Ni som läste mitt inlägg fån midsommardagen kanske kommer ihåg att jag mediterade över en stor hög med okluven ved?

Idag skulle de resterande klabbarna tas. Till min hjälp hade lånat in en riktig klyvyxa, en kil och en slägga. Jag gjorde mig redo och svingade yxan ner i den första vedkubben….

Splosch! Veden var så sur att jag sänkte yxan i träet utan att få kubben att spricka det minsta. När jag till slut lyckats att lirka loss yxan försvann huggmärket precis som när en torr lite skrynklig svamp blir blöt igen. Det syntes fan inte att yxan hade suttit där! Här fick jag mig ett riktigt styrketräningspass på ca. 4 timmar, men nu är veden kluven!

På kvällen hängde jag med klubben, Arvika IS, på deras MTB-träning.
Nu vet jag hur en sån går till: grusväg – hårdkörning – många slakmotor (långa sega uppförsbackar). Rundan från start till slut skulle ta ca. 2 timmar, men vi kom tillbaka till stan redan efter 75-80 minuter. Som tur var fick jag mig en guidning av Arvikas utkanter och fick därmed ihop 120 minuters XC-svettocykling. Nice!

OK, Ni AIS:are som eventuella har hittat hit: Det var inte så farligt som det lät.