Lerum på riktigt

Tills idag bodde jag i en villa i Västra frölunda. Det var inte så roligt och glamouröst som jag tänkte mig från början. Huset var gammalt, ofräscht och vattenskadat. Men det var förhållandevis billigt och jag är glad att det gick att fixa en bostad så snabbt. Eftersom jag inte trivdes i huset var jag där så lite som möjligt. Jag jobbade mycket och käkade färdigmat på väg hem från jobbet eller i huset direkt ur kartong eller burk. Jag iddes inte att laga mat där heller.

Men idag flyttade jag in i en liten stuga i Gråbo en dryg mil från jobbet i Lerum. Nu känns det som det är på riktigt! Jag får ha stugan till sista april nästa år men om jag hittar någonting bättre innan dess så får jag dra på dagen. Hyresvärden verkar vara en trevlig gammal man som bor på sin gård tillsammans med barn och barnbarn. Barnbarnen är i samma ålder och av samma sort som mina barn, dessutom har de hästar……. Jag fick order av Johanna tidigare ikväll att fota hästarna och ta reda på vad de heter. Hur ska det sluta?

I kväll har jag ”firat” genom att laga mat i min lilla stuga. Nu ska jag packa upp väskorna och göra iordning cykeln till i morgon bitti då jag ska börja cykelpendla igen. SÅ JÄKLA SKÖNT!

Lyan

Annons

Rosa drömmar

Ida har lyst lika skarpt som solen de sista dagarna. Det har varit jättemysigt på morgnarna innan jag har lämnat på dagis. Inte så mycket frukostmys, bara en skön stämning tillsammans med mina barn.

En bidragande orsak till Idas solskenshumör måste vara fröknarna på dagis. De tar emot barnen med öppna armar varje dag. Jag blir nästan lite tårögd.

Tack för det!

photo.jpg

Världens lyckligaste dotter!

Dotter på påhäng


Ida har väntat i en vecka på sin nya cykel. När vi hämtade den hos Schenker i spånga i eftermiddags sov hon som en prinsessa och brydde sig inte ett dugg över nyförvärvet och pappas förväntansfulla pladder om långturer med hela familjen.

Efter middagen monterade vi ihop påhängscykeln och förvandlade en vanlig fredagskväll till en veritabel succe!

Jag fick dra varenda unge i grannskapet runt kvarteret medans Ida tålmodigt stod och väntade. När vi lite senare kunde ta en lite längre tur sken hon som en sol och pladdrade lyckligt hela tiden på sin cykel strax bakom mig.

Det är sådana här stunder som man bara älskar att vara förälder!