Ida och Johanna har visat intresse för att cykla både i skogen och på landsväg och som den idrottsfarsa jag är försöker jag att se till att de har bra grejor att åka på, springa med, eller glida på beroende vilken idrott de vill pyssla med. Har man bra grejor blir det roligare att hålla på och det ger förutsättningar för att utvecklas. Glädjen att hålla på är viktigast, men man ska inte bli efter pga. materialet ens när man är barn, så resonerar jag.

I höstas fick jag tag på en bra MTB-ram till Johanna och bestämde mig för att bygga någonting rosa. Ramen hängdes upp i verkstaden i slutet av oktober 2012 med tanken att jag skulle pyssla lite med den då och då så att den skulle bli klar till våren utan stress och press. Och där blev den hängande…

Medans Johannas ram hängde där och väntade insåg jag att idén med att bygga en racer till Ida av en gammal 24″ pojkcykel skulle bli krångligare än jag hade räknat med och när det dök upp en 24″ barnracer på en köp- och sälj-sajt så öppnade jag lädret igen och budade hem cykeln från Malmö. Den behövde också lite omvårdnad men blev bara ståendes i garaget den också…

Sen blev det vår och pappa drog till Mallorca för att cykla och där vet ni vad som hände. Visste ni inte? Jag blev påkörd av en bilist och pajjade vänster arm så att det inte gick att skruva cykel när jag kom hem. Och ja, jag är vänsterhänt!

Jag packade döttrar, cyklar, hjul och lådor med delar i bilen i måndags kväll och åkte ner till Järnskogs handel där Monika basar och hennes gubbe Nisch skruvar cyklar när han kommer hem från sitt vanliga jobb. Ja Monika skruvar cyklar hon också, men så här i cykeltider så hjälps de åt och kommer ändå inte hem från affären förrän framåt 22-tiden på kvällarna i alla fall.

Jag fick lämna in cyklarna och talade om att vi räknade med premiärtur till helgen. Nisch skickade statusrapporter via MMS där han meddelade framsteg via foto eller frågade varför det inte fanns något styre eller bromshandtag i lådorna som jag skickade med. Alla problem löstes och i förmiddags hämtade jag två rosafierade (nypåhittat ord av Johanna) cyklar till båda döttrarnas förtjusning. Stort tack till Monika och Nisch för hjälpen, ni vet vad som väntar!

Förmiddagen bjöd på cykelväder så Johanna hängde med när jag och klubbkompisen Jonas rekade banan till nästa veckas MTB-tävling i Värmlandsserien. Hon var nöjd med cykeln även om hon hänger med huvudet på bilden.