Ingen rädder för hunden här, hunden här, hunden här…….

Min äldsta dotter Johanna har problem med hundar. Hon blev skrämd när hon var liten och är sedan dess maniskt rädd för hundar. Detta ställer till problem för henne då hon noga måste välja vem hon ska leka med. Det får ju inte finnas någon hund, eller katt för den delen, hemma hos kompisen. Det ställer också till det för resten av familjen eftersom vi också måste planera våra aktiviteter lite grann.

Problem är till för att lösas så också J’s hundrädsla. Vi har sagt till J att vi måste träffa hundar så att hon vänjer sig och när vi åkte upp till Lofsdalen över påsk så passade vi på att titta in hos min gudson i Torsby. Där finns sedan några veckor en 11-12 veckor gammal Golden retriever-valp som heter Azlan. Alltså han är så gullig att det inte går att låta bli honom. J var rädd som vanligt och vägrade att gå in i huset om inte valpen var instängd i ett annat rum. Vi gosade med Azlan medans J satt rädd och ängslig på en stol i köket. Men strax innan vi skulle gå så förmådde hon sig att klappa valpen på rumpan om vi höll i huvudet på honom. Ett litet framsteg för J!

När vi åkte hem efter påsk stannade vi till för att hälsa på Azlan igen. J deklarerade -”ni får gärna gå in och hälsa, men jag sitter kvar i bilen!” Så blev det inte, jag bar en skrikande och gråtande unge ur bilen för att hon än en gång skulle få träffa den söta hundvalpen. Jag tog det lugnt men närmade mig sakta men säkert trappen där de satt med Azlan i koppel. J grät så att hon skakade och höll mig krampaktigt om halsen. Men efter en stund så satt vi också på trappen men med mamma som tryggt skydd mellan oss och hunden. Sen gick mamma…………




Jag är lätt sönderbiten på båda händerna och underarmarna och Johanna vill nog träffa Azlan igen……..

Årsbokslut i text och bild

Då var ytterligare ett år till ända. Mycket har hänt men ändå inte. Den stora grejen är ju naturligtvis att familjen flyttade från Viksjö norr om Stockholm till Högvalta strax utanför Arvika i somras och den grejen har väl präglat hela året på flera sätt.

Men för att sammanfatta året mer kronologiskt så började det nya året med en alltid lika trevlig nyårsfest hos familjen Backlund.
Nyårsfest

Ida lär sig åka skridskor
Ida på skridskor för första gången

Favoritpuben i Jakan slog igen för gott. Jag såg till att vara med på bartömningen
Highlanderklockan stannar för alltid

Johanna och Ida provade på slalom i Lofsdalen för första gången. Jag misstänker att det inte var den sista.
Systrarna slalom

Jag rakar skallen och flätar skägget för första gången. Den rakade skallen och det flätade skägget var lite rekvisita till cykelresan till Mallorca som jag och några kompisar gjorde i mitten av april
rakad och flätad En kall öl på en av cykelrundorna under veckan på Mallis

Ida har otur som vanligt och får infektion i ett vanligt skrubbsår. Detta resulterar i antibiotika och ett nästan oräknerligt antal smärtsamma bandagebyten
Ida i bandage

Ida lär sig cykla
Ida kan cykla

Tokrenovering av radhuset som sedan säljs i rätt tid i början av juni
Tokrenovering några dagar innan visning

Alternativa OS, eller ett riktigt 120-årskalas, går av stapeln i Gunnarskog utanför Arvika
Alternativa OS - eller en riktig 120-årsfest

Flytten till Arvika går 23-24 juli. Stockholms största flyttbil får rycka in för att vi ska få plats med alla saker
Flyttlasset går från Viksjö Flyttlasset kommer till Arvika

Röjning av sly och renovering av huset påbörjas
Röjning Renovering

Förutom Mallisresan så drog polaren Tomaz och jag med några kompisar till Skeikampen i Norge för att njuta av stigsykkling under en helg i mitten av augusti. Eftersom Norgeresan kändes bra i benen bestämde jag mig för att köra ”Glafsfjorden runt” helgen efter. En nätt liten runda på 86 km, med sluttid på 2,52 och drygt 30 km/tim i snitt. Nöjd som f-n!
Cykelhelg med polaren Thomaz En halvfet räsercyklist i sina bästa år.

Min låtsasbror Magnus, numera känd som Ugglan Helge, med sambo kom på besök i oktober. En mycket trevlig helg med god mat och dryck samt tokiga påhitt
Magnus "Ugglan Helge" Karlsson

Ida har gått på dans med Funky-kids hela hösten. Här rockar de loss på avslutningen
Ida showar på Funky kids-avslutningen

Johanna och Ida var lucior i sina respektive tåg på skola och dagis
Johanna i luciatåget på Agnetebergsskolan Ida i luciatåget på Prästängsgården

Och så blev det jul. Familjen Janssons egenhändigt huggna gran från egen skog pryder det nyrenoverade vardagsrummetFam. Janssons första egenhuggna julgran från den egna skogen

Året kommer traditionsenligt att avslutat på samma sätt som tidigare tillsammans med familjen Backlund. Jag är självutnämd fyrverkerimästare……..
raketer

GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!

Årets julklapp för familjen Jansson

Tomten följde upp fjolårets succejulklapp på ett bra sätt när han överlämnade ett paket innehållande en Wii fit-board med tillhörande program.

Det känns lite fånigt att lägga upp en profil där man väger in, får sitt BMI uträknat (hemska siffror) och en personlig tränare av manligt eller kvinnligt kön. Ja, tränarna är en historia för sig. Killen har onormalt fyrkantiga magrutor och tjejen har bröst som två strutar. Men, men.

Nu har dagarna gått ut på att åka slalom, hoppa backhoppning, yoga eller köra styrkeövningar, hela tiden med sin personliga tränares goda råd och påpekande.

Förra årets Wii-sports gjorde att jag hade träningsvärk i överkroppen av hårda tennismatcher eller boxning medans årets Wii-fit ger träningsvärk i ben och stuss av slalom och backhoppning.

Ida har insett vikten av koncentration och god balans.

Balans

Koncentration

Alla i familjen kan cykla!

I höstas hissade jag ner sadeln i botten på en av 16″-cyklarna som stod i förrådet för att Ida, då drygt 4 år, tjatade om att få prova att cykla utan stödhjul.

Det funkade skapligt så länge hon var koncentrerad på uppgiften. Det märktes direkt när hon fick ögonen på någonting annat. I sina bästa stunder fixade hon 15-20 meter med mig springande bredvid.

Sen blev det vinter och senare vår. Den lila cykeln utan stödhjul åkte fram igen och jag spran bakom och hejade på. Samma sak som tidigare, när koncentrationen var hög funkade det bra och när hon fick ögonen på någonting annat bar det oftast iväg in i någon buske eller så.

För någon månad sedan gick vi på långpromenad och flickorna fick cykla. Eller jag fick springa mig riktigt trött eftersom Ida cyklade allt längre sträckor utan att jag behövde hålla i.

Förra veckan cyklade hon i princip helt själv till skolan i området när vi skulle hämta storasyster Johanna.

I dag tog vi en promenad till min far som skulle bjuda på mat nere på Viksjö Golfklubb. Nu hade någonting hänt med Ida. Hon trampar iväg i lugn takt och har inga som helst problem att hålla balansen i flera hundra meter. Jag behöver bara småjogga några steg ibland för att hålla jämna steg med henna och vara beredd på att hon ska stanna. För att bromsa har hon inte riktigt hajat ännu. Det är allt eller inget!

Ida cyklar 1 Ida cyklar 2 Ida cyklar 3

Ida cyklar 4 Ida cyklar 5

Ida cyklar 6

En superglad Ida som cyklar själv och avslutar turen med en stoppsladd på grusplanen utanför huset!

Familjen fick problem med astma

Så här slutade resan med Volvon till Arvika i helgen.

Bärgare

Bilen var fullpackad, precis som släpkärran vi drog med oss. Strax innan Kil skulle jag köra om en bil som körde mer än sakta. När jag låg jämsides med den andra bilen så bara dog Volvon. Färddatorn förkunnade:

MOTORPRESTANDAN NEDSATT, KONTAKTA VERKSTAD

Bilen kröp fram med 10 km/tim trotts plattan i mattan. varför gör man så? Det måste vara någonting instinktivt som gör att man tror att det gär bättre om man trycker hårdare på gaspedalen. Jag hann precis svänga ner på en grusväg innan motorn stannade helt.

Jag är evigt tacksam för Falck´s Assistance-försäkring.
Ett telefonsamtal till 020-22 00 22 fixar allt!

Bärgaren kom på 30 minuter, hivade upp Volvon på flaket och började ringa efter hyrbil. Det visade sig vara lite problem eftersom vi behövde dragkrok. Det ordnade sig dock och MabiRent skickade en Volvo V70 med krok från Kristinehamn. Jag blev avlämnad vid Mabis kontor i Karlstad och bärgaren drog vidare med min bil till Volvoverkstaden. Jag fick min hyrbil och kunde åka ner till verkstaden och packa om alla grejor och köpa med mig mat till resten av familjen som satt kvar i den fina skogsdungen där bilen stannade. 2 timmar efter haveriet var vi på väg igen och efter det funkade allt som det skulle hela helgen.

Vad var det då för fel på bilen?

För tre år sedan trimmade jag bilen med en trimsats som ändrar bilens elektronikbox utan yttre påverkan. Till denna trimsats ingår ett sportluftfilter som ska ge spisen lite extra syre. Detta luftfilter skall enligt instruktionerna göras rent rätt ofta visade det sig. Jag har gjort rent det där filtret exakt 0 gånger sedan det installerades!

Vår stackars Volvo har helt enkelt haft synnerligen svår ansträngningsastma de senaste åren……..

I morse satte jag mig i hyrbilen kl. 05.00 för att åka till Karlstad och hämta hem Volvon. 6 timmar senare var jag tillbaka i Botkyrka för att slutföra ett jobb och kl. 15.00 var jag hemma i Viksjö igen. Det känns lite konstigt att hinna så långt på så kort tid.

Nu sitter det ett nytt originalfilter (som inte behöver rengöras så ofta) i bilen, en ny luft-någonting-pryl och en lika ny turbo-någonting-mojäng som båda blev kvävda av luftfiltret. Haveriet kostade en del, men jag får intala mig att det kunde kanske ha varit värre! Ska man ha kul så kostar det helt enkelt! Det vet jag och det vet de flesta av mina kompisar. I alla fall de som jag cyklar tillsammans med.

Njutningscykling

Efter en helveteshöst 2007 och dito vår 2008 verkar det som att förkylningar och andra sjukdomar har släppt taget om familjen Jansson. Jag är fortfarande lite snorig i höger näsborre när jag vaknar på morgnarna men det känns ändå riktigt bra.
Jag har därför tagit mig i kragen och börjat träna målmedvetet mot ett okänt mål. Detta innebär styrketräning 2 ggr per vecka och så mycket cykling som jag orkar med.
I går var jag ute på den första långturen på cykel sedan oktober förra året. Det blev två timmar racer i solskenet tillsammans med Tomas L. Vi tog det riktigt lungt och rullade bara runt och njöt!

När jag kom hem bestämde jag mig för att provpacka min nya carbonracer i cykelväskan för att se att det fungerade. Det var inga problem! Jag plockade bort pedaler, bakväxel, sadelstolpe och styre, sen var det bara att lägga ner prylarna och stänka locket. Inför Mallisresan ska jag komplettera med bubbelplast och lite rörisolering för att säkra alla prylar ordentligt.

Nu är det bara 19 dagar kvar tills vi åker om man räknar bort idag!

Nedpackad cykel

Bröderna Skolman

Trots att jag snart flyttar kommer jag tydligen inte att bli av med ett visst brödrapar, där framför allt den ena av dem, ömsom förgiftar ömsom förgyller mitt radiolyssnande om dagarna. Jag menar naturligtvis Alex & Calle Schulman som har börjat att blogga i VF, en av de Värmländska morgontidningarna. Alltså grabbarna är begåvade, men precis som i andra sammanhang där man ligger nära sitt maximum så balanserar man på slak lina.

Några exempel:

  • en elitidrottsman ligger lika nära sin absoluta toppform som att bli övertränad, skadad eller sjuk
  • när Du spekulerar på börsen är Du ett beslut från total konkurs eller ekonomiskt oberoende
  • ett riktigt geni kan lika gärna betraktas som en efterbliven idiot…….

    Några kreativa personer som verkar resonera ungefär som jag gör har gjort en riktigt rolig grej. Kolla in: http://skolman.bloggagratis.se/

    Wiiiiiiii vad kul!

    Vi bjöd hem min cykelkompis Thomaz med familj i går. Vi har pratat om det rätt länge men inte fått ihop våra agendor förrän igår. Jag behövde hjälp att fixa lite grejor på min Linux-burk och så tyckte vi att det kunde vara roligt om våra fruar lärde känna varandra eftersom Thomaz och jag spenderar en del tid ihop. De fann varandra direkt vilket var mindre bra eftersom det visade sig att de hade samma syn på vår cykling, d.v.s. halvnegativt…….. 😉

    Linuxburken fixades, vi åt, drack och roade oss till kl. 2 på natten. Barnen lekte kanonbra trots en rätt stor åldersskillnad. Det var ”mamma-pappa-barn”, utklädning och TV-spel.

    Ja TV-spel ja! Wii-konsolen åkte fram vid midnatt för bowling, baseball och något sorts bollspel där man ska slå bollen runt en stolpe. Jag spöade Thomaz flera gånger men jag har rejäl träningsvärk i slagarmen idag. Hur det gick i bowlingen tänker jag inte berätta…..

    Z Vickan Ida

    Uppdukat Lycklig!

    Nu vänder det!

    Efter att hela familjen varit mer eller mindre sjuk sedan början av oktober förra året börjar det att lossna nu. Jag införde besöksförbud både hemma och borta för en vecka sedan. Det innebär att vi bara träffar de personer som vi måste just nu. Har också köpt desinfektionsmedel på apoteket som jag har tvättat alla prylar i huset som man kommer i kontakt med dagligen. Peppar, peppar ta i …. Jag tror att det har hjälpt.

    Jag har börjat cykla igen. Idag körde jag Viksjö – Kungsängen ToR, det var gris-jobbigt! Men härligt, tro mig det var fan i mig underbart!

    I torsdags kollade jag V64-kupongen från i onsdags. Satte alla utom 4:an i första loppet. Det var på det där berömda f-håret. Den hade ungefär samma platsodds som vinnaren…… Rätt rad & utdelning V64 20080109

    Nu fick jag några femmor och en skrälldus med fyror, och som min polare sa: nu är ju i alla fall din Mallis-resa betald. Tack för det ATG!

    När jag kom tillbaka från lunchen samma dag hade jag fått ett mail där det stod: Grattis! Du har vunnit en Ipod. Jag var med i en slogan-tävling i höstas och jag som inte ens tycker att slogans är någonting att tävla i. Men det måste ha varit något telepatiskt för jag hade min slogan klar mindre än 1 minut efter det att jag hade öppnat mailet. Och så gick det ju som det gick.

    Min nya cykel skickades från Spanien i början av förra veckan så den bör dyka upp nu.

    Fan, jag tror att det vänder nu!

    Ska nog ta och skrapa trisslotterna jag köpte i onsdags…..