Viktiga papper

Under de senaste dagarna har jag använt min namnteckning till att signera två mycket viktiga papper.

I fredags skrev jag på ett anställningsavtal för en firma från Sundsvall med kontor i Karlstad. Jag var lite tvehågsen över att söka jobb med fast anställning då min egen firma går så pass bra just nu att jag inte får tiden att räcka till. Eller det kanske var just därför som jag bestämde mig för att lägga firman på is ett tag och till slut knackade ihop en ansökan. Vi flyttar till en ny ort inom kort och jag vill hinna med lite annat än att bara jobba och sköta firmans papper på kvällar, nätter och helger.

Anställningsavtal

Vad jag ska göra? Jobba med försäljning och service av ett GPS-baserat guidesystem för grävmaskiner. Det kommer att bli lattjo-lajban!

Nu ikväll var det dax igen. Vi ska sälja vårt hus och hade VIP-visning på måndagskvällen. Det såldes ett hus här i förra veckan. Den visningen var årets största enligt mäklaren och huset såldes till ett av de högre priserna i området. Vi drog nytta av detta genom att bjuda in de som hade varit med och bjudit. Det fungerade enligt planerna och vi sålde vårt hus till tangerat rekordpris.

Grattis husköparna! Ni har nog inte fattat det ännu, men ni har köpt ett av de finaste radhusen på Högbyvägen!

Köpekontrakt


Annonser

Piggare torsdag

Den lugna gårdagen var bra för mig. Jag är fortfarande inte helt pigg, men definitivt bättre. Det blev nästan 4 mil idag med rätt mycket uppför. GPS:en sa 600 meter men jag vet inte riktigt vad det innebär. Inte ens inne i Palma stad slapp jag klättringarna och serpentinsvängarna uppför! Det är svalt här idag. Säkert inte mer än 15-16 grader så jag sitter och fryser utanför hotellet när jag skriver det här.

Mallis, here I come!

I morgon flyger jag till Mallis! Vi är 16 grabbar som ska ner och cykla en vecka. Ja, någon öl blir det säkert också.

Jag har inte förberett mig så bra som jag borde. Cyklingen har av olika anledningar varit i princip obefintlig sedan i höstas. Men då cykel är en materialsport har jag gjort så gott jag har kunnat ändå…..

Jag köpte en ny cykel i carbon. Den ser snabb ut och skulle också vara det med rätt person i sadeln. Jag är nöjd med det. en cykeldator av senaste modell med GPS som håller koll på vart jag är och samtidigt tar pulsen på mig inhandlades i veckan. Den är jag också nöjd med.

Aerodynamiken är det värre med. Eller… Jag är ju lika spolformad som en valross och har ju skägg som en sådan sedan förra hösten. Det är ju bra. Men jag har sett att riktiga räsercyklister är korthåriga.

Långhårig, hmmmm

Hmmmmm……..

Det gör vi någonting åt!

En klippare

Bzzzzzzzzzzzzzz

Mittbena

Vilken mittbena!

Skägget såg o-earodynamiskt ut så vi spetsade till det lite. Nu är jag färdig.

Snyggingen och jag

Jäklar vad fort det kommer att gå på Mallis nu. I alla fall i nedförsbackarna………

Jag är såld!

Jag gillar teknik. Ja, det är inget att smussla med. Teknikfreak är nog inte helt fel att säga.

I slutet av 80-talet när det i princip bara fanns två mobilmärken med vardera 3-4 modeller här i sverige kunde jag alla funktioner och finesser (ja de var inte så många men ändå) på samtliga av dessa mobiler. Jag hade koll på de flesta bilmodeller och dess skillnader. Jag hade nog koll på det mesta som hade med teknik att göra. Jag läste Teknikens Värld istället för att jaga brudar.

Men det var då. Nu har jag inte en chans att ha koll på allt. Tur att det finns kompisar som har det åt en. Jag bytte ut min Ericsson P1i när jag köpte en nästan ny Iphone av en kompis i helgen. Han sa att Du kommer inte att ångra dig. I går frågade han om P1:an hade gjort sitt. Jag måste nog erkänna att den har gjort det. Iphonen är fantastisk!

Iphone

Det som är mest fantastiskt är att allting bara fungerar utan installation och krångliga inställningar. Mailen bara fungerar, koppling till Google maps bara finns där. Jag har inte gjort ett skit! Den hämtar adresser ur min telefonbok och skapar en rutt i GM i ett nafs. Den har inte GPS, men en funktion för positionering via GSM-masterna. Det ger en noggrannhet på ca. 100 meter. Perfekt för mitt taskiga lokalsinne. Jag får på några sekunder upp en kartbild som visar ungefär vart jag är. Jag kopplade på datatrafik till fast pris på mitt mobilabonnemang så nu behöver jag inte oroa mig för skyhöga räkningar.

Jag är såld!

GOD JUL ta mig fan!

Sådär ja! Sista dagen på jobbet för dryga 2 veckor! Mitt huvuduppdrag kommer inte att påkalla sin uppmärksamhet, det vet jag, och de små sidouppdrag jag har tror jag inte heller kommer att göra sig påminda! Härligt eller hur?

Julklapparna är fixade, varendaste en, och det är nog rekord. Förr om åren har jag våndats för vad jag ska hitta på till mina nära och kära. Men i år funkade det klockrent. Min fru och jag bestämde oss, efter några år utan att byta klappar, för att ge varandra någon liten kärleksgåva på julafton.
Barnens klappar är fixade. De sista var jag och bytte på Toys ”r” Us med ungarna sittandes i bilen direkt utanför affären. De hajade nada.
Sen får vi se, jag tror att det kommer nåot mer. Några av er som läser här vet säkert vad det är. Jag säger bara: knip k!

Jag tog tjuren vid hornen och bestämde mig för att ordna julmatshandlingen idag så slipper vi i morgon då säkert en miljaaard människor tänkte att de skulle åka till ICA kl. 09.00 sharp!

Med en lista som fyllde en A4 hyperventilerade jag på parkeringen, checkade ut en vagn och tryckte mig in. Eller? Nä, det var inte så mycket folk men betydligt mer än en vanlig lönefredag. Jag kände mig taggad som inför en tävling. Nu jävlar ska de få se. Jag memorerade lappen snabbt och la, likt en GPS, upp en rutt genom affären för att på snabbaste sätt kunna plocka till mig alla varor.

Det var skinka, korv, risgröt, rödbetssallad, sill, pastej, lax, kötbullar, ost och ytterligare varor för närmare 1500 pix. Jag handlar sällan och kan garantera att det här var min dyraste handling på länge!

Jag forcerade med vagnen genom butiken för att plocka åt mig. Ibland lämnade jag vagnen för att ge mig ut på någon kommando-räd efter sillsallad och räkor i spad. Jag var fokuserad och såg faktiskt inte en enda person som jag kände.

Kötiden i kassorna en sån här dag räknas inte. Det är tiden mellan när man går genom startgrinden vid entren och då man ställer sig i kö som gäller. 45 min blankt hade jag. Det är mer än godkänt må jag säga!

Full matvagn!


Nu är det bara julstädningen hemma i huset som är kvar. Den tar vi i morgon.

GOD JUL på Er alla, ta mig fan!

Utflykt 2007

Polaren Thomaz, som ser livet som ett äventyr, fick mig att avstå SingleSpeed VM i Scotland till förmån för en äventyrsresa till Skeikampen i Norge. Där hölls nämligen evenemanget Utflukt 2007.

Torsdag
Vi packade bilen på torsdagsmorgonen och drog iväg. GPS:en sa 68 mil till ankomst men sällskapet var trevligt och samtalsämnena många. Vi försökte att lokalisera Leffe som också skulle till Skei, Leffe är en kompis som T hade träffat på Costa Rica 2006. Leffes lilla Fiesta hängde inte med min röda sportbil så vi bestämde oss för att sluta vänta och dra på till lunchstoppet hos min svärmor i Arvika. Jag och T hann skruva ihop svärmors nyinköpta motionscykel innan Leffe kom fram.

Jag har tagit till mig det väsentliga av Värmländska seder. Nationalrätten Nävgröt med fläsk och den självklara drycken Skogsstjärnan. Jag och min kära svärmor bestämde oss för att bjuda på den värmländska nationalrätten, dock utan alkohol. Både T och Leffe åt rejält och påstod att de tyckte det smakade gott.

Allt är dyrt i Norge, därför bestämde vi oss för att bunkra matvaror. Det nya köpcentret i Charlottenberg blev nästa stopp. När vi drog vidare ville T köra. Visst fick han det. Det var en jäkla tur för jag hade blivit vansinnig på alla Norrbaggar som konstant kör 10 km under gällande fartbegränsning hela tiden. T däremot kunde hålla sig lugn hela vägen upp till Skeikampen.

När vi kom fram träffade vi Geir som också var med till Costa Rica. Geir var en kille i min smak. Precis som jag gillade han öl och cykling. Hans hemsida hittar Du här: bermaster.com

Geir hade varit i stugan sedan tisdagen tror jag. Det hade regnat i princip oavbrutet sedan dess så Geir hade druckit öl mest hela tiden. T & jag hade med oss tre plattor öl så Leffe skulle inte behöva ha med sig några öht. Det hade han ändå och vi skällde lite på honom. Vilken jäkla tur att Leffe inte löd oss för biran tog slut till sista burken på lördagsnatten innan vi skulle åka hem.

Det blev ingen cykling som vi hade planerat. Vi satt i stugan, drack bira och lärde känna varandra istället.

Fredag
Första dagen på Utflykt 2007. Vi bodde ju nere i stugbyn och samlingsplatsen för stigturerna var uppe på Tunet. Vi hade 1000 m konstant brant uppförsbacke till starten, jäklar vad jobbigt!

Vi valde den enklaste gruppen ”livsnytere”. Några var riktiga nybörjare, så gruppen delades upp i två grupper. Detta gjorde oss till svans eller kvast i den främre gruppen som trots ”livsnyteriet trampade på riktigt fort. Leffe däremot hade inga problem med farten. Han är en krutgubbe på dryga 60 bast som trots helt paj rygg och en hand som har fastnat i infällt läge cyklade skiten ur Livsnytere-gruppen och bombade ifatt expertgruppen…

I början av turen fick vi släpa och bära cyklarna en hel del och jag tänkte ”var det här så jäkla roligt? Åka 75 mil till Norge för att bära cykel…” Men vi fick verkligen lön för mödan. Det var grum skrattfest när vi bombade utför på helmulliga singletracks som slingrade sig förbi små fjällsjöar eller klängde sig fast på krönen av überbranta raviner.

Till fikastoppet hade T och jag kommit på snilleblixten att ha kall grillkorv med oss. Perfa! Det var bara en immig Ringnes Pils som fattades. Till efterrätt blev vi bjudna på vattenmelon av en tokig Norrman. Han hade burit med sig en melon som säkert vägde 5 kg i ryggan hela vägen. Reeespect!

Singletrackandet fortsatte men nu i form av uppförsbacke. Det var tungt men vyerna och löftena om ännu mulligare utförskörningar fick oss att hålla kadensen uppe. Flera fjällsjöar och fjällbäckar passerades eller korsades. Det smarta draget att köra i vinterpjuck av Gore-Tex visade sig vara en fullträff. Det var rejält blött och lerigt även uppe på fjället, men våra fossingar var varma och gosiga hela dagen.Det var knappast märkbart när stigen började luta utför. Men snart slingrade den sig utför som en kåt boaorm längs den norska fjällsidan. Weeeehaaa! T bombade utför och klarade den avslutande branten med såphal lera. Själv skickades jag ut i grönskan vid sidan om på samma ställe… Denna brant kallas numera Lerstigen.Nu var det enligt GPS och guide ca 5 km grusväg kvar ner till Utgångspunkten. Lite trist avslutning på en i övrigt superfilibabba-tur tyckte vi och trampade iväg. Kort därefter sa en norrman att vi skulle leta efter en stig som svängde av åt höger. Den var tydligen svår att hitta men skulle vara lite roligare än grusvägen. Vi spanade och hittade stigen som visade sig vara en lite mindre väg. Nåja, lite roligare än stora grusvägen borde den ju vara. Vi stannade en kort stund och fick med oss ytterligare några cyklister. I likhet med Lerstigen märkte vi knappast att lutningen ökade förrän farten var så pass hög att vi fick börja bromsa. Nä vad f-n, här bromsas inte när man har så fina stigar att bomba på! Jag slängde i en tyngre växel och accelererade. Farten låg över 50 blås när stigen ändrade form från slät och rak till någonting med två djupa traktorspår som liknade en rodelbana. Jag hamnade i ett av spåren och hade några sekunder där jag tvivlade på att jag skulle klara det. Nu gick det bra och jag tog den kommande kurvan på kanten av spåret med SPD:n urklickad. I med foten igen och accelerera. 3-4 kurvor senare var vi nere på grusvägen och stannade för att bara asflabba. Trippelt Weeeehaaa! Denna väg kallas numera Traktorstigen.

Eftersnack och garv i stugan. Det gick en del pilsner. Senare på kvällen fick jag den briljanta idén att åka upp till puben. Ingen i stugan var sugen så jag trampade iväg själv. Tänk vad lätt den där 1000-metersbacken kändes med vetskapen om en kall pils på toppen! När jag rullade hem till stugan missade jag avfarten med ca 1 km. Fick därför trampa tillbaka, uppför naturligtvis, för att hitta hem.

Lördag
Vädret såg ännu bättre ut än på fredagen, dock syntes några mörka moln långt bort. Samma procedur, 1000 meter uppförsbacke till starten.

Idag tog vi liften upp till toppen och cyklade iväg längs en fjällkam med vidunderlig utsikt. T kände sig skraj och hade av någon anledning svårt att få flow i åkningen. Själv tyckte jag att stenarna såg elakt vassa ut och tog det lugnt därefter. Snart kom vi till en brant där vi fick klättra ner med cyklarna. Tydligen var det två FR-kids som tog branten utan fotisättning. Reeespeect!

Kommande timme kan sammanfattas med kort cykling – bära, släpa cykel – kort cykling – bära, släpa cykel o.s.v. Till på köpet började det att ösregna! Bara att slita vidare. Vi samlades vid samma ställe som dagen innan för att fika. Det var inte njutbart med kall korv idag och regnet strilandes ner innanför jackan.

Vi var rejält slitna när vi drog iväg längs samma stig som igår. Bestämde oss därför att fortsätta gå med cyklarna trots att stigen var cyklingsbar. Detta var helgens andra riktiga genidrag eftersom vi vilade oss medans vi gick och var återigen pigga när den kåta boaormen låg inför våra fötter igen. Nu visste vi ju vad som väntade och orkade satsade lite extra från början. Jävlar i min lilla låda vilken skrattfest! Lerbranten var lika dum mot mig som tidigare men jag skulle visa vem som bestämde. Knatade därför upp igen och satte den direkt. Wooopiiiidoooo! Tyvärr hade en kille vurpat rätt illa och skadat knäet när vi kom ner till vägen. Han hade fått hjälp och folk pysslade om honom. Bil var på väg och vi kunde inte göra mer. Trampade iväg med vetskapen om Traktorstigen… Vi väntade in lite folk som följde med oss Svenskar. Jag visste ju vad som väntade och kunde köra på lite extra. Var först ner och kunde samla in alla cyklister nere vid grusvägen. Samtliga dök upp efter sista kurvan med ett flin som gick från öra till öra!

Eftersnack och obligatorisk pils i stugan. Vädret var fint och vi samlades ett gäng Svenskar och Norskar utanför vår stuga i sann förbrödring. T:s superdyra I-Podhögtalare levererade schysst musik tills en av Norrbaggarna ville höra Carola´s ”O´h Mickey” Då hängde sig I-Poden!

Senare på kvällen fick jag med mig Geir upp till puben. Han är en stark jävel och jag slog mitt backrekord med drygt tre minuter, halvpackad! Det är dyrt i Norge. Vet ni vad det kostar att bjuda 4 polare på bärs? 300 Norska pengar. Det är ju för f-n 360 kronor! När vi kom hem till stugan gjorde vi oss varsin fyllemacka och drack upp de två sista ölen! Snacka om bra timing.

Söndag
T kände sig krasslig och avstod. Gammelgubben Leffe hängde med ungtupparna i grannstugan på en 4-timmarstur medans Geir och jag cyklade en kort lugn tur. Vi trampade samma 1000-metersbacke upp till starten och vidare ut på fjället längs grusvägarna. Det gick bara uppför och vi samlade ihop drygt 4 km uppförskörning innan vi var framme vid den underbara Traktorstigen!Geir ville fortsätta en bit till men jag tyckte att det räckte och gjorde mig redo för utförsåkning. Jag satsade, med mina mått, hårt och småhoppade på stenar och mindre gupp. Jag var säkert så högt som 15-20 cm ovanför backen. Nu kunde jag ju svängarna och kände skönt flyt nerför ända till sista kurvan. Där stod det 8 jävla kossor (ja riktiga kor alltså) mitt i vägen! Panikbroms, sladd och en jävla tur gjorde att jag kom förbi. Men jag kände doften av koskit direkt ur arslet på dem. Så nära var det, bara så att ni vet!

Hem och packa och städa ur stugan. Vi tog Geir med oss i bilen och körde honom till Oslo. 25 mil i Norge tar 4 timmar. Vi körde de resterande 45 milen på svenska sidan på samma tid! Vad fan är det med norrmännen?

Sammanfattning
Terrängen uppe på Skeikampen är inget för nybörjare om man inte kör på grusvägarna förstås. Vi släpade, bar och puttade cykel mycket men det var det värt. Nästa år ska vi bo uppe på Tunet där alla begivenheter finns och turerna startar och hoppas att vi får med oss några fler svennar.

Resten av mina bilder hittar Du här: pixbox.se och polaren Thomaz proffsbilder hittar Du här: thomaz.se

Tråd på Happymtb.org: Skeikampen i Norge 17-19 Augusti [Terrengsykkel]

Naturens krafter kräver teknisk support

Under en biltur över skogen mellan Frövi och Morskoga visade naturen vem det är som bestämmer. Strax efter en krök hade de senaste dagarnas kraftiga vindar lagt en björk rakt över vägen.

Omkullblåst träd

Men tack vare GPS:en var det bara att be om ny färdväg förbi hindret.

Det är roligt att bli tvungen att åka på sidan om allfarvägen ibland. Man ser så mycket annat då.