Innebandypremiär

Så där. Nu är premiären i Järvenskolans gymnastiksal i Gunnarskog avklarad och jag sitter hemma i soffan och slickar såren….

Efter en kort uppvärmning så slängdes alla klubbor i en hög för att delas upp till två lag. Matcherna gick till 3 och det var bäst av 5 vinster som gällde. Jag lyckades näta först av alla efter bara någon minut. Vårt lag vann första uppgörelsen och det var ungefär så länge som jag kände mig något sånär pigg. Sen sinade signalsubstansen mellan hjärnan och musklerna. Skallen signalerade ”snabbvändning” och musklerna skrek tillbaka ”glöm det pucko!”

photo photo2 photo3

Jag har redan ont i benen och en del av återhämtningen kommer att stavas Alvedon och Voltaren.

Nästa måndag smäller det igen!

Inbokade träningspass

Det verkar vara det enda sättet för mig att komma igång med träningen. Gör man det sedan för en god sak så känns det väl ännu bättre hoppas jag. Jag har därför bokat upp mig för ett pass den 28 mars då Spinn of Hope går av stapeln på flera ställen runt om i landet. Målet är att hålla igång en spinninghoj i 12 timmar. Inom laget får vi disponera passen hur vi vill.

Kör ett träningspass för den goda sakens skull Du också!

Ja, sen börjar innebandyn i morgon kväll. Nya dojor inköpta som är helt oinsprungna. Räkna med ett inlägg om träningsvärk och skavsår på tisdag!

Jävla olivkärna!

På semestern bet jag av en tand på en olivkärna. Det var helt mitt fel, man måste hålla reda på olivkärnorna när man lägger dem på tallrikskanten……

Röntgenplåt

Jag hade inte jätteont och väntade med tandläkaren tills jag kom hem till Stockholm några dagar senare. Jag fick träffa en akuttandläkare som jag direkt kände att vibbarna inte stämde med. Hon klämde och bände och försökte stoppa ner en röntgenplåt långt ner i halsen.

-Den måste sitta där! sa hon.

-Gen faår engte plasss daar! Svarade jag med 7 prylar i munnen.

Hon fortsatte att rota och försöka få dit den där jäkla röntgenprylen. Efter ett tag tog hon en bild och konstaterade att det krävdes rotfyllning och brygga. Jag kunde dock få en provisorisk lagning för 1000:- tills jag skulle laga den på riktigt. Jag tackade nej och hoppades att hon skulle haja att jag hajade att hon ville tjäna pengar. Om ni hajar alltså?

När jag några veckor senare skulle jag laga tanden konstaterade den riktiga tandläkaren att sprickan gick ända ner i roten och att käkbenet också hade en spricka. Tanden gick inte att rädda, den måste opereras bort. Jag fick en provisorisk plastfyllning i den urborrade tanden och en ny tid för operation. Den provisoriska lagningen ingick nu och allt kostade 550 kronor. Undrar vart den där akuttandläkaren fick 1000 spänn ifrån?

Alltså man är skakis när man går och ska ta bort en tand. Även om man vet att bedövningsmedel finns i överflöd att tillgå. Så var det nu. Jag hade CD-skivor under armarna och var glansig i pannan. Inte blev det bättre av att det vanliga undersökningsrummet nu var helt inklädd i gröna operationsdukar och alla läskiga verktyg låg uppradade på en bänk bakom tandläkarstolen.

Jag fick en grön duk över mig med ett hål för munnen. -Nu slipper Du se allt som händer här, sa tandläkaren. Jag hade ju för fan redan sett mer än vad jag ville! –Vill Du att jag berättar vad som händer? Frågade han. Jag gillar att ha lite koll så jag svarade ja, med passusen att han kunde bespara mig från de smaskiga detaljerna.

-nu skär jag…

-nu borrar jag…

-nu bänder jag…

-nu vickar jag… och efter ett tag

-nu sågar jag lite i käkbenet…

Då avböjde jag fler detaljer. Vet ni förresten vad som händer bakom en grön operationsduk när man slår på en 100-watts undersökningslampa? Det blir världens bästa duk för skuggteater. Jäklar vad läskig tången såg ut när skuggan svepte förbi framför mina ögon.

Efter 2,5 timme var i alla fall tanden borta och jag kunde vingla hem och lägga mig i soffan.

Om 14 dagar får jag plocka bort de 12 stygnen som håller ihop allt tandkött på vänster sida. Sen ska jag bara bestämma mig för om det funkar utan tanden eller om jag måste plocka dit ett implantat för 25 kkr. Skitkul!