Team Rosa – landsväg

Efter de 8 milen ner till Caféet i Värmskog hann jag vila en stund innan Ida kom hem från något kalas och var tokladdad för racerpremiär på sin nya 24″-racer. Det var bara att dra på sig en tröja och ge sig av igen.

Handbromsarna är lite för stora men efter lite justerande så fick vi till det så pass bra att vi kunde cykla en tur längs de fina vägarna i Högvalta.

Ida trampar på!

Idas racer

Det funkar dock inte tillräckligt bra för att jag ska våga åka iväg på någon längre tur med henne. Vi måste klura ut någonting bättre.

Jag frågar expertisen här och nu: hur skulle det funka att sätta dit CX-bromshandtag tillsammans med Sora-bromsarna på övre greppet av styret?

Som pappa är jag helnöjd. Båda döttrarna gillar att cykla och de har bra cyklar som ger dem förutsättning att utveckla cykelintresset.

Annons

Räkmacka!

Arvika IS hjälper Hälsokompaniet med cykelträning inför deras satsning på halvklassikern och idag var det fikatur till Cafét i Värmskog där de serverar riktigt bra räkmackor. Jag har inte cyklat tvåhjuling sedan olyckan på Mallorca men armen har känts bättre och bättre för varje dag som gått den senaste veckan så jag tänkte att det skulle funka att cykla på riktigt igen.

Uppslutningen var god och 23 cyklister gav sig iväg kl. 10 i förmiddags från Mekonomens parkering i Arvika. Snittfarten skulle vara 22 km/tim men det gick fortare än så ganska direkt. Inte så att det var någon tokkörning men snittet slutade på dryga 25 km/tim och några fick slita ont på hemvägen. Vi var några AIS:are som försökte att hålla ihop gruppen och hjälpa de som sackade efter. Och faktiskt så lyckades vi få ihop gruppen så när som på några Arvika-cyklister med för mycket sprätt i benen som låg långt före oss andra.

Vi skrapade ihop ca. 8 mil lite beroende på vart man startade. Min arm började protestera efter 3 mil så jag fick hänga upp den i den uppknäppta vindvästen för att avlasta. ”Se där kommer Napoleon!” sa de som mötte oss… Nu blir det tabletter i roliga färger, soffhäng och cykel på Eurosport, det sover man bra till!

Jag stal ett snyggt foto som Spinninginstruktören Maria tog när vi svullade i oss räkmackor!

Räkmacketur

Team rosa

Ida och Johanna har visat intresse för att cykla både i skogen och på landsväg och som den idrottsfarsa jag är försöker jag att se till att de har bra grejor att åka på, springa med, eller glida på beroende vilken idrott de vill pyssla med. Har man bra grejor blir det roligare att hålla på och det ger förutsättningar för att utvecklas. Glädjen att hålla på är viktigast, men man ska inte bli efter pga. materialet ens när man är barn, så resonerar jag.

I höstas fick jag tag på en bra MTB-ram till Johanna och bestämde mig för att bygga någonting rosa. Ramen hängdes upp i verkstaden i slutet av oktober 2012 med tanken att jag skulle pyssla lite med den då och då så att den skulle bli klar till våren utan stress och press. Och där blev den hängande…

Johannas Giant-ram

Medans Johannas ram hängde där och väntade insåg jag att idén med att bygga en racer till Ida av en gammal 24″ pojkcykel skulle bli krångligare än jag hade räknat med och när det dök upp en 24″ barnracer på en köp- och sälj-sajt så öppnade jag lädret igen och budade hem cykeln från Malmö. Den behövde också lite omvårdnad men blev bara ståendes i garaget den också…

Idas racer

Sen blev det vår och pappa drog till Mallorca för att cykla och där vet ni vad som hände. Visste ni inte? Jag blev påkörd av en bilist och pajjade vänster arm så att det inte gick att skruva cykel när jag kom hem. Och ja, jag är vänsterhänt!

Jag packade döttrar, cyklar, hjul och lådor med delar i bilen i måndags kväll och åkte ner till Järnskogs handel där Monika basar och hennes gubbe Nisch skruvar cyklar när han kommer hem från sitt vanliga jobb. Ja Monika skruvar cyklar hon också, men så här i cykeltider så hjälps de åt och kommer ändå inte hem från affären förrän framåt 22-tiden på kvällarna i alla fall.

Jag fick lämna in cyklarna och talade om att vi räknade med premiärtur till helgen. Nisch skickade statusrapporter via MMS där han meddelade framsteg via foto eller frågade varför det inte fanns något styre eller bromshandtag i lådorna som jag skickade med. Alla problem löstes och i förmiddags hämtade jag två rosafierade (nypåhittat ord av Johanna) cyklar till båda döttrarnas förtjusning. Stort tack till Monika och Nisch för hjälpen, ni vet vad som väntar!

  

Förmiddagen bjöd på cykelväder så Johanna hängde med när jag och klubbkompisen Jonas rekade banan till nästa veckas MTB-tävling i Värmlandsserien. Hon var nöjd med cykeln även om hon hänger med huvudet på bilden.

Premiärturen

Mallis 2013

Tredje gången gillt brukar det ju heta så nu får det vara nog med cykelresor till Mallorca på ett tag. I år blev tredje året i rad som det har gått åt h-vete med cykelveckan!

Dag två på årets tripp för några veckor sedan så blev jag påkörd av en bil och så var den cykelveckan över. Jag blev prejad i en rondell och hade väl tur som blev tagen med bakdörren och inte med fronten eller framskärmen. Nu damp jag ju ner i backen bakom bilen och slog mig bara mot marken och slapp att bli mosad av en uppsättning spanska bilhjul.

Armen är fortfarande inte bra och eftersom jag är gjord av mjukost så lutar det åt att jag tar en runda till i sjukvårdskarusellen nästa vecka.

Nu ska jag satsa på DM i casting till nästa år och så ska jag börja göra stentroll.

Rondell-krock

Och här står jag nykrockad i en rondell och snackar spanska!

Spännande start på fredagen

Vaknade före klockan 05:40 som den gubbe jag är. Blåsan gör sig påmind från 4-snåret ungefär, men det går att plåga sig kvar en stund till om inte någon annan krämpa vill vara med och leka.

Studsade inte upp direkt utan fick lirka igång kroppen lite försiktigt. Den var inte riktigt med på noterna och protesterade genom att jag började blöda näsblod. Nåja, en tuss i näsan, packa väskan och så iväg till Hälsokompaniet för ett lugnt spinningpass. Benen var lika lite med på noterna som näsan var tidigare och hjärtat hoppade studsmatta mellan vilopuls och mjölksyratröskel. Sen gick brandlarmet men vi fick höra att det inte var någon fara. Brandkåren skulle komma och återställa automatlarmet, då gick strömmen! Vi fick spinna vidare i mörker under tystnad. Nåja, tyst och tyst…. Gubbarna på bakersta raden höll låda för oss allihopa, det var lite småroligt.

Spinningpasset tog slut utan att jag dog och en vecka till med hårda pass återstår, sen ska benen få lugnare träning inför Mallis. Jävlar vad jag längtar!

Sen jobbade jag en hel dag och nu är det helg!

EKG

Drag i dieseldojorna

Har jobbat hemma hela veckan. Först eftersom Anna Karin var till Stockholm och jobbade, då blir det lite tajt att lämna och hämta ungarna och få till ett vettigt antal timmar i Karlstad. När Anna Karin kom hem skulle ena bilen in på verkstad och det blev lite råddigt att få till logistiken med bara en bil, ungar och att passa tågtider. Äh, jag är lite bekväm också. Men att sitta hemma med en kaffemaskin på köksbänken och en kakburk i skafferiet ger inga medaljer. Jag har i alla fall hunnit med två korta styrkepass mellan lämn och hämt på ungarnas aktiviteter. Jag tog i så till den milda grad i måndags att jag fortfarande inte kan räta på armarna. Det är kanon!

Men idag var det dax för spinning igen. Det stod distans på kvällens pass, men jag var oförskämd och körde ett eget pass bestående av backe, backe och åter backe. Jag lät backen vara jämnbrant under hela passet. Jag hade rätt svårt att komma upp i puls och när jag väl låg där uppe i gul zon hade jag svårt att stanna kvar. Så fort jag drack eller släppte av lite motstånd så sjönk pulsen. Jag fick helt enkelt gneta på och hålla mjölksyran stången. Det var tungt, men det gick bra och benen spann på som en långmilad diesel-Merca.

Så här jobbigt var det idag!

Pulskurva

Nu är benen fulla av geggamoja och jag har käkat våfflor med sylt!

Veckofinal

Jag tycker att jag reparerade de glada räkmackornas och de skummande ölens dagar i Göteborg förra veckan rätt bra!

Onsdag: styrketräning

Torsdag: Spinning VO2max

Lördag: Spinning intervall + Core-styrka

Söndag: Spinning VO2max

Sammanfattning: onsdagens styrkepass var tråkigt, och när jag har tråkigt på gymet blir det mest bänkpress. Jag är fortfarande pinsamt svag i bänk, men det går åt rätt håll. Torsdagens spinningpass var grymt inspirerande tillsammans med klubbkompisen Per. Jag kände mig som en dieselmerca utan blårök och fixade 45 minuter mellan 80-90% av maxpuls. Lördagens intervallpass går väl inte till historien som ett av de bättre, men core-träningen gav mig ett kvitto på att Pripps-muskeln måste tränas på ett annat sätt än tidigare! På dagens spinningpass stod det terräng. Det är lite hipp som happ. Sitt, stå, fort/sakta hej&hå typ. Så jag bestämde mig för att köra tung lågkadens istället. Det gick bra tycker jag kort och gott.

Lågkadens

Det är ungefär en månad kvar till Mallisresan och jag har återhämtat mig med en kall öl, lite pasta och en bit tårta. Life is good!

Konsultliv – gör om, gör rätt!

I förra veckan var jag och jobbade i de goa gubbarnas stad några dagar. Det resulterade i för många räckmackor och öl och kroppen kändes som en mozarellaost, sådär lite blöt och dallrig. De två senaste träningspassen kändes faktiskt likadana och jag blev lite fundersam. Behöver jag vila, träna lugnt eller köra skiten ur mig? Jag valde de sistnämnda till dagens pass med den brasklappen att om det inte känns bra så kliver jag av.

Det blev tyvärr lite stressigt och jag hann inte värma upp så länge som jag hade planerat utan fick börja trampa direkt. Pulsen fladdrade som den brukar i början för att sedan stabilisera sig och ligga mellan 75-80 % av max. It´s a go! tänkte jag och la på motstånd.

Tiden gick och jag nötte på, kom in i en bubbla och tänkte på massor av bra saker medans benen trummade på. Jag kände mig lite sliten efter 30 minuter men sen släppte det och resten av tiden gick av bara farten! Jag fick till ett bra pass med mycket tid över 85% av maxpuls.

Benmuskler

Träningsdata från Polarklockan hittar ni här: Schpinner 2013-03-14

Nu ska jag käka ost!

Kylig vårpremiär

Jag undrar om dagarna i Götelaborg gjorde KAOZ med mina ben eller om det ska vara så jäkla jobbigt att cykla på riktigt?

Alla vettiga pass på Hälsokompaniet var fullbokade så jag bestämde mig för ett utepass i det fina vädret. Solen sken och pippifåglarna kvittrade. Men satan vad kallt det var! Termometern visade -6 grader när jag kom hem! Inte undra på att fingrarna höll på att trilla av och tårna var vita. Jag klädde mig lite för tunnt, cykeltröja och vindjacka funkar inte ännu! Men jag kan i alla fall konstatera att mitt idoga spinnande har givit resultat. Benen känns starkare och i den så kallade ”branten” mot Kärsmossen och slutbacken vid Ernas blommor spurtslog jag alla och kunde defilera in i mål till folkets jubel!

Grafer, kartor och andra viktiga data finns här: FunbeatFåneri

Vårpremiär

Träning på G!

Den här veckan kommer inte att gå till världshistorien som den mest träningsfrekventa. Jag vet inte vad som har satt stopp för att åka ner till Hälsokompaniet. Det kan vara sportlovets fel, eller så är det latmasken. Det kan också vara lite halvmedveten planering. Jag har som mål att träna 4 timmar per vecka, 1 är redan gjord i måndags och under helgen vankas det vanliga intervallpasset på lördagen och Vasaloppsspinning på söndag. Då trampar vi mellan Sälen och Mora utan att ta oss en enda meter. Hur jävla inspirerande är det? Men jag spräcker 4-timmarsveckan med 50%.

Magen är under kontroll men blodtrycket är lite högt. Det är på gränsen och vi ska undersöka lite mer innan det blir dax för meducin.

I morgon blir det bike-fit i Karlstad. Skoghalls CK har bjudit in till uppmätning av gubb-lekamen av ingen mindre än Glenn Magnusson. Det ska bli spännande och se om jag sitter som en säck potatis, eller så blir det ett jävligt dyrt konstaterande av att allt är inställt efter konstens alla regler.

Nu är det käk på gång och jag tror att jag ska våldföra mig grovt på en rödvinsdunk.

Bild

Plopp!