Pils som fattades. Till efterrätt blev vi bjudna på vattenmelon av en tokig Norrman. Han hade burit med sig en melon som säkert vägde 5 kg i ryggan hela vägen. Reeespect!

Singletrackandet fortsatte men nu i form av uppförsbacke. Det var tungt men vyerna och löftena om ännu mulligare utförskörningar fick oss att hålla kadensen uppe. Flera fjällsjöar och fjällbäckar passerades eller korsades. Det smarta draget att köra i vinterpjuck av Gore-Tex visade sig vara en fullträff. Det var rejält blött och lerigt även uppe på fjället, men våra fossingar var varma och gosiga hela dagen.Det var knappast märkbart när stigen började luta utför. Men snart slingrade den sig utför som en kåt boaorm längs den norska fjällsidan. Weeeehaaa! T bombade utför och klarade den avslutande branten med såphal lera. Själv skickades jag ut i grönskan vid sidan om på samma ställe… Denna brant kallas numera Lerstigen.Nu var det enligt GPS och guide ca 5 km grusväg kvar ner till Utgångspunkten. Lite trist avslutning på en i övrigt superfilibabba-tur tyckte vi och trampade iväg. Kort därefter sa en norrman att vi skulle leta efter en stig som svängde av åt höger. Den var tydligen svår att hitta men skulle vara lite roligare än grusvägen. Vi spanade och hittade stigen som visade sig vara en lite mindre väg. Nåja, lite roligare än stora grusvägen borde den ju vara. Vi stannade en kort stund och fick med oss ytterligare några cyklister. I likhet med Lerstigen märkte vi knappast att lutningen ökade förrän farten var så pass hög att vi fick börja bromsa. Nä vad f-n, här bromsas inte när man har så fina stigar att bomba på! Jag slängde i en tyngre växel och accelererade. Farten låg över 50 blås när stigen ändrade form från slät och rak till någonting med två djupa traktorspår som liknade en rodelbana. Jag hamnade i ett av spåren och hade några sekunder där jag tvivlade på att jag skulle klara det. Nu gick det bra och jag tog den kommande kurvan på kanten av spåret med SPD:n urklickad. I med foten igen och accelerera. 3-4 kurvor senare var vi nere på grusvägen och stannade för att bara asflabba. Trippelt Weeeehaaa! Denna väg kallas numera Traktorstigen.

Eftersnack och garv i stugan. Det gick en del pilsner. Senare på kvällen fick jag den briljanta idén att åka upp till puben. Ingen i stugan var sugen så jag trampade iväg själv. Tänk vad lätt den där 1000-metersbacken kändes med vetskapen om en kall pils på toppen! När jag rullade hem till stugan missade jag avfarten med ca 1 km. Fick därför trampa tillbaka, uppför naturligtvis, för att hitta hem.

Lördag
Vädret såg ännu bättre ut än på fredagen, dock syntes några mörka moln långt bort. Samma procedur, 1000 meter uppförsbacke till starten.

Idag tog vi liften upp till toppen och cyklade iväg längs en fjällkam med vidunderlig utsikt. T kände sig skraj och hade av någon anledning svårt att få flow i åkningen. Själv tyckte jag att stenarna såg elakt vassa ut och tog det lugnt därefter. Snart kom vi till en brant där vi fick klättra ner med cyklarna. Tydligen var det två FR-kids som tog branten utan fotisättning. Reeespeect!

Kommande timme kan sammanfattas med kort cykling – bära, släpa cykel – kort cykling – bära, släpa cykel o.s.v. Till på köpet började det att ösregna! Bara att slita vidare. Vi samlades vid samma ställe som dagen innan för att fika. Det var inte njutbart med kall korv idag och regnet strilandes ner innanför jackan.

Vi var rejält slitna när vi drog iväg längs samma stig som igår. Bestämde oss därför att fortsätta gå med cyklarna trots att stigen var cyklingsbar. Detta var helgens andra riktiga genidrag eftersom vi vilade oss medans vi gick och var återigen pigga när den kåta boaormen låg inför våra fötter igen. Nu visste vi ju vad som väntade och orkade satsade lite extra från början. Jävlar i min lilla låda vilken skrattfest! Lerbranten var lika dum mot mig som tidigare men jag skulle visa vem som bestämde. Knatade därför upp igen och satte den direkt. Wooopiiiidoooo! Tyvärr hade en kille vurpat rätt illa och skadat knäet när vi kom ner till vägen. Han hade fått hjälp och folk pysslade om honom. Bil var på väg och vi kunde inte göra mer. Trampade iväg med vetskapen om Traktorstigen… Vi väntade in lite folk som följde med oss Svenskar. Jag visste ju vad som väntade och kunde köra på lite extra. Var först ner och kunde samla in alla cyklister nere vid grusvägen. Samtliga dök upp efter sista kurvan med ett flin som gick från öra till öra!

Eftersnack och obligatorisk pils i stugan. Vädret var fint och vi samlades ett gäng Svenskar och Norskar utanför vår stuga i sann förbrödring. T:s superdyra I-Podhögtalare levererade schysst musik tills en av Norrbaggarna ville höra Carola´s ”O´h Mickey” Då hängde sig I-Poden!

Senare på kvällen fick jag med mig Geir upp till puben. Han är en stark jävel och jag slog mitt backrekord med drygt tre minuter, halvpackad! Det är dyrt i Norge. Vet ni vad det kostar att bjuda 4 polare på bärs? 300 Norska pengar. Det är ju för f-n 360 kronor! När vi kom hem till stugan gjorde vi oss varsin fyllemacka och drack upp de två sista ölen! Snacka om bra timing.

Söndag
T kände sig krasslig och avstod. Gammelgubben Leffe hängde med ungtupparna i grannstugan på en 4-timmarstur medans Geir och jag cyklade en kort lugn tur. Vi trampade samma 1000-metersbacke upp till starten och vidare ut på fjället längs grusvägarna. Det gick bara uppför och vi samlade ihop drygt 4 km uppförskörning innan vi var framme vid den underbara Traktorstigen!Geir ville fortsätta en bit till men jag tyckte att det räckte och gjorde mig redo för utförsåkning. Jag satsade, med mina mått, hårt och småhoppade på stenar och mindre gupp. Jag var säkert så högt som 15-20 cm ovanför backen. Nu kunde jag ju svängarna och kände skönt flyt nerför ända till sista kurvan. Där stod det 8 jävla kossor (ja riktiga kor alltså) mitt i vägen! Panikbroms, sladd och en jävla tur gjorde att jag kom förbi. Men jag kände doften av koskit direkt ur arslet på dem. Så nära var det, bara så att ni vet!

Hem och packa och städa ur stugan. Vi tog Geir med oss i bilen och körde honom till Oslo. 25 mil i Norge tar 4 timmar. Vi körde de resterande 45 milen på svenska sidan på samma tid! Vad fan är det med norrmännen?

Sammanfattning
Terrängen uppe på Skeikampen är inget för nybörjare om man inte kör på grusvägarna förstås. Vi släpade, bar och puttade cykel mycket men det var det värt. Nästa år ska vi bo uppe på Tunet där alla begivenheter finns och turerna startar och hoppas att vi får med oss några fler svennar.

Resten av mina bilder hittar Du här: pixbox.se och polaren Thomaz proffsbilder hittar Du här: thomaz.se

Tråd på Happymtb.org: Skeikampen i Norge 17-19 Augusti [Terrengsykkel]