Hemma igen
Jaha, då var året i Lerum över. I går kväll slutade jag jobbet och åkte de 26 milen mellan Lerum och Arvika för sista gången. Eller nästan, en liten planeringsmiss gör att jag måste åka ner över dagen nu på fredag. Tur att jag tycker om att köra bil.
Nu sitter jag hemma och slutför ett jobb. Katten Ville ligger på stolen bredvid mig och vill ha uppmärksamhet. I rummet sprakar en brasa.
Ska vi gå och sätta oss i fåtöljen Ville?
Det går skapligt nu!
Ny iPad inhandlad, traktorn fungerar igen efter att Fredrik har lagat den och bloggen är uppe och snurrar igen. Det går skapligt nu!
I morgon börjar sista riktiga arbetsveckan på plats i Lerum: onsdag – afterwork, torsdag – middag hos hyresvärden, fredag – femkamp med jobbarkompisarna på Liseberg. Det går skapligt nu!
Ledig mellan två jobb under större delen av december. Det går skapligt nu!
Fick ett uppdrag till min egen firma vilket är bra för att hålla skatteverket på gott humör. Det går skapligt nu!
Belgisk julöl beställd. Det går skapligt nu!
Hoppas bara att verkstadsräkningarna för våra bilar inte blir för dyra. Det skulle vara mindre skapligt!
Sjukt sjuk!
I tisdags åkte jag hem från Lerum för att ta hand om dottern som låg hemma med feber och halsont. På onsdagen var det ombytta roller. Jag åkte på världens dunderförkylning med feber och hosta medans Johanna piggnade på sig så pass att hon kunde dra till skolan på torsdagen. Själv blev jag sittandes i tre dagar i soffan utan ork att göra ett smack! På fredagen kände jag mig piggare vilket gjorde att vi bestämde oss för att på lördagen gå på den fest med Tyska utbyteslärare som några goda vänner hade anordnat. Sprechen sie Deutsch? Nein!
Lördagen började med tidig uppgång eftersom Johanna skulle spela match i Säffle. Fotbollsmamman fick ta denna resa eftersom jag hade en del annat att stå i. Johanna satte sin första balja och var supernöjd.
Jag åkte till tippen och tömde extraförrådet på skräp. Ja alltså, släpkärran är vår sopsorteringsanläggning. När jag kom hem lyfte jag av kåpan på kärran så att jag kan lasta den med traktorprylar som jag har köpt i Lerum. Nu blir det några resor med Volvon som drar soppa som jag dricker öl på en afterwork, dvs. mycket. Med kärra och last kommer den nog att kosta 3 ggr så mycket som diesel-Opeln. Men det blir i alla fall billigare än att hyra trailer i Lerum som jag hade tänkt från början. En bensinmack med släpvagnsuthyrning skulle ha nästan 3000 pix för torsdag kväll till måndag morgon. Jag fattar fortfarande inte hur hon räknade, men det skiter jag i nu.
Lördagskvällens fest var trevlig men ändå rätt lugn. Utbyteslärarna satt i ett hörn och pratade med varandra. Så kul var Tyskarna!
Idag söndag var det lekdax för våra ungar med kompisarna i familjen Backlund. Deras Joel hade också nätat i en match på förmiddagen varför det bestämdes att vi skulle ha måltårta med fika ute hos oss framåt eftermiddagen. Pappa Jonas hjälpte mig att dra ihop ris till två enorma höstbrasor. Hoppas att det inte regnar så mycket under veckan som kommer så att det går att få eld på högarna till nästa helg.
Här ska eldas!
Katt under hett plåttak
Det var ju för drygt en vecka sedan som den lilla kattungen satt och jamade utanför vårt hus. Efter att den fått lite mat och mänsklig kontakt så bestämde den sig för att bosätta sig under ett av uthusen. Jag fick tag på katten en kväll och vi kunde plocka bort ett part fästingar på den medans den spann förnöjt på min axel.
När vi åkte bort några dagar så tog svärmor över att skämma bort kattungen. Det blev färsk strömming från torget, fiskbullar på burk och en gammal avlagd ylletröja. När vi kom hem igen så tog det bara en liten stund innan den lilla krabaten visade sig. Nu har Ida och Johanna knutit papperstussar och strumpor i snören som den leker med. Den äter med god aptit. Kokt ris eller torrfoder verkar vara favoriterna. Makaroner äter den till nöds….
Anna Karin är den som just nu har bäst hand med den lilla gosekatten. När jag eller barnen kommer nära kryper den gärna ner under uthuset igen.
Vilket kattliv!
I går kväll hittade vi en liten kattunge i en buske utanför huset där den satt och jamade. Orutinerade som vi är när det gäller katter så fick den lite mjölk och uppblött bröd på ett fat.
Sen tackade den för sig och sprang och gömde sig under ett av uthusen. Där ställde vi ett litet fat med vatten och la dit en gammal filt.
Jag Googlade lite och hittade ett par tips om mat, så i morse serverade vi den lilla krabaten, som tillfälligt döpts till Ville vilse, kokt ris med lite smör. Ville var vrålhungrig och åt med god aptit. Nu sitter den under uthuset och jamar så där lite hjärtskärande. Vi ska fråga runt i grannskapet om någon saknar en kattunge, men utsikten att så skulle vara fallet är inte stor eftersom det finns en del vildkatter här ute på landet.
Jag skulle bedöma att storleken på Ville är ungefär som när man ger bort kattungar. Hur gammal är den då? Vi plockade bort maten för honom så att den inte skulle föräta sig. Hur mycket äter de? Vad äter de förutom kokt ris?
Är den söt? JA!
Högvaltadrängen
Efter ett par dagars semester i Göteborgstrakten är vi åter hemma på gården igen. Den stora jordhögen låg där och lipade åt mig. -Du orkar inte lasta ut mig i dag heller, viskade den. Nä nu jäklar, tänkte jag och hoppade upp i traktorn. Med full gas och lågväxel körde jag skopan djupt ner i högen och skrattade! Efter ett par vändor hade jag nog med jord för att planera ut den nya gräsmattesnutten bakom rutschkanehuset. Som pricken över i´t så la jag dit några skifferplattor som ungarna kan gå på medans det nya gräset växer sig frodigt.
Naturliga Tabataintervaller
Som uppladdning inför sommarsäsongen vet jag att grabbarna i cykelkubben KBCK körde Tabataintervaller. Jag förstod att det innebär att man kör så hårt man kan en viss tid, kör aktiv vila och kör sen stenhårt igen. Jag har sett några videosar på en helt slutkörd kille i Hässelby och förstår att det är svinjobbigt.
Idag upptäckte jag att min feta och otränade kropp ger mig alldeles naturliga Tabataintervaller….. Varenda uppförsbacke var pissjobbig och jag är helt slut i benen och tror att jag ska hosta upp lungorna efter 40 minuters cykling runtom Arvika.
På väg mot backarna längs Kungsvägen in mot Arvika city
Det hann bli mörkt innan jag kom hem
Man måste vara fin, varför inte ett litet nätt armband på handleden?
