Arkitekt Ida Jansson

Bostäder

Ibland är det riktigt roligt att se på när ens barn snappar upp sånt som man själv pysslar med. Ida har under de senaste veckorna försökt att förstå vad jag jobbar med och vart. Som egenföretagare flänger jag ju runt en del. Det är jobb lite var stans i stan kan man säga.

Som den goda far jag är har jag berättat att jag jobbar med Peter i Vallentuna ibland och med Magnus i Sundbyberg ibland. I Vallentuna mäter vi så att man ska veta vart man får bygga hus och vägar.

I helgen presenterade så arkitekten Ida Jansson sin idé om att bygga en småstad med närhet till naturen.

Planmodellen

Se så fint gångvägen bakom bostäderna leder rakt ut i grönområdet. Till vänster ser vi anslutningsvägar och viadukter och i mitten småstaden med allt nödvändigt inom räckhåll.

Järfälla Games 2008

Så var det alltså dax för årets upplaga av Järfälla games. Den tävling där ett gäng gamla jobbarkompisar mäter sina krafter med varandra och får en anledning att dricka öl mitt i veckan.

Som regerande mästare från förra året låg det på min lott att arrangera årets tävling. Jag gillar ju precitionskastning och valde därför varpa. Jäklar vilket problem jag hade att fixa fram en uppsättning varpor. Men till slut hittade jag Varpakungen i Visby och fick, endast några timmar innan tävlingsstart, en låda varpor utkörda med budbil från ett lager i Västberga.

En varpabana skall vara ungefär 20 meter lång och trots att varporna vi använde bara vägde ett kilo fick jag ta i ordentligt för att komma fram till pinnen.

Under spelets gång kunde man ana deltagarnas varierande färdigheter i att kasta varpa. Vi hade tidigt en kandidat till årets inteckning och trots att jag spelade bra åkte jag på däng när jag mötte honom.

kastandet förflöt under trevliga former med korta avbrott för vätskeintag och allmänt skitsnack. När vi inför de sista matcherna räknade ihop ställningen såg vi att en otippad segrare var i antågande och endast ett smärre under kunde stoppa honom. Nu inträffade inget under och Urban fick stå som segrare för 2008 års Järfälla games. GRATTIS!

Segerbanketten hölls på den nya Highlander pub. Ingen höjdare på något vis varför vi avslutade, som sig bör, i källaren på kommunalhuset där en eller två ljumna burköl intogs……

Eller avslutning förresten. Vi var tre som drog vidare till min favoritpub, Lilla barkarby. Där flödar den Belgiska ölen tack vare den ölkunniga krögaren Hanna.

Jag fick ögonen på en Maredsous 10 och beställde. Hanna, som är noga med att man dricker rätt öl vid rätt tillfälle frågade som vanligt vad jag hade druckit tidigare. Mycket svarade jag. Han log och hällde upp….

Några öl senare vinglade jag hem på cykeln. En cykelväg är ungefär 2 meter bred, men trots detta hade jag svårt att hålla mig på den. Vid ett tillfälle besökte jag en stor nyponbuske…..

Till salu!

Någon som är sugen på ett schysst gavelradhus i Viksjö, någon mil norr om Stockholm? Det blir visning söndagen den 15 juni.

Bara för att krångla till det lite grann har vi bestämt oss för att renovera golvet i undervåningen nu till helgen. Det innebär att vi måste tömma rummen tillfälligt när snickarna kommer för att flytta tillbaka allt inför visningen.

Varför kommer man då på att byta golv i hela undervåningen så nära inpå försäljningen frågar Du dig säkert?

Jo, många av radhusen här i Viksjö är begåvade med ett känt konstruktionsfel i bottenplattan. Vi tycker att det är bättre att förekomma än att förekommas, så för att slippa alla diskussioner med en eventuell köpare ser vi till att huset är i toppskick.

På lunchen ringde leverantören av allt material till renoveringen och sa att han snart skulle komma. Vad har Du för en bil frågade jag eftersom det är rejält trångt mellan husen. -En treaxlad Volvo med vanligt flak och kran. Svarade han. Jag talade om att han inte skulle komma ända in till huset och att vi skulle få lasta av vid garaget och bära in alltihopa.

Nu slapp vi det eftersom det visade sig att killen var en jäkel på att ratta lastbil.

Jäkla lyktstolpe!

Här vare fullt!

Välkomna på visningen då!

Alla i familjen kan cykla!

I höstas hissade jag ner sadeln i botten på en av 16″-cyklarna som stod i förrådet för att Ida, då drygt 4 år, tjatade om att få prova att cykla utan stödhjul.

Det funkade skapligt så länge hon var koncentrerad på uppgiften. Det märktes direkt när hon fick ögonen på någonting annat. I sina bästa stunder fixade hon 15-20 meter med mig springande bredvid.

Sen blev det vinter och senare vår. Den lila cykeln utan stödhjul åkte fram igen och jag spran bakom och hejade på. Samma sak som tidigare, när koncentrationen var hög funkade det bra och när hon fick ögonen på någonting annat bar det oftast iväg in i någon buske eller så.

För någon månad sedan gick vi på långpromenad och flickorna fick cykla. Eller jag fick springa mig riktigt trött eftersom Ida cyklade allt längre sträckor utan att jag behövde hålla i.

Förra veckan cyklade hon i princip helt själv till skolan i området när vi skulle hämta storasyster Johanna.

I dag tog vi en promenad till min far som skulle bjuda på mat nere på Viksjö Golfklubb. Nu hade någonting hänt med Ida. Hon trampar iväg i lugn takt och har inga som helst problem att hålla balansen i flera hundra meter. Jag behöver bara småjogga några steg ibland för att hålla jämna steg med henna och vara beredd på att hon ska stanna. För att bromsa har hon inte riktigt hajat ännu. Det är allt eller inget!

Ida cyklar 1 Ida cyklar 2 Ida cyklar 3

Ida cyklar 4 Ida cyklar 5

Ida cyklar 6

En superglad Ida som cyklar själv och avslutar turen med en stoppsladd på grusplanen utanför huset!

Vart tar alla strumpor vägen?

Under årens lopp har det försvunnit åtskilliga antal strumpor i tvättstugan. Det är ju jäkligt skumt, man vet ju att man har lagt in båda strumporna i tvättmaskinen men bara en kommer ut därifrån.
Idag fick vi svaret när vi röjde ur tvättstugan inför träffen med mäklaren som kanske ska sälja huset åt oss.
Mellan trumman och chassit på maskinen sitter det en gummifläns som inte sitter fast i framkant. Strumporna har säkert blivit liggande på flänsen och ramlat ner i glipan som uppstår när trumman rör på sig.
Mysteriet med de omaka strumporna har fått sin lösning!

20080503-007 [800x600].jpg

Flyttlass

Ännu ett välfyllt ekipage till nya huset. Bakom kärran och bilen syns dubbelgaraget med plats för kontor, cykelverkstad och omklädningsrum med bastu.

Var och tittade på ett hot-tub att ställa där utanför…… Ja, så får det bli!

photo.jpg

Bartömning

OK, kort bakgrund:

Pub Highlander öppnade strax efter det att jag flyttade till huset i Viksjö där jag bor. Eftersom jag jobbade i närheten var jag där ofta. Under en period var jag där oftare än vanligt. En kompis från puben sa till mig: ”jag har varit här fredag-lördag i flera år, så det här är mitt andra hem!” Highlanders har haft öppet tisdag-söndag och jag vill därför påstå att det har varit mitt andra hem…….

Det var bakgrunden, nu nutid:

I kväll var det alltså bartömning. Highlanders går i graven för min del, oavsett om namnet sitter kvar.

Pubar borde ha bartömning lite oftare, rent generellt, för det var knökfullt på Highlanders. Jag träffade några stycken som jag kände. Vi snackade lite, men ingen ens snuddade vid att det var nära slutet nu. Det kändes som en partykväll i början av 90-talet och vi festade på som vanligt. Jag kände att bästa sättet att avsluta Highlanders för min del var att ta några öl, glida runt, snacka och säga hej då till Jensa som har drivit puben tillsammans med Robban och Calle de senaste åren.

Jag knäppte några bilder med mobilkameran:

HL3, Jensa fyller glas med bira! HL7, nu stannar Highlanderklockan för alltid! HL6, Jensa servar med mera bira

HL1 HL2

HL4 HL5, får vi någonsin mer en riktig Highlander toast?

Tack för mig, vi ses någon annan stans någon annan gång!

RIPVNA

Linux, varför ska det vara så jävla svårt?

Linux Fedora 8

Som egen företagare måste man ju hela tiden se om sina kostnader och inte ligga och betala för onödiga saker. Jag jobbar med digital kartframställning och projektering av större byggprojekt och är helt beroende av datorer så dessa kan jag inte spara in på. Jag använder några program som jag inte kan vara utan. Till programmen har jag dessutom support och uppdateringsavtal så dessa måste också få kosta.

Utöver detta så använder jag program där jag inte har några krav på vem som har kodat dem eller vem som ger ut dem, bara de funkar. Windows med Office-paketet är jäkligt dyrt och inte speciellt märkvärdigt därför har jag börjat testa Linux på en burk som jag har gömt undan i en mörk skrubb i huset. På den burken tänkte jag köra ordbehandling, kalkyl, E-post och lite andra kravlösa programtyper via något titthålsprogram som heter VNC. Funkar det till belåtenhet kommer jag att använda Linux till vanliga kontors-sysslor och Windows till min kartframställning.

Installationen av Fedora 8 gick utan problem och när burken startade om kändes det lite hemvant med ett windows-liknande inloggningsgränssnitt. Men sen har det bara krånglat. Säkert en del på grund av mig men också för att Linux inte är så jäkla lätt att handskas med. Jag börjar nog bli gammal också, jag vill bara få skiten att funka och orkar inte bry mig i vad som finns bakom.

Det ser som sagt Windows-likt ut men är samtidigt jäkligt o-windowsigt??? Fördelen är ju att det mesta finns (även CAD och GIS som jag jobbar med) att hämta gratis. Det som är bökigt är att jag inte får göra vad jag vill i datorn för jag är tydligen inte ”ägare” till hela filsystemet, det gör Mr Root! Men det ska tydligen vara fixat nu. Att man dessutom bör vara jäkligt duktig i terminalhantering via Putty tycker jag suger. Jag vill ju kunna köra allt via det grafiska gränssnittet. Jag tror att det är Gnome jag kör.

Hoppas att min supportteniker orkar jobba vidare med mig. I måndags natt mailade jag honom och berättade att jag för andra gången på någon vecka hade raderat GUI:t så att jag inte kom någonstans. Där står vi nu. Förhoppningsvis fixar vi det och låser möjligheten att avinstallera program……..