Järfälla Games 2008

Så var det alltså dax för årets upplaga av Järfälla games. Den tävling där ett gäng gamla jobbarkompisar mäter sina krafter med varandra och får en anledning att dricka öl mitt i veckan.

Som regerande mästare från förra året låg det på min lott att arrangera årets tävling. Jag gillar ju precitionskastning och valde därför varpa. Jäklar vilket problem jag hade att fixa fram en uppsättning varpor. Men till slut hittade jag Varpakungen i Visby och fick, endast några timmar innan tävlingsstart, en låda varpor utkörda med budbil från ett lager i Västberga.

En varpabana skall vara ungefär 20 meter lång och trots att varporna vi använde bara vägde ett kilo fick jag ta i ordentligt för att komma fram till pinnen.

Under spelets gång kunde man ana deltagarnas varierande färdigheter i att kasta varpa. Vi hade tidigt en kandidat till årets inteckning och trots att jag spelade bra åkte jag på däng när jag mötte honom.

kastandet förflöt under trevliga former med korta avbrott för vätskeintag och allmänt skitsnack. När vi inför de sista matcherna räknade ihop ställningen såg vi att en otippad segrare var i antågande och endast ett smärre under kunde stoppa honom. Nu inträffade inget under och Urban fick stå som segrare för 2008 års Järfälla games. GRATTIS!

Segerbanketten hölls på den nya Highlander pub. Ingen höjdare på något vis varför vi avslutade, som sig bör, i källaren på kommunalhuset där en eller två ljumna burköl intogs……

Eller avslutning förresten. Vi var tre som drog vidare till min favoritpub, Lilla barkarby. Där flödar den Belgiska ölen tack vare den ölkunniga krögaren Hanna.

Jag fick ögonen på en Maredsous 10 och beställde. Hanna, som är noga med att man dricker rätt öl vid rätt tillfälle frågade som vanligt vad jag hade druckit tidigare. Mycket svarade jag. Han log och hällde upp….

Några öl senare vinglade jag hem på cykeln. En cykelväg är ungefär 2 meter bred, men trots detta hade jag svårt att hålla mig på den. Vid ett tillfälle besökte jag en stor nyponbuske…..

Jag vet inte hur många…

Men många blev det!

Vi åt och drack rejält. Tack Lennart och VA-gruppen på Sweco som går så bra att han var tvungen att bjuda!

Vi konstaterade att vi hade känt varandra i 17 år, det känns jäkligt länge. Ja faktiskt så länge att man utan problem kan peka finger åt varandra!

Nä ha Du!

Ju längre kvällen gick, desto onyktrare blev vi…… Magnus snokade reda på att vår servitris fyllde 36 år och skulle ha fest på Akkurat senare i kväll. Vart tog vår inbjudan vägen?

Hyfsa glasen

Nu ska vi bara hyfsa glasen….

Såld igen!

Vi är ett gäng grabbar som väldigt snart flyger till Mallis för att cykla. Min nya cykel ska in för några smärre justeringar. Jag nämnde då för Markus som sålde hojen att jag behöver en cykldator ”men bara en enklare eftersom jag siktar på en Garmin Edge 705 när den finns i Sverige” sa jag. Jag tror nog att jag kan fixa fram en sån innan vi åker svarade Markus kvickt så som den fullfjädrade försäljare han är……..

Ja, då var man såld på ännu en teknikpryl. Kul!

Garmin Edge 705

Jag är såld!

Jag gillar teknik. Ja, det är inget att smussla med. Teknikfreak är nog inte helt fel att säga.

I slutet av 80-talet när det i princip bara fanns två mobilmärken med vardera 3-4 modeller här i sverige kunde jag alla funktioner och finesser (ja de var inte så många men ändå) på samtliga av dessa mobiler. Jag hade koll på de flesta bilmodeller och dess skillnader. Jag hade nog koll på det mesta som hade med teknik att göra. Jag läste Teknikens Värld istället för att jaga brudar.

Men det var då. Nu har jag inte en chans att ha koll på allt. Tur att det finns kompisar som har det åt en. Jag bytte ut min Ericsson P1i när jag köpte en nästan ny Iphone av en kompis i helgen. Han sa att Du kommer inte att ångra dig. I går frågade han om P1:an hade gjort sitt. Jag måste nog erkänna att den har gjort det. Iphonen är fantastisk!

Iphone

Det som är mest fantastiskt är att allting bara fungerar utan installation och krångliga inställningar. Mailen bara fungerar, koppling till Google maps bara finns där. Jag har inte gjort ett skit! Den hämtar adresser ur min telefonbok och skapar en rutt i GM i ett nafs. Den har inte GPS, men en funktion för positionering via GSM-masterna. Det ger en noggrannhet på ca. 100 meter. Perfekt för mitt taskiga lokalsinne. Jag får på några sekunder upp en kartbild som visar ungefär vart jag är. Jag kopplade på datatrafik till fast pris på mitt mobilabonnemang så nu behöver jag inte oroa mig för skyhöga räkningar.

Jag är såld!

Njutningscykling

Efter en helveteshöst 2007 och dito vår 2008 verkar det som att förkylningar och andra sjukdomar har släppt taget om familjen Jansson. Jag är fortfarande lite snorig i höger näsborre när jag vaknar på morgnarna men det känns ändå riktigt bra.
Jag har därför tagit mig i kragen och börjat träna målmedvetet mot ett okänt mål. Detta innebär styrketräning 2 ggr per vecka och så mycket cykling som jag orkar med.
I går var jag ute på den första långturen på cykel sedan oktober förra året. Det blev två timmar racer i solskenet tillsammans med Tomas L. Vi tog det riktigt lungt och rullade bara runt och njöt!

När jag kom hem bestämde jag mig för att provpacka min nya carbonracer i cykelväskan för att se att det fungerade. Det var inga problem! Jag plockade bort pedaler, bakväxel, sadelstolpe och styre, sen var det bara att lägga ner prylarna och stänka locket. Inför Mallisresan ska jag komplettera med bubbelplast och lite rörisolering för att säkra alla prylar ordentligt.

Nu är det bara 19 dagar kvar tills vi åker om man räknar bort idag!

Nedpackad cykel

Bartömning

OK, kort bakgrund:

Pub Highlander öppnade strax efter det att jag flyttade till huset i Viksjö där jag bor. Eftersom jag jobbade i närheten var jag där ofta. Under en period var jag där oftare än vanligt. En kompis från puben sa till mig: ”jag har varit här fredag-lördag i flera år, så det här är mitt andra hem!” Highlanders har haft öppet tisdag-söndag och jag vill därför påstå att det har varit mitt andra hem…….

Det var bakgrunden, nu nutid:

I kväll var det alltså bartömning. Highlanders går i graven för min del, oavsett om namnet sitter kvar.

Pubar borde ha bartömning lite oftare, rent generellt, för det var knökfullt på Highlanders. Jag träffade några stycken som jag kände. Vi snackade lite, men ingen ens snuddade vid att det var nära slutet nu. Det kändes som en partykväll i början av 90-talet och vi festade på som vanligt. Jag kände att bästa sättet att avsluta Highlanders för min del var att ta några öl, glida runt, snacka och säga hej då till Jensa som har drivit puben tillsammans med Robban och Calle de senaste åren.

Jag knäppte några bilder med mobilkameran:

HL3, Jensa fyller glas med bira! HL7, nu stannar Highlanderklockan för alltid! HL6, Jensa servar med mera bira

HL1 HL2

HL4 HL5, får vi någonsin mer en riktig Highlander toast?

Tack för mig, vi ses någon annan stans någon annan gång!

RIPVNA

Wiiiiiiii vad kul!

Vi bjöd hem min cykelkompis Thomaz med familj i går. Vi har pratat om det rätt länge men inte fått ihop våra agendor förrän igår. Jag behövde hjälp att fixa lite grejor på min Linux-burk och så tyckte vi att det kunde vara roligt om våra fruar lärde känna varandra eftersom Thomaz och jag spenderar en del tid ihop. De fann varandra direkt vilket var mindre bra eftersom det visade sig att de hade samma syn på vår cykling, d.v.s. halvnegativt…….. 😉

Linuxburken fixades, vi åt, drack och roade oss till kl. 2 på natten. Barnen lekte kanonbra trots en rätt stor åldersskillnad. Det var ”mamma-pappa-barn”, utklädning och TV-spel.

Ja TV-spel ja! Wii-konsolen åkte fram vid midnatt för bowling, baseball och något sorts bollspel där man ska slå bollen runt en stolpe. Jag spöade Thomaz flera gånger men jag har rejäl träningsvärk i slagarmen idag. Hur det gick i bowlingen tänker jag inte berätta…..

Z Vickan Ida

Uppdukat Lycklig!

Gamla kursare

Vi är ett gäng gamla kursare som fortfarnade träffas mer eller mindre regelbundet. Nu snackar vi inte 1 ggr/år utan snarare varannan månad. Några av oss träffas faktiskt oftare än så. Detta kanske beror på att åren på institution var att likna vid en kaninfarm……

Från min klass och paralellklassen bar det sig inte bättre än att ungefär 12-14 personer fattade tycke för varandra och bildade någon sorts parförhållande. Flera av oss gifte sig med varandra!

Alltså nu var det bara vi killar som var ute och kollade vad staden hade att erbjuda. Tjejerna fick stanna hemma.

När vi träffas går vi igenom jobb, arbetskamrater, familjeliv, våra barn och idrott.

Lennart cyklar en del men döm om min förvåning när Per visade upp sin pendlarhoj. Vilken skönhet! Svart och orange med justerbar sadel i läder!

Per´s pendlare
Magnus och jag var med och stängde ”The Flying Scotchman Inn” innan vi springandes skilldes åt. Magnus sparang för att hinna med 4:ans buss. Varför jag sprang har jag ingen aning om. Jag missade ändå pendeln och fick ta taxi hem från Sumpan…..

Skyltar kan vara roliga…..

.Två systrar & en kuk