Alla i familjen kan cykla!

I höstas hissade jag ner sadeln i botten på en av 16″-cyklarna som stod i förrådet för att Ida, då drygt 4 år, tjatade om att få prova att cykla utan stödhjul.

Det funkade skapligt så länge hon var koncentrerad på uppgiften. Det märktes direkt när hon fick ögonen på någonting annat. I sina bästa stunder fixade hon 15-20 meter med mig springande bredvid.

Sen blev det vinter och senare vår. Den lila cykeln utan stödhjul åkte fram igen och jag spran bakom och hejade på. Samma sak som tidigare, när koncentrationen var hög funkade det bra och när hon fick ögonen på någonting annat bar det oftast iväg in i någon buske eller så.

För någon månad sedan gick vi på långpromenad och flickorna fick cykla. Eller jag fick springa mig riktigt trött eftersom Ida cyklade allt längre sträckor utan att jag behövde hålla i.

Förra veckan cyklade hon i princip helt själv till skolan i området när vi skulle hämta storasyster Johanna.

I dag tog vi en promenad till min far som skulle bjuda på mat nere på Viksjö Golfklubb. Nu hade någonting hänt med Ida. Hon trampar iväg i lugn takt och har inga som helst problem att hålla balansen i flera hundra meter. Jag behöver bara småjogga några steg ibland för att hålla jämna steg med henna och vara beredd på att hon ska stanna. För att bromsa har hon inte riktigt hajat ännu. Det är allt eller inget!

Ida cyklar 1 Ida cyklar 2 Ida cyklar 3

Ida cyklar 4 Ida cyklar 5

Ida cyklar 6

En superglad Ida som cyklar själv och avslutar turen med en stoppsladd på grusplanen utanför huset!

Ensamma hemma

Damsugarslangen


I fredags hämtade jag ungarna lite tidigare från dagis. Jag missade tiden och kom fööör tidigt då ungarna precis skulle äta lunch. Ida, min minsta flicka stod längst fram i kön och fick stolt lov av fröken att bjuda in mig till matsalen. Det var mysigt att äta tillsammans med alla barnen. De som satt nära runtomkring mig var ivriga att prata med mig och fråga mig om saker.

Man blir som en populär extraförälder när man är på dagis. Alla barn är rakt på, frågar och ställer krav.
”Jag kan inte dra upp dragkedjan, Du får hjälpa mig!”, sa en liten tjej. Självklart gör jag det! Det är faktiskt en ynnest att få umgås med sina barn och deras kamrater. Hoppas att jag är lika poppis när de blir tonåringar.

Vi hann precis hem innan farfar kom och hämtade Johanna & Ida. De skulle till vår sommarstuga strax utanför Frövi. Ungarna har pratat om det hela veckan och efter telefonrapport idag så var det strålande. De åt jordgubbar och åkte båt. De hade också träffat favoritgrannarna Stig & Inger. Stig har en 4-hjulig motorcykel. Får de åka med så är lyckan total.

Vad jag och Anna Karin gjorde hela helgen? Städade så klart!