Ingen rädder för hunden här, hunden här, hunden här…….

Min äldsta dotter Johanna har problem med hundar. Hon blev skrämd när hon var liten och är sedan dess maniskt rädd för hundar. Detta ställer till problem för henne då hon noga måste välja vem hon ska leka med. Det får ju inte finnas någon hund, eller katt för den delen, hemma hos kompisen. Det ställer också till det för resten av familjen eftersom vi också måste planera våra aktiviteter lite grann.

Problem är till för att lösas så också J’s hundrädsla. Vi har sagt till J att vi måste träffa hundar så att hon vänjer sig och när vi åkte upp till Lofsdalen över påsk så passade vi på att titta in hos min gudson i Torsby. Där finns sedan några veckor en 11-12 veckor gammal Golden retriever-valp som heter Azlan. Alltså han är så gullig att det inte går att låta bli honom. J var rädd som vanligt och vägrade att gå in i huset om inte valpen var instängd i ett annat rum. Vi gosade med Azlan medans J satt rädd och ängslig på en stol i köket. Men strax innan vi skulle gå så förmådde hon sig att klappa valpen på rumpan om vi höll i huvudet på honom. Ett litet framsteg för J!

När vi åkte hem efter påsk stannade vi till för att hälsa på Azlan igen. J deklarerade -”ni får gärna gå in och hälsa, men jag sitter kvar i bilen!” Så blev det inte, jag bar en skrikande och gråtande unge ur bilen för att hon än en gång skulle få träffa den söta hundvalpen. Jag tog det lugnt men närmade mig sakta men säkert trappen där de satt med Azlan i koppel. J grät så att hon skakade och höll mig krampaktigt om halsen. Men efter en stund så satt vi också på trappen men med mamma som tryggt skydd mellan oss och hunden. Sen gick mamma…………




Jag är lätt sönderbiten på båda händerna och underarmarna och Johanna vill nog träffa Azlan igen……..

Diggiloo Diggilej – skynda dig, en kul grej

Inger, Vår snälla granne i andra änden av radhuset frågade min fru om vi ville ha biljetter till kvällens föreställning av Diggiloo vid Ulriksdals slott. Efter att ha kollat med mig tackade hon ja med några timmar tillgodo innan föreställningen. Jag kastade mig hem från jobbet och snyggade till mig genom att byta T-shirt.

Mycket folk som skulle dit, de sista 2 kilometrarna med bil tog 45 minuter. Parkeringsplatser fanns det inga heller. Men väl gott om diken längs alléerna i parken. Jag styrde helt sonika ner i ett av dem och parkerade. Hann inte ens ur bilen förrän en annan bil parkerade bredvid mig.

Väl inne på området letade vi reda på Dagens nyheters tält. De bjöd på pickninckkorg med kycklingfilé, pasta och bröd. Mums!

image_013.jpg

 

Vi fick skapliga platser strax bakom VIP-området. Ingemar Stenmark, Papa Dee, Lena PH, Linus Wahlgren, Agneta Sjödin, Magnus Härenstam, arja saijonmaa, Ove Thörnqvist. You name them! Alla var där. Men Pastor Runar hade glömt att spraya brun-utan-sol bakom öronen och i nacken. Han såg för jävlig ut. Han var dessutom livrädd att skiten skulle rinna av när det böjade regna för han sprang fram & tillbaka som en skottspole mellan skurarna.

Själva showen var riktigt bra. Vi satt i Berghagenland där medelålders par gungade arm i arm och vrålade ”Tacka vet jag logdans!”. Två misstag kommer jag dock att förbannas av. Det ena av mig själv att jag inte busvisslade på Linda Bengtzing när hon stod på en stol i kort-kort 2 rader framför mig, vi snackar sub 5 meter! Den andra förbannelsen kommer min dotter Johanna att ge mig för att jag inte hade en riktig kamera med mig…..

image_015.jpg

Världens lyckligaste dotter!

Dotter på påhäng


Ida har väntat i en vecka på sin nya cykel. När vi hämtade den hos Schenker i spånga i eftermiddags sov hon som en prinsessa och brydde sig inte ett dugg över nyförvärvet och pappas förväntansfulla pladder om långturer med hela familjen.

Efter middagen monterade vi ihop påhängscykeln och förvandlade en vanlig fredagskväll till en veritabel succe!

Jag fick dra varenda unge i grannskapet runt kvarteret medans Ida tålmodigt stod och väntade. När vi lite senare kunde ta en lite längre tur sken hon som en sol och pladdrade lyckligt hela tiden på sin cykel strax bakom mig.

Det är sådana här stunder som man bara älskar att vara förälder!