#2 & #3 av #crop100

#2: Fyllde släpkärran med 5 kubik skräp och dumpade det på Mossebergs ÅVC i Arvika. Hade jag räknat prylarna så hade det nog blivit #crop1000!

#3: Rensade dessutom bort två par skor ur garderoben. Dessa hamnar i en säck med kläder och annat som skall lämnas iväg till bättre behövande.

Annons

#crop100 – Nu ska 100 prylar bort!

Jag är lite av en samlare. Jag har svårt att göra mig av med saker som det inte är något fel på eller prylar som jag vet att jag har användning för bara jag får tid att sätta igång med det där projektet som än så länge bara finns i mitt huvud. Som tur är bor vi på landet och har än så länge gott om plats att stuva undan bra-att-ha-prylarna bakom stora byggnader utomhus eller inomhus i väl tilltagna uthus och garage.

I morse läste jag en tankeväckande artikel i DN som går ut på att göra sig av med 100 saker på ett år. Precis den sparken i arslet som jag behöver!

Jag börjar nu! Hur gör Du?

100 prylar

Läs hela artikeln här:

http://www.dn.se/ekonomi/gor-dig-av-med-100-saker-pa-ett-ar

Läs om #crop100 här:

http://bisonblog.se/2013/05/crop100-the-living-with-less-movement/

Team Rosa – landsväg

Efter de 8 milen ner till Caféet i Värmskog hann jag vila en stund innan Ida kom hem från något kalas och var tokladdad för racerpremiär på sin nya 24″-racer. Det var bara att dra på sig en tröja och ge sig av igen.

Handbromsarna är lite för stora men efter lite justerande så fick vi till det så pass bra att vi kunde cykla en tur längs de fina vägarna i Högvalta.

Ida trampar på!

Idas racer

Det funkar dock inte tillräckligt bra för att jag ska våga åka iväg på någon längre tur med henne. Vi måste klura ut någonting bättre.

Jag frågar expertisen här och nu: hur skulle det funka att sätta dit CX-bromshandtag tillsammans med Sora-bromsarna på övre greppet av styret?

Som pappa är jag helnöjd. Båda döttrarna gillar att cykla och de har bra cyklar som ger dem förutsättning att utveckla cykelintresset.

Räkmacka!

Arvika IS hjälper Hälsokompaniet med cykelträning inför deras satsning på halvklassikern och idag var det fikatur till Cafét i Värmskog där de serverar riktigt bra räkmackor. Jag har inte cyklat tvåhjuling sedan olyckan på Mallorca men armen har känts bättre och bättre för varje dag som gått den senaste veckan så jag tänkte att det skulle funka att cykla på riktigt igen.

Uppslutningen var god och 23 cyklister gav sig iväg kl. 10 i förmiddags från Mekonomens parkering i Arvika. Snittfarten skulle vara 22 km/tim men det gick fortare än så ganska direkt. Inte så att det var någon tokkörning men snittet slutade på dryga 25 km/tim och några fick slita ont på hemvägen. Vi var några AIS:are som försökte att hålla ihop gruppen och hjälpa de som sackade efter. Och faktiskt så lyckades vi få ihop gruppen så när som på några Arvika-cyklister med för mycket sprätt i benen som låg långt före oss andra.

Vi skrapade ihop ca. 8 mil lite beroende på vart man startade. Min arm började protestera efter 3 mil så jag fick hänga upp den i den uppknäppta vindvästen för att avlasta. ”Se där kommer Napoleon!” sa de som mötte oss… Nu blir det tabletter i roliga färger, soffhäng och cykel på Eurosport, det sover man bra till!

Jag stal ett snyggt foto som Spinninginstruktören Maria tog när vi svullade i oss räkmackor!

Räkmacketur

Barn och elittankar inom idrotten

Glad idrott

Just nu pågår granskning av elitsatsning inom barn- och ungdomsidrotten på bred front. Det skrivs mycket i tidningar och TV har också hakat på. Min vän Klas Östeberg som är idrottsläkare gör ett jättejobb just nu där en del av hans (och andras) tankar och iakktagelser presenteras på Facebooksidan ”Barn-Ungdomsidrott”.

Det är skrämmande vad som har kommit fram!

  • Fotbollsklubbar som elitsatsar med barn redan i 5-årsåldern
  • Konståkningstränare som berättar att den vill slå en elev för att denne påstås vara lat
  • Hård elitsatsning inom Gymnastikförbundet med missförhållande som följd

WTF? Jag blir heligt förbannad när jag läser om detta! Och detta är bara en del av vad som framkommit hittils. Vad mer pågår i klubbar och förbund ute i landets som inte är OK ur ett barn- och ungdomsperspektiv?

Jonas Colting har skrivt bra om detta. Läs och begrunda!

Barn och Elit, del 1         Barn och Elit, del 2

Mina barn idrottar i flera olika klubbar här i Arvika. Det fungerar bra på de flesta ställena men jag ser tyvärr en del tendenser till elittänkande och det gör mig orolig och lite förbannad. Jag håller koll på det och kommer att agera om det blir nödvändigt.

Barns idrottande ska vara lustfyllt, spännande och roligt! Det ska ge dem en naturlig inställning till motion och friluftsliv. Barnen behöver inte bli världsmästare, svenska mästare eller ens distriktsmästare. Jag tycker att vi som ungdomsledare inom idrotten har lyckats mer än väl om de väljer idrott som fritidssysselsättning.

Låt barn vara barn som får idrotta på sina villkor, inte på de vuxnas villkor eller i en verksamhet formad utifrån vuxnas idrottande!

Kylig vårpremiär

Jag undrar om dagarna i Götelaborg gjorde KAOZ med mina ben eller om det ska vara så jäkla jobbigt att cykla på riktigt?

Alla vettiga pass på Hälsokompaniet var fullbokade så jag bestämde mig för ett utepass i det fina vädret. Solen sken och pippifåglarna kvittrade. Men satan vad kallt det var! Termometern visade -6 grader när jag kom hem! Inte undra på att fingrarna höll på att trilla av och tårna var vita. Jag klädde mig lite för tunnt, cykeltröja och vindjacka funkar inte ännu! Men jag kan i alla fall konstatera att mitt idoga spinnande har givit resultat. Benen känns starkare och i den så kallade ”branten” mot Kärsmossen och slutbacken vid Ernas blommor spurtslog jag alla och kunde defilera in i mål till folkets jubel!

Grafer, kartor och andra viktiga data finns här: FunbeatFåneri

Vårpremiär

Här blir ingen årskrönika!

Ingen lång i alla fall. Bara så att ni vet!

2012 var året då jag började träna på allvar igen. det var härligt tills magen satte stopp. Jag åkte in akut på sjukhus men de hittar ingenting. Ingen cancer eller annat farligt i alla fall. Hela hösten har gått åt till att ha småont och skitont i magen från och till. På jullovet fick jag träningslusten tillbaka och har kört hårt i några veckor nu trots magen.

Planerna för 2013 är inte speciellt vidlyftiga. En Mallisresa är inplanerad i mitten av april tillsammans med några kompisar från Stockholm. Lite kul är att några från klubben här i Arvika åker samtidigt men bor på annan ort. Jag tränar nu för att orka ta mig till Petra så att vi kan fika tillsammans.

Måste väl ta tag i det här med magen på allvar även om läkarna säger att det inte är farligt. Det är ju inte kul att gå och ha ont. Eller gå och gå, jag vaknar oftast vid 4-blecket på morgnarna av värk och sen går det fan inte att sova mer. Jag är som ett vrak flera dagar i veckan. Jävla skit!

Två cyklar ska byggas. Ungarna har blivit intresserade av cykling och jag ser möjligheten att få skruva cykel och köpa prylar. Ida ska få en 24″ racercykel. Det blir ett hemmabygge av en gammal 5-växlad pojkcykel. Johanna har en fulldämpad MTB att vänta på. En liten ram dök upp till försäljning och jag kunde inte låta bli. Alla delar till båda cyklarna finns i garaget så när som på några småpryttlar.

Men innan cykelbyggena kan komma igång på allvar ska verkstaden rustas upp lite. Jag har fått upp skåp och hyllor men arbetsbänkarna saknas ännu. När allt är klart och det lösa är insorterat i skåp och lådor kommer jag att ha ett stort fint verkstadsgolv att sätta upp mekställ eller trainers på.

Hemma finns det alltid saker att pyssla med. Jag borde få till ett ordentligt vedskjul ute på gården. Det funkade inte så bra som jag hade tänkt med ved i pallkragar inne i ett av uthusen. Huset vi bor i måste dräneras om eftersom vattnet som kommer ner längs berget från norr rinner rakt ner i krypgrunden. Sen har vi planer på en större altan i anslutning till farstukvisten på södersidan.

Vår skog skulle ha behövt gallras nu i vinter men jag har inte hunnit få iväg några offertförfrågningar under hösten så det får väl vänta till nästa år.

Sen vill jag lära mig att svetsa! Det finns massor med prylar som skulle vara bra att svetsa ihop.

Just det! Semestern med familjen kommer att gå till Ebeltoft i Danmark. Vi hittade det stället förra sommaren när vi var till Legoland. För att slå ihjäl lite tid på väg ner åkte vi dit för att kolla läget. Ebeltoft är en liten pittoresk stad som liknar Visby med bra badmöjligheter och platta fina vägar att cykla på till mig!

Sen får vi se vad som händer. Du läser det här eller på Facebook. Det där Twitter har jag inte riktigt greppat ännu.

Blev inte mycket till årskrönika det här. Det blev ett långt jäkla dravel om vad jag ska eller vill göra i år. Smaka på den!

Mikko Hirvonen, min chaufför för dagen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Torsdags ögnade jag igenom Aftonbladets plusbilaga på nätet och fastnade för en liten bild och medföljande text:

Tävling: Åk med på ditt livs åktur

Är du sugen på ditt livs åktur.

Sportbladet ger dig som Plusmedlem chansen att åka med rallystjärnan och Citroën-föraren Mikko Hirvonen på en träningsrunda inför Svenska Rallyt nästa helg.

För att vinna behövde jag bara svara på frågan om vem som vann Svenska rallyt 2011 och komma med en motivering varför just jag borde få vinna. Men hallå? Undrar vem det kan vara…… Mikko är nog bara med på bilden och svaret är självklart Rally-Kalle!

Svaret var ju självklart Mikko Hirvonen och min mail till tävlingen löd:

2011 vann Mikko Hirvonen Svenska rallyt. Själv stod jag ute på SS 12/16 Sågen tillsammans med ett gäng kompisar. Vi grillade korv, tittade på rallyt och lyssnade på rallyradion för att hålla koll på ställningen i toppen.

Jag skulle vilja vinna tävlingen dels för att det skulle vara en perfekt 43-årspresent till mig eftersom jag fyller år den 3:e februari. Dessutom är jag rallyintresserad och lite fundersam på hur jag ska kunna följa rallyt i år då jag är på semester på Fuerteventura när rallyt går. Jag vet inte om det finns trådlöst internet på hotellet, men om det finns så kommer jag nog att sitta en del med datorn i knät och följa rallyt.

Jag bor i Arvika och har inga problem att ta mig till Torsby, där jag faktiskt bodde och gick på skidgymnasiet i slutet av 80-talet.

Hoppas på tur!

Så i fredags eftermiddag ringde det i telefonen och Jesper på Red Bull berättade att jag hade vunnit Aftonbladets tävling och var välkommen till Torsby för att möta upp med Citroëns rallyteam och få en åktur med Mikko Hirvonen i hans Citroën DS3 WRC! Från Torsby bar det sedan av norrut mot Gräsmark och en avlyst vägsträcka där Citroen höll till för dagens övningar. Bilen stod på plats och efter en kort rundtur på området blev det så dags för oss lyckliga att få på oss hjälm och skyddskläder för att vänta på den där åkturen. Jag stod som nr. 5 i kön. Aftonbladets reportageteam fotade och intervjuade mig liksom Red Bull-gänget som filmade och ställde frågor. Jag kände mig rätt så lugn ända tills reportern på tidningen Bilsport som hade provat det mesta i åkväg so som formel 3, rallycross, motorcykel och Ferarris berättade att det här var värre än att flyga SK 60! Då blev jag nervös på riktigt!

Så blev det då äntligen min tur. Jag tråcklade in min smärta kropp i den lilla lilla bilen och kände direkt att sätet satt som en smäck runt höfterna. Problemet var bara att smäcken var ett par nummer för liten…. En mekaniker fick kämpa hårt för att få ihop sexpunktsbältet. Jag flöt fortfarande lite uppe i stolen och kände att det var en bit ner till botten av sitsen.

Are You ready? Frågade Mikko. Yes I´m ready svarade jag i intercomen. Vi rullade ut till startplatsen och gjorde en stillastående start med fullgas och kopplingsknapp på instrumentbrädan.

WROOOOOM!

Jag kippade efter andan när bilen slungades iväg längs den smala snöklädda grusvägen. 0-100 klarades av på ca. 4 sekunder. Jag hörde hur växlarna slogs i och farten ökade läskigt fort. Fram mot första kurvan i på tok för hög fart (tyckte jag alltså) fick jag så smaka på väggrepp som hette duga. Mikko bromsade utan problem ner bilen så att han smet genom kurvan med innersta framhjulet nere i diket. Sen var det fullt pådrag igen. Efter de första kurvorna och hoppen kände jag mig hur lugn som helst, och den luft som jag tidigare anade mellan mig och sätet var borta. Det hade flygturerna och de efterföljande landningarna fixat! Den här bilen går som på räls, eller på tvären. Nu satt jag bara och njöt, skrattade högt av förtjusning och fick frågan ”Are you enjoying the ride?” av Mikko via intercomen. Jag svarade helt ärligt ”Best ride ever!” och så garvade vi tillsammans.

Efter första varvet så dundrade vi in mot depån i bra över 100 km/timmen och så knyckte Mikko till med ratten och vände bilen i ett stort snömoln så var vi på väg ut på sträckan igen.

När vi rullade in i depån igen hade jag ett stort leende som sträckte sig från öra till öra. Inne i teknikbussen pekade en kille på en dataskärm och sa ”Your speed!”På skärmen stod det 197 km/timmen. Det är INSANE!

Jag stannade kvar och insöp atmosfären och bara njöt. Känslan och farten sitter kvar i kroppen ännu efter flera timmar.

Som jag skrev på Facebook tidigare: ”Allt annat kommer att vara tråkigt efter den här dagen!”

Håll utkik i måndagens Aftonbladet på nätet där det tydligen ska bli ett reportage med bl.a. Moi.

Stort tack till Anna och Erik på Aftonbladet, Lena på Citroën Sverige, Bosse på Vi Bilägare och Red Bull-grabbarna för ni-vet-vad… Ja och så naturligtvis ett JÄTTETACK till Mikko Hirvonen som bjöd på denna oslagbara åktur.

Humlan fixade bara getingar i lördags

Vi äro små humlor vi, vi äro små humlor vi …….. vi äro små humlor som tar os en geting vi äro små humlor vi bzzzzzz bzzzzzzzzzzzzzz……….

I lördags var vi i Stockholm på låtsasbrorsan Magnus och sambon Agnetas 2×50-årsskiva. Jag grundade bra redan på dagen, det var ju så varmt och ölen så god!

It´s hot! I need a cold one!

Festen på kvällen hölls på takterrassen på våning 9 till WSP:s kontor vid Globen. Getingarna blev fler och jag hann med att både betrakta utsikten och fota insidan av en blomvas med vatten i. Fest, javisst!

Solnedgång över Stockholm från Globen

Iphone4-foto från insidan av en vattenfylld blomvas…

I dag kom jag hem och möttes av min fru i dörren. Det lilla surrandet som tidigare har hörts i duschen visade sig vara ett gigantiskt getingbo i skorstenen. 13 getingar hade tagit sig ner och in via öppna spisen. dessa låg omsorgsfullt mosade på en fönsterbräda Efter lite googlande hittade vi att man kan pröva att röka bort dem. De dör inte men med lite tur så tröttnar de och flyttar. Kul att brassa på en rejäl brasa i öppna spisen i juli. Vi fick 45 grader varmt i kammaren på ett kick! En hel del av getingarna kolade faktiskt, men merparten är kvar, det hör jag i ventilen i duschen som går parallelt med rökkanalen till öppna spisen.

I morgon är det jag som ringer Anticimex kl. 0800 sharp!