Mikko Hirvonen, min chaufför för dagen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Torsdags ögnade jag igenom Aftonbladets plusbilaga på nätet och fastnade för en liten bild och medföljande text:

Tävling: Åk med på ditt livs åktur

Är du sugen på ditt livs åktur.

Sportbladet ger dig som Plusmedlem chansen att åka med rallystjärnan och Citroën-föraren Mikko Hirvonen på en träningsrunda inför Svenska Rallyt nästa helg.

För att vinna behövde jag bara svara på frågan om vem som vann Svenska rallyt 2011 och komma med en motivering varför just jag borde få vinna. Men hallå? Undrar vem det kan vara…… Mikko är nog bara med på bilden och svaret är självklart Rally-Kalle!

Svaret var ju självklart Mikko Hirvonen och min mail till tävlingen löd:

2011 vann Mikko Hirvonen Svenska rallyt. Själv stod jag ute på SS 12/16 Sågen tillsammans med ett gäng kompisar. Vi grillade korv, tittade på rallyt och lyssnade på rallyradion för att hålla koll på ställningen i toppen.

Jag skulle vilja vinna tävlingen dels för att det skulle vara en perfekt 43-årspresent till mig eftersom jag fyller år den 3:e februari. Dessutom är jag rallyintresserad och lite fundersam på hur jag ska kunna följa rallyt i år då jag är på semester på Fuerteventura när rallyt går. Jag vet inte om det finns trådlöst internet på hotellet, men om det finns så kommer jag nog att sitta en del med datorn i knät och följa rallyt.

Jag bor i Arvika och har inga problem att ta mig till Torsby, där jag faktiskt bodde och gick på skidgymnasiet i slutet av 80-talet.

Hoppas på tur!

Så i fredags eftermiddag ringde det i telefonen och Jesper på Red Bull berättade att jag hade vunnit Aftonbladets tävling och var välkommen till Torsby för att möta upp med Citroëns rallyteam och få en åktur med Mikko Hirvonen i hans Citroën DS3 WRC! Från Torsby bar det sedan av norrut mot Gräsmark och en avlyst vägsträcka där Citroen höll till för dagens övningar. Bilen stod på plats och efter en kort rundtur på området blev det så dags för oss lyckliga att få på oss hjälm och skyddskläder för att vänta på den där åkturen. Jag stod som nr. 5 i kön. Aftonbladets reportageteam fotade och intervjuade mig liksom Red Bull-gänget som filmade och ställde frågor. Jag kände mig rätt så lugn ända tills reportern på tidningen Bilsport som hade provat det mesta i åkväg so som formel 3, rallycross, motorcykel och Ferarris berättade att det här var värre än att flyga SK 60! Då blev jag nervös på riktigt!

Så blev det då äntligen min tur. Jag tråcklade in min smärta kropp i den lilla lilla bilen och kände direkt att sätet satt som en smäck runt höfterna. Problemet var bara att smäcken var ett par nummer för liten…. En mekaniker fick kämpa hårt för att få ihop sexpunktsbältet. Jag flöt fortfarande lite uppe i stolen och kände att det var en bit ner till botten av sitsen.

Are You ready? Frågade Mikko. Yes I´m ready svarade jag i intercomen. Vi rullade ut till startplatsen och gjorde en stillastående start med fullgas och kopplingsknapp på instrumentbrädan.

WROOOOOM!

Jag kippade efter andan när bilen slungades iväg längs den smala snöklädda grusvägen. 0-100 klarades av på ca. 4 sekunder. Jag hörde hur växlarna slogs i och farten ökade läskigt fort. Fram mot första kurvan i på tok för hög fart (tyckte jag alltså) fick jag så smaka på väggrepp som hette duga. Mikko bromsade utan problem ner bilen så att han smet genom kurvan med innersta framhjulet nere i diket. Sen var det fullt pådrag igen. Efter de första kurvorna och hoppen kände jag mig hur lugn som helst, och den luft som jag tidigare anade mellan mig och sätet var borta. Det hade flygturerna och de efterföljande landningarna fixat! Den här bilen går som på räls, eller på tvären. Nu satt jag bara och njöt, skrattade högt av förtjusning och fick frågan “Are you enjoying the ride?” av Mikko via intercomen. Jag svarade helt ärligt “Best ride ever!” och så garvade vi tillsammans.

Efter första varvet så dundrade vi in mot depån i bra över 100 km/timmen och så knyckte Mikko till med ratten och vände bilen i ett stort snömoln så var vi på väg ut på sträckan igen.

När vi rullade in i depån igen hade jag ett stort leende som sträckte sig från öra till öra. Inne i teknikbussen pekade en kille på en dataskärm och sa “Your speed!”På skärmen stod det 197 km/timmen. Det är INSANE!

Jag stannade kvar och insöp atmosfären och bara njöt. Känslan och farten sitter kvar i kroppen ännu efter flera timmar.

Som jag skrev på Facebook tidigare: “Allt annat kommer att vara tråkigt efter den här dagen!”

Håll utkik i måndagens Aftonbladet på nätet där det tydligen ska bli ett reportage med bl.a. Moi.

Stort tack till Anna och Erik på Aftonbladet, Lena på Citroën Sverige, Bosse på Vi Bilägare och Red Bull-grabbarna för ni-vet-vad… Ja och så naturligtvis ett JÄTTETACK till Mikko Hirvonen som bjöd på denna oslagbara åktur.

Humlan fixade bara getingar i lördags

Vi äro små humlor vi, vi äro små humlor vi …….. vi äro små humlor som tar os en geting vi äro små humlor vi bzzzzzz bzzzzzzzzzzzzzz……….

I lördags var vi i Stockholm på låtsasbrorsan Magnus och sambon Agnetas 2×50-årsskiva. Jag grundade bra redan på dagen, det var ju så varmt och ölen så god!

It´s hot! I need a cold one!

Festen på kvällen hölls på takterrassen på våning 9 till WSP:s kontor vid Globen. Getingarna blev fler och jag hann med att både betrakta utsikten och fota insidan av en blomvas med vatten i. Fest, javisst!

Solnedgång över Stockholm från Globen

Iphone4-foto från insidan av en vattenfylld blomvas…

I dag kom jag hem och möttes av min fru i dörren. Det lilla surrandet som tidigare har hörts i duschen visade sig vara ett gigantiskt getingbo i skorstenen. 13 getingar hade tagit sig ner och in via öppna spisen. dessa låg omsorgsfullt mosade på en fönsterbräda Efter lite googlande hittade vi att man kan pröva att röka bort dem. De dör inte men med lite tur så tröttnar de och flyttar. Kul att brassa på en rejäl brasa i öppna spisen i juli. Vi fick 45 grader varmt i kammaren på ett kick! En hel del av getingarna kolade faktiskt, men merparten är kvar, det hör jag i ventilen i duschen som går parallelt med rökkanalen till öppna spisen.

I morgon är det jag som ringer Anticimex kl. 0800 sharp!

Julledig

Så fick jag äntligen till det! En längre ledighet mellan två jobb. Om några timmar går jag på jullov och börjar inte mitt nya jobb förrän den 10 januari nästa år. Telefonen är inte avstängd ännu, men jag tror att jag tog det sista jobbsamtalet strax före lunch. Nu ska bara mailbox och hemkatalog rensas.

Jag har alltid varit flexibel när det gäller jobbet. Oavsett om det har varit semesterbackup, helgjobb, sena kvällar eller att vara behjälplig efter det att jag har slutat ett uppdrag så har jag ställt upp så mycket det har gått för att lösa problem åt den egna firman eller kunder. Den längsta ledigheten mellan två jobb är nog strax under veckan. Att vara ledig bara för ledighetens skull har aldrig lockat mig. Resten av världen slutar ju inte att snurra bara för att jag själv råkar vara ledig. Men nu känns det faktiskt riktigt skönt att ha en månad mellan jobben. Det är rätt mycket som har blivit ogjort här hemma under året med veckopendling till Lerum.

Nu ska jag äta lite småplock som jag hittade i kylskåpet och göra som min bloggkompis Maria, skriva lista på julmaten.

från och med i morgon är det:

  • reparera traktorn
  • sälja bilar
  • isolera gästrum
  • julpynta
  • laga julmat
  • sätta upp nya lampor i hallen
  • sortera bort kläder
  • byta blandare i köket
  • planera renovering av kök och badrum
  • träna
  • umgås med vänner
  • gå på lunchklubben på fredagar

och 100 saker till som gäller!

Hemma igen

Jaha, då var året i Lerum över. I går kväll slutade jag jobbet och åkte de 26 milen mellan Lerum och Arvika för sista gången. Eller nästan, en liten planeringsmiss gör att jag måste åka ner över dagen nu på fredag. Tur att jag tycker om att köra bil.

Nu sitter jag hemma och slutför ett jobb. Katten Ville ligger på stolen bredvid mig och vill ha uppmärksamhet. I rummet sprakar en brasa.

Ska vi gå och sätta oss i fåtöljen Ville?

Det går skapligt nu!

Ny iPad inhandlad, traktorn fungerar igen efter att Fredrik har lagat den och bloggen är uppe och snurrar igen. Det går skapligt nu!

I morgon börjar sista riktiga arbetsveckan på plats i Lerum: onsdag – afterwork, torsdag – middag hos hyresvärden, fredag – femkamp med jobbarkompisarna på Liseberg. Det går skapligt nu!

Ledig mellan två jobb under större delen av december. Det går skapligt nu!

Fick ett uppdrag till min egen firma vilket är bra för att hålla skatteverket på gott humör. Det går skapligt nu!

Belgisk julöl beställd. Det går skapligt nu!

Hoppas bara att verkstadsräkningarna för våra bilar inte blir för dyra. Det skulle vara mindre skapligt!

Sjukt sjuk!

I tisdags åkte jag hem från Lerum för att ta hand om dottern som låg hemma med feber och halsont. På onsdagen var det ombytta roller. Jag åkte på världens dunderförkylning med feber och hosta medans Johanna piggnade på sig så pass att hon kunde dra till skolan på torsdagen. Själv blev jag sittandes i tre dagar i soffan utan ork att göra ett smack! På fredagen kände jag mig piggare vilket gjorde att vi bestämde oss för att på lördagen gå på den fest med Tyska utbyteslärare som några goda vänner hade anordnat. Sprechen sie Deutsch? Nein!

Lördagen började med tidig uppgång eftersom Johanna skulle spela match i Säffle. Fotbollsmamman fick ta denna resa eftersom jag hade en del annat att stå i. Johanna satte sin första balja och var supernöjd.

Jag åkte till tippen och tömde extraförrådet på skräp. Ja alltså, släpkärran är vår sopsorteringsanläggning. När jag kom hem lyfte jag av kåpan på kärran så att jag kan lasta den med traktorprylar som jag har köpt i Lerum. Nu blir det några resor med Volvon som drar soppa som jag dricker öl på en afterwork, dvs. mycket. Med kärra och last kommer den nog att kosta 3 ggr så mycket som diesel-Opeln. Men det blir i alla fall billigare än att hyra trailer i Lerum som jag hade tänkt från början. En bensinmack med släpvagnsuthyrning skulle ha nästan 3000 pix för torsdag kväll till måndag morgon. Jag fattar fortfarande inte hur hon räknade, men det skiter jag i nu.

Lördagskvällens fest var trevlig men ändå rätt lugn. Utbyteslärarna satt i ett hörn och pratade med varandra. Så kul var Tyskarna!

Idag söndag var det lekdax för våra ungar med kompisarna i familjen Backlund. Deras Joel hade också nätat i en match på förmiddagen varför det bestämdes att vi skulle ha måltårta med fika ute hos oss framåt eftermiddagen. Pappa Jonas hjälpte mig att dra ihop ris till två enorma höstbrasor. Hoppas att det inte regnar så mycket under veckan som kommer så att det går att få eld på högarna till nästa helg.

Här ska eldas!

Katt under hett plåttak

Det var ju för drygt en vecka sedan som den lilla kattungen satt och jamade utanför vårt hus. Efter att den fått lite mat och mänsklig kontakt så bestämde den sig för att bosätta sig under ett av uthusen. Jag fick tag på katten en kväll och vi kunde plocka bort ett part fästingar på den medans den spann förnöjt på min axel.

När vi åkte bort några dagar så tog svärmor över att skämma bort kattungen. Det blev färsk strömming från torget, fiskbullar på burk och en gammal avlagd ylletröja. När vi kom hem igen så tog det bara en liten stund innan den lilla krabaten visade sig. Nu har Ida och Johanna knutit papperstussar och strumpor i snören som den leker med. Den äter med god aptit. Kokt ris eller torrfoder verkar vara favoriterna. Makaroner äter den till nöds….

Anna Karin är den som just nu har bäst hand med den lilla gosekatten. När jag eller barnen kommer nära kryper den gärna ner under uthuset igen.

Vilket kattliv!

I går kväll hittade vi en liten kattunge i en buske utanför huset där den satt och jamade. Orutinerade som vi är när det gäller katter så fick den lite mjölk och uppblött bröd på ett fat.

Sen tackade den för sig och sprang och gömde sig under ett av uthusen. Där ställde vi ett litet fat med vatten och la dit en gammal filt.

Jag Googlade lite och hittade ett par tips om mat, så i morse serverade vi den lilla krabaten, som tillfälligt döpts till Ville vilse, kokt ris med lite smör. Ville var vrålhungrig och åt med god aptit. Nu sitter den under uthuset och jamar så där lite hjärtskärande. Vi ska fråga runt i grannskapet om någon saknar en kattunge, men utsikten att så skulle vara fallet är inte stor eftersom det finns en del vildkatter här ute på landet.

Jag skulle bedöma att storleken på Ville är ungefär som när man ger bort kattungar. Hur gammal är den då? Vi plockade bort maten för honom så att den inte skulle föräta sig. Hur mycket äter de? Vad äter de förutom kokt ris?

Är den söt? JA!

Högvaltadrängen

Efter ett par dagars semester i Göteborgstrakten är vi åter hemma på gården igen. Den stora jordhögen låg där och lipade åt mig. -Du orkar inte lasta ut mig i dag heller, viskade den. Nä nu jäklar, tänkte jag och hoppade upp i traktorn. Med full gas och lågväxel körde jag skopan djupt ner i högen och skrattade! Efter ett par vändor hade jag nog med jord för att planera ut den nya gräsmattesnutten bakom rutschkanehuset. Som pricken över i´t så la jag dit några skifferplattor som ungarna kan gå på medans det nya gräset växer sig frodigt.