Fredagen börjar bra. Vi är några på jobbet som åker upp till Anders i Knivsta, han fyller 50 år idag. Vi sjunger, trestämmigt naturligtvis, och överlämnar presenter. Kaffe, tårta och en god whisky dukas fram och fredagskänslan börjar infinna sig.

Inget brutet ännu….

Vädret är fint när jag kommer hem på eftermiddagen så jag bestämmer mig för att måla färdigt balkongräcket så att jag kan ta bort ställningen från altanen.

Inget brutet ännu….

Ställningen plockas ner utan problem.

Inget brutet ännu….

Familjen kommer hem och vi ska snart börja grilla. Jag funderar på om jag ska gå in och ta en öl ur kylskåpet. -Pappa, titta på mig! Jag kan klättra jättehögt! Sen går det fort. Jag tittar ditåt och förmanar till försiktighet. I nästa ögonblick ser jag, som i slowmotion, minstingen Ida halka med ena foten för att i nästa sekund ramla handlöst med huvudet före ner på kanten av sandlådan.

Efter konsultation av sjukvårdsupplysningen blev det bilfärd till akuten. Tur at jag inte hann ta den där ölen. Ida är vid gott mod hela tiden om än något omtöcknad. På akuten får hon en jättedos alvedon och kvicknar till efter en liten stund. Allting fungerar bra på sjukhuset trots att det är fredagkväll. Vi blir efter en del undersökningar skickade till röntgen. Ida är jätteduktig när hon ligger blickstilla när huvudet scannas fram och tillbaka flera gånger.

Käkbenet brutet!

Brottet är precis vid käkleden på vänster sida. Det gör ont när Ida gäspar, skrattar eller äter. Doktorn säger att det ska läka ihop av sig själv utan att det blir några problem.

Eftersom jag skriver i efterhand vet jag att allt funkar jättebra. Ida tycker att det är tråkigt att vara hemma, men på onsdag får hon gå till dagis som vanligt.